TOC (HOLM den 31 Maj. ve a bombardementet mot Siciliens hufrr? od, hvarom telegrafen i går bragte unättelse, haf den bourbonska dynastien i apel utan tvifvel för alltid spelat. ut sin roll på Sicilien. Denna roll har icke varit särdeles vacker; den har buri: prägeln mera af ett barbariskt sultanvälde än af en regerins uti ett civiliseradt europeiskt samhälle, Och denna dynasti stod likväl i. en största tacksamhetsskuld till Sicilien: Under den napoleoniska tiden erhölls densamma det vänligaste mottagande öch det trofastaste skydd på Sicilien. Till tack härför tar den oupphörligt behandlat ön såsom ett eröfradt land, trampat. under fötterna dess lagar, rättigheter och egendomliga institutioner, på ett inferna-l Jiskt sätt underhållit splittring och fördomar emellan de egentliga neapolitanarne och sicilianarne, så att till och med de liberale i Neapel räckt regeringen handen för att qväfva rätt och frihet på Sicilien, smickrande sig med att åt Neapel häfda ett principat öfver Sicilitn, då de endast bidrogo att låta de båda länderna jemnlikt nedtryckas af samma föraktliga och grymma despotism, Den samvetslöshet, som de krönta tyrannerna i MNeapel visat emot Sicilien, går öfver all beskrifning; gränslöst är också befolkningens bat mot det bourbonska väldet; man kan tagr för afgjordt att det aldrig mera på något vilkor och under några sla.s löften och medgifva den skall kunna återställas. Ett så förfärligt misshandladt, så olyckligt folk har ingenting att förlora äfven genom den dristigaste vågsamhet, det fraktar icke för döden ellr för de svåra följderna af en reaktion; det förtryck. hvarunder det sucka, innebär redan det värsta, hvaraf det kan drabbas, Öfvermåttet af kränkningar. och lidanden har atbredt hatet till alla folkklasser. Adeln, städernas borgare oeh landtmännen äro allesammans djupt sårade i sina patriotiska känslor, kränkta i sin medborgerliga frihet och7 sina materiella infressen; den svåra gemensamma nöden har utplånat alla särskildta ståndsintre sen och gjort allä klasser till anhängare af den politiska fribetens såk. SYDet är svårt att med någon bestämdhet kunna förutse, huru Sicil:ens öde skall gestalta sig, om det, såsom man kan hoppas, blir definitivt befriadt rån sina förtryckare. Man har all anlednng att förutsätta, att rörelsen icke stannar på Sicilien, utan kommer att utbreda ig öfver hela södra Italiey. . Det har utan tvifvel legat en testämd plan derunder. att sieilianarne icke reste sig redan förlidet år, då:det kämpades i öfra Italien; man ville först I8ta: den snationel a: andan koma till medvetande om sin kraft i det norra Italien, innän man vädjade till densamma i södern. Sammaledes är det gan-ka troligt att Garibaldi ännu söker hålla rö:elserna på det neapolitanska fastlandet tillbaka, men att han, s snartYfriheten är betryggad på Sicilien, går öfver till Neapel för att ge signal och sammanhållning åt dess patrioter. t fSicilien har hittintills intagit en temligen passiv ställning till den. allmänna italienska rörelsen. Öns befolkning har betraktat sig såsom en nationalitet, ett helt för sig; och visst är att det italienska elementet här är uppblandadt med många främmande elementer, blandannat. nordiska (genom de normanniska eröfringarne). Emellertid är det otvifvelaktigt att sicilianarne på senaste tiden lärt sig se sträfvandet för Italiens enhet med andra blickar än förr, och att de inse att endast härigenom kunna de särskilda italienska stammarne häfda. sin frihet emot inhemska och främmande tyranner. De skola säkert icke ha någonting emot att med bevarande af en viss -sjelfständighet i det inre sluta sig till den piemontesiska. dynastien. Savoyens hertigar voro redan på :1700-talet någon tid: konungar af Sicilien; och i Juli 1848, då sicilianska parlamentet hade afsatt tyrannen i Neapel, valde det till konung Carl Alberts andre son, hertigen af Genua, som dock af de påföljande händelserna hindrades att mot taga den honom erbjudna kronan. . Garibaldis krigståg till Sicilien kommer utan tvifvel att medföra vigtiga händelser och afgöra öfver hela Italiens öde. Då Österrike, hertiginnan: af Parma samt åtskilliga furstar och prinsar skicka vapen, ammunition och penningar till den påflige legoknekten Lamoricigre, måtte då Europas. frihetsälskande folk icke glömma, att det är i sin ordning att de bistå den folkets man, som så ädelt och kraftigt -kämpar för frihetens sak, med någonting annat än siha sympatier. Vi meddela i detta härseende. på annat ställe i bladet en uppmaning, på hvilken vi fästa våra läsares uppmärksamhet. om RR AR RARE