Hvad annat är att omtala? Vi hafva haft — Ole Bull, som har: här-denna gång gjort mere lycka, än någonsin förut; man har funnit at han, långt ifrån att ligga af sig, snarare gjor framsteg. Vi skola i afton höra. Vieuxtemps i Casino och den lyckligt återkomne-krigsråd Lumbyer Tivoli; Vi hafva; haft Örsteds-bes grafning; den var anständig, men icke lysande. Det hade talats om att allt hvad jurister heter skulle från landets alla ändar infinna: sig till: dennarsderas gamle. mästares sista färd; få vöro komna, mycket få, och från sjelfva hufvudstadens ministerdepartementer, domstolar och kollegier saknades så pass många,att det bemärktes. , Örsted hade öfverlefvat. sig sjelf. från det ögonblick ban från jurist blet statsman med pretention att gripa in i en ny tids utveckling. Sådant bringar sin Nemesis efter sig... : Er Jag har i dessa dagar. genomläst ett temligen långt episkt poem: Ingolfs och Hjörleifs Saga af en yngre dansk (isländsk) poet, Carl. Andersen, hvilken förvt utgifvit några saker under pseudonymen Christian Adam, Jag medger, att efter Tegnårs Frithiof och kÖhlenschlzegers liknande nordiska dikteröppnar jag med n viss oro dessa poetiserade gamla sagör af moderna skalder som hvarken äro Tegnåer eller Öhlenschlzeger; emellertid tyckes mig herr CAndersens opus innehålla måhga goda ting och förtjena en viss uppmärksamhet. -Ett och annat i sjelfya diktionen är något djerft,. annat litet omoget; författarens herravälde öfver språket synes mig här och der stöta på hinder, men åtskilligt är vackert, nordiskt friskt och lifligt. Det är härstädes ögonblickets förnämsta poetiska nyhet i hvad fall som helst: Å N. M. Petersen har utgifvit femte delen af sin historia öfver: danska litteraturen. Den går intill den nyaste tiden, och sådana;framstående, mera moderna författare, som t. ex. Rahbek, förekomma här redän, bildande en öfvergång till skolan af i går. Författarens välkända, makalösa talang att i-korthet fedoöra, för en författares hela litterära verksamet på så sätt, att denna i raska .d.ag står lifslefvande för läsaren och som en helgjuten bild, förnekar sig icke heller här, och man beundrar lika mycket stilisten och den tankedigre och logiske ordnaren som den flitige och noggranne bibliognosten; för hvars öga icke en vrå af den danska litteraturen förblifver dold. Bland annat ytterst intressant i denna del af Petersens stora arbete är en mängd märkliga upplysningar rörande de skandinaviska litterära bemödandena i slutet af förra och början utaf detta århundrade, af åtskilliga danska författare, Snedorff m. fl. SEB.