;len sjette i ordningen af riksstatens bufvudtitlar, hvarföre det alltid är dömdt att tagas 1 betraktande sedan fickorna blifvit tömda :enom frikostiga anslag: å de föregående hufa ej ett oblidt öde hade ställt jordbruket på i vudtitlarne. Med en liten förändring af Vitalis uttryck kunde det derföre heta: Den sjette akten sin början tar, När man spelt bort så mycket man har. -Men skämt, åsido, så är denna jordbrukets plats. vid föredragningen af statsanslagen en verklig nationalolycka. Man har sagt att med civilisationen och med ett lands sti2atde utveckling följa alltid större statsut:ifter, och det är så. Men dessa förhöjda bördor bäras med vida större Jättbet af nuti!ens samhällen: än de vida mindre bör!orna af forntidens, t. ex. blott för 100 år sedan. -Hvaraf kommer detta? Hufvudsakligen af näringarnes frigörelse och af det krafviga understöd som.i hvarje land lemnas den säring, som man anser vara den hufvudsakliga källan till nationalrikedomen. Så handlar wan i de flesta andra länder. Huru besynnerligt förefaller det icke då, alt riksdag efter riksdag höra såsom skäl för sparsamhet mot jordbruket anföras att tillgångarne redan iro tagna i anspråk för andra (förmodligen vigtigare) ändamål! Såsom skäl för afslag å det begärda anslaget till agrikulturkemiska försöksanstalter har blifvit anfördt, att om jordbruket i vårt land verkligen skulle befinna sig på den låga ståndpunkt, att idkarne deraf icke sjelfva kunna utfinna de metoder, som bäst egna sig för tillämpningen af vetenskapens allmänt kända (2) läror,, så torde det ej heller vara sannolikt att de allmänna iakttagelser, som kunna göras vid några få försök-stationer, kunna erhålla någon allmännare tillämpning. Härpå kan svaras: Ja jordbruket står verkligen i Sverge och i hela Europa på den ståndpunkt, vare sig hög Her låg, att det, för att begagna Liebigs uttryck: icke längre kan umbära veten kapens biträdes: Vetenskapens allmänra läror, som tyvärr icke äro allmänt kända,, äro dessutom utan ånvändbarhet för jordbrukaren, och det är icke för att tillvägabringaallmänna iakttagelser., utan för att få svar på speciella fråsor, och. för att utreda huru : vetenskapens speciella läror skola kunna praktiskt tillämpas, som försöksanstalterna äro behöfiga. De värda reservanter i statsutskottet. somyttrat ofvånnämnde mening, synas derföre ieke hafva gjort sig den mödan att taga reda på hvarom frågan är. å Man har äfven sagt, att vi kunna undvara försöksanstalterna genom att begagna den erfarenhet, Som viunes vid de i andra länder inrättade anstalter af samma art. Ingenting kan vara oriktigare än detta påstående. Beviset är kort och: enkelt: a Landtbrukarens syssättning är att uppdraga och nyttigt använda växter och djur. Derföre måste man gifva föda (götsel) åt växterna, hvilka i sin ordning utgöra djurens föda, men växternas sammansättning är ganska olika och bestämmes af jordmånens, klimatets och gödselns beskaffenhet. Äfven djuren variera ij beskaffenhet i följd af föda, vård, race och klimat. På pariserexpositionen 1853 väckte desvenska: sädesarterna från -en och annan insändare allmän uppmärksamhet genom sin öfverlägsenhet. -— Hvad var orsaken till denna öfverlägsenbet? Vi veta det icke. Skulle dei vara illa, om detta blefve utredt och om denna förträftliga. qvalitet blefvesallmän i vårtland? Talet om att här begagna främmande erfarenhet-är lika klokt, som i fall man skulle säga, att det icke är af nöden att göra några väderleks-öbservationer vid Stockholms observatorium; vi kunna,ju få veta hurudant vädret är — i Paris. : ; Kommer så den gagnlösa tvisten om hvilketsom är bäst, antingen att hafva en försöksanstalt vid landtbruksakademiens experimentalfältreller vid båda landtbruksinstituterna; eller endast vid Ultuna. ö Bäst är, utan tvifvel, att hafva försöksanstalterna på rälla tre ställena. Att skilja derpå är: detsamma :som ifall. many: vid: frågan om -jernvägen emellan Stockholm och Göteborg, hade skilt sig i trenne partier, af hvilsa det ena ville hafva: banor blott från Göieborg till Töreboda, det andra blott från stockholm till Cathrineholm, och det tredje blott från Cathrineholm till Töreboda. Uti in: tetdera fallet hade ändamålet blifvit uppnådt. Att man sderemot bygger ett stycke i sender kan ingen klandra, ehuru det utan tvifvel varit bäst att bygga. hela banän på en gång, såvida, krafterna sådant medgifvits — Att här organisera alla tre stattonerna på en gång möter inga svårigheter, blottiman vill. —Skilnaden emllan de olika ställena är följande, Försöksanstalten vid Jandtbruksakademien. har fördelen deraf att den der anställde kersisten äfvensom föreståndaren få uteslutände sysselsätta sigsmed de forskningar oc arbeten, som utgöra inrättningens föremål, och hafva i hufvudstaden (dem lättaste—tillgång på alla vetenskapliga arbeten och journaler:i denna väg. Dertill kommer att ett högst utmärkt och ; ändamålsenligt laboratorium redan der är inrättadt,bch att denna ivrättning, när de andra komma i ordning, bör blifva centralinrättnicgen. Vid Ultona och Alnarp måste så väl institutets föreståndare som kennsten. sysselsätta sig med mycket annet, utom försöksstationen. Föreståndaren har ledningen sfrhela institutet sig anförtrodd och är sjelf lärate. Kemis en måste undervisa. samtlige eleverna: vid instiiutet i kerhiens elementer, och de förde agrikultur-kemiska försöker erforderliga laboratorier måste inrättas. Derföre är det — ifall icke alla tre anstalterna kunna inrättas på en sång, hvilket utan tvifvelyore bäst —riktigt utt börjg med den vid. landfbruksakademien. : Deremot hafva anstalternas, anläggande vid Ultona och Alnarp det-företrädet; att eleverna. vid båda läroverken få tillfälle att se de semiska läror som de på föreläshingarna insemta, praktiskt utförda: på :fältet,: och en ikulturkemisk försöisenstaltär Ika nöddig Vid ett landtbruksmnsfitnt. som ett la.