Sedan många tusen tunland bördig mark, värande dels höstsäd, dels gräs, uuder innevarande vår plötsligen blifvit öfversvämmade ill följd af Mälarens höga vattenstånd, och ofantliga förluster derigenom tillskyndatsstrandegarne, lider det intet tvifvel att en gammal tvistefråga ånyo skall upptagas, den nemlisen, huruvida Mälarens utlopp är så stort som let bör vara och som det i äldre tider varit. Egentligen är väl den frågan lätt besvarad, illenast man vill taga kunskap om de kartor öfver hufvudstaden, som vid olika tider blifvit upprättade. . Man skall af dessa kartor fullständigt inhemta, att Mälarens utlopp genom Norroch Söderström tid efter annan blifvit inskränkta, d. v. s. förminskade, icke genom naturomständisheter, utan genom menniskoåtgärder. Den sista åtgärden i detta afseende egde rum i sammanhang med den af friherre Ericson utförda nya slussbyggnaden. Samtidigt dermed inträffade, alldeles som nu, att Mälaren, blef öfverfyld och att ofantliga förluster genom öfversvämning tillskyndades strandegarne. På åtskilliga ställen sammanträdde dessa i och för öfverläggningar om hvad som borde göras. Herrar landshöfdingar i de till Mälaren angränsande länen behagade också intressera sig för saken. Beslut fattades af strandegarne dels om undersökningar till utrönande af beloppet af den jordvidd, som blifvit fördränkt, dels om åtgärders vidtagande ej blott för erhållande af skadestånid, utan äfven för framtida rättelse af missförhållandet. I; och för sakens skyndsamma bedrifvande, sammansköto åtskilliga strandegare ett, om vi ej misstaga oss, ingalunda obetydligt penoningebelopp. Strandegarne — litet sangviniska i sina förhoppningar, som jordbrukare ofta äro — hyste den mest välgrundade förväntan om ett både storartadt och lyckligt resultat på sina både rättvisa och billiga anspråk — särdeles det att Mälarens utlopp skulle ökas. till samma sektionsarea som det af ålder bevisligen innehaft. Assessorn grefve Eric Sparre åtog sig nemligen, såsom sjelf egendomsegare invid Mälaren och såsom den