STOCKHOLM den 29 Maj. Lagutskottet, som, efter den skarpa tillrättavisning det af alla fyra riksstånden erhöll för sitt första betänkande om giftomannarätten, sedermera i åtskilliga vigtiga frågor afgifvit ganska tillfredsstillande och på det hela frisinnade utlåtanden, såsom angående ny lag om äktenskapsskilnad, religionsfriheten, handelsboks vitsord m. m., har nu åter halkat in i de gamla nötta bjulspåren, hvari det kört eller rättare stått under flera föregående riksdagar. Ett nästan lika märkvärdigt betänkande som det förstnämnda har nemligen i dessa dagar från utskottet utgått i anledning af väckta motioner om upphäfvande eller inskränkning af rättigheten att börda jord å landet. Oaktadt hvarenda landtdomare från Ystad till Haparanda kan intyga, att bördsrätten nästan aldrig begagnas för annat än rent egennyttiga beräkningar, — oaktadt den följaktligen, såsom uppmuntrande till prejeri, verkar demoraliserande för hela nationen —, oaktadt den för en arfvejordsegare onaturligt nedtrycker priset på hans jord och å andra sidan hämmar utvecklingen af landets modernäring, jordbruket —, har dock vårt höglofl. lagutskott funnit skäligt att afstyrka all åtgärd i anledning af de väckta motionerna. Vi beklaga författaren af utskottets utlåtanden, som fått på sin lott det otacksamma värfvet att söka försvara hvad som icke kan försvaras. Motiveringen i detta betänkande är också derefter — ytterst löslig och sväfvande. Först litet svängningar med den amla bekanta frasen om kärlek till förfäders Jord. En högst besynnerlig kärlek, som aldrig uppenbarar sig, så snart en egendom är betald till sitt fulla värde, och som i allt fall alltid låter muta sig med ett eller annat tusental af riksdaler. Vidare åberopar utskottet, att ett betydligt antal ledamöter af bondeståndet skulle ha motsatt sig den föreslagna reformen. Det är visserligen sannt, att åtskilliga talare inom nämnde stånd vid remissen yttrade sig i sådan syftning; men utskottet förtiger det af de flesta bland dessa talare anförda skäl, nemligen att det vore hårdt, att en egendom kunde för godt pris opåtaldt gå ur slägten — således vinstbegäret i sin naknaste form, och det är följaktligen detta, som utskottet ansett sig böra omhulda. Det är bedröfligt, att ett utskott, som fått på sin del att taga vård om så många af samhällets allra vigtigaste fråzor, skall litet emellan till den grad visa sig döft för den allmänna meningens kraf och nationens billigaste önskningar, — och vi hoppas, att utskottet i denna fråga måtte erhålla en skarp och enhällig tillrättavisning af ständerna, så att man från utskottet må kunna motse mer tidsenliga utlåtanden i andra ännu återstående vigtiga frågor, såsom om oäkta barns arfsrätt och om upphäfvande af den s. k. sakramentallagen, på hvilka ämnen vi ånyo taga oss friheten fästa utskottets uppmärksamhet. Rättvisan fordrar att omtala, det flera af utskottets ledamöter i frågan om bördsrätten afgifvit väl motiverade reservationer i frisinnad riktning, hvilket deremot icke kan sägas om grefve Erik Sparres och hr Olivecronas gemensamma reservation, hvartill endast föreslås ett till intet tjenande palliativ, nemligen att något inskränka bördemännens antal. Lyckades det att få ett sådant förslag igenom, skulle måhända en verklig och gagnande reform på detta område vara för en eller annan riksdag undanskjuten — och det är detta vi skulle på det högsta beklaga.