Graunt först, att Englands landtbefolkning skulle fördubblas på tvåhundra år, senare, att för denna fördubbling fordrades tvåhundraåttatio år, Petty, att ett helt lands folkmängd fördubblades på trehundrasextio, och King, at: Englands folkmängd skulle fördubblas på sexhundra år. Nu anses folkmängdens fördubbling på femtio år icke för något, son öfverstiger hvad i ett väl styrdt och äfver i öfrigt lyckligt lottadt, europeiskt land kar förekomma. Angående förändringarna i qvinkönets numeriska öfvervigt i Sverge upplyser berättelsen. att då det, såsom redan är anfördt, år 1855 hö fanns 1063 individer af qvinkön mot 1006 af mankön, det deremot år 1751 ej fanns mindre än 1124, år 1775 ej mindre än 1089 och år 1815 ej mindre än 1094, individer af qvin: kön mot 1000 af mankön. Qvinkönets nume: riska öfvervigt var således år 1815 nära fem: tio procent större än 1855, och 1751 näre dubbel mot 1855. Förhållandet har således, ehuru långsamt, färbättrats. Åren 1816—1855. då hela rikets folkmängd ökades med ungeför fyratiosju och tre femtedels procent, ökades mankönets personal med ungefär fyrationio och nio tiondedels, och qvinkönets blott med omkring fyratiofem och tre femtedels procent. Det så högst ofördelaktiga förhållandet år 1751 torde väl lättast kunna, på sätt i berättelsen skett, förklaras genom Carl XII:s krig, och synes, om denna förklaring antages och qvinkönets relativa talrikhet i Sverge 1751 jemföres med dess relativa talrikhet på europeiska kontinenten under nittonde århundradet, såsom ock i berättelsen anmärkes, bevisa, att all den manspillan, franska revolutionskrigen vållade, varit en obetydlighet emot den, försträmnda krig ådrog Sverge. Emellertid kan något misstroende mot denna förklaring väckas af det förhållande, att qvinkönets numeriska öfvervigt år 1769 var än större i Norge, som i adertonde århundradet af krig endast obetydligt lidit, än i Sverge. Här räknades nämligen sistnämnda år blott 1097 individer af qvinkön mot 1000 af mankön, i Norge deremot 1100. Hvad beträftar det numeriska förbållandet mellan åldersklasserna, befann sig år 1751 en mindre del af folkmängden, år 1775 en större, men år 1815 ånyo en mindre iden kraftfullaste åldern, 21—50 år, än år 1855. I1tngdomen befann. sig år 1751 en större, men åren 1775 och 1815 en mindre del än året 1855. Förbållandet i detta hänseende år 1751 är ett bland de många bevisen på nationernas förmåga att efter de djupaste olyckor hastigt återvinna sina förlorade krafter. I ålderdomen befann sig både åren 1751, 1775 och 1815 en större del af folkmängden än året 1855. Med afseende på civilståndet, gå de i berättelsen meddelade upplysningar icke så långt tillbaka, som med afseende på könen och ålCern, nemligen ej längre tillbaka än till 1805. Af dem finnes, att bland tiotusen personer af mankön år 1805 3,704, år 1830 3,593, men år 1855 blott 3,358, och. att bland tiotusen personer af qvinkön år 1805 3,453, år 1830 3,347, men år 1855 blott 3,166 voro gitta. Förhållandena ha således i detta hänseende blifvit ofördelaktigare. Med afseende på yrkesklasser äro de meddelade upplysningarne också inskränkta inom åren 1805—1855. Såsom allmänt resultat af desamma visar sig, att af följande klasser, nemligen ecklesiastika och civila embetseller tjenstemän och betjente, icke prestvigda lärare vid andra läroverk än folkskolor, samt militärbefäl och manskap i hela riket, kofterdiskeppare och sjömän i städerna, jordegare och jordbrukare på landsbygden, skärbönder och iskare samt idkare af bergseller brukshandering med dem biträdande män i hela riket, och idkare af fabriksrörelse, handtverk eller andel i städerna, hvar och en för sig år 1855 utgjorde en mindre del af folkmängden in år 1805, men att motsatt förhållande egde rum med landsbygdens kofferdiskeppare och sjömän, med idkare af fabriksrörelse eller nandtverk på landsbygden, med de såsom biräden vid jordbruk eller i fabriker eller handtverk, så på landsbygden-som i städerna, eller . bandel i städerna, sysselsatta, samt att några slasser, såsom icke prestvigda folkskolelärare, vid handel å landsbygden biträdande män, samt jordbrukare med biträden i städerna, först i sednare tabeller förekomma ). En del f dessa förhållanden är ganska tillfredsstälande. Andra äro det deremot icke, såsom t. ex. len mindre andel af befolkningen, som år 18535 utgjordes af jordegare och jordbrukare, f kofferdiskeppare och sjömän i städerna, af kärbönder och fiskare, samt af fabrikanter i städerna, äfvensom den större andel af folknängden, den vid jordbruk, i handtverk och . handel biträdande personal året 1855 utsjorde, medan hufvudmännen utgjorde en mindre. Antalet af mosaiska trosbekännare hade 1825—1855 något tillväxt. Antalet af utländningar hade deremot under samma tid ninskats. Och detsamma var förhållandet med apparne. (Forts. följer.) ) Handlande på landsbygden förekommo icke i 1805 års tabeller, men väl i 1830 års. NORGE. Storthinget upplöstes den 22 dennes. I det sungliga talet hette det: Denna gång hindrad från att sjelf samlas med er för att afsluta edra förhandlingar, sänder jag er härmed min hjertiga helsning, i det jag med liflig tillfredsställelse erkänner den tillitsfulla beredvillighet,