fyra år, gör det i medeltal med den förr 16,500 rdr. Hr Cavallius? har haft 75,00( Skilnaden är 58,500. Hr Cavallius gör si till godo jemförelsen att företrädaren haft åi lig brist af 37,000 rdr; men räknar man ski! naden emellan denna summa och 58,000 rd: så borde ju hr Cavallius haft 21,500 rdrs öf verskott, ty hvad, den upptagna kostnaden a teatersalongens inredning-engår, kan den i all fall ich på långt när sättas i jemförelse met de utgifter, som gjord:s under företrädaren tid. sammanräknadt för materielen och för in köpta tyger m. m., som sedan kunnat an vändas. Då i det stället ingen afbetalning a den gamla skulden kunnatgöras och dessuton en ny af 5000 rdr i summa, enligt sjelfva pro memorian visar sig, så följer häraf klart, åt hushållningen nu varit vida sämre än förut. Detta torde till någon del kunna lända til upplysning, hu uvida den afgifna promemo rian är så tillförlitlig i afseende på slutsat serna deraf, som förfat:aren dermed afsett ens i ekonomiskt afseende, utan att vi der. före vilja frånkänna hr Cavallius den förtjenst som ligger i ett visst ordningssinne, äfvensom omsorgen att söka något förbättra de lägst lot tade personernas vilkor. Hvad det estetiska åter beträffar, torde dei förtjena sitt särskilda kapitel en annan dag. och det torde nu vara nog att påpeka der omständigheten, att under hela det ista året ingen enda ny opera kunnat produceras. Vi återkomma således en annan dag till denna del at ämnet, men anse i sammanhang med det föregående några ord böra tilläggas 1 anledning af den förändring som i dessa dagar sket: genom den åt hr Cavallius beviljade tjenstledigbet, hvilket anticiperas såsom ett afsked, och hr Hvassers förordnande att under tiden sköta förste direktörsbefattningen. Man kan icke annat än gilla vederbörandes åtgärd att vid en direktörs afgång taga sig betänketid; innan en ny fillsättes vid detta verk, som under :n följd af år emellanåt gått ur hand i hand, icke just alltid med tillräckligt. afseende på .innehafvarens förmåga att fylla en för bildningens och smakens. utveckling inom fosterlandet så vigtig plats, till hvilken det också visst icke är så lätt att finna den rätta mannen. Det måste dock väcka förvåning, att ens ett interimsval åter kunnat falla på en ända till den sista tiden för teaterkallet helt och hållet fremmande person, då inom sje fva teatern utan tvifvel finnas flere än en, som med sakkännedom kunnat bestrida sysslan under vakansen. Vi nämna i första rummet .ntendenten för scenen, direktör Torsslow, som i sådant afseende synes vara närmaste man, Helst han, utom zin erkända öfverlägsna talang såsom dramatisk konstnör, äfven sjelf under många år beklädt en di-ektörsbefattning. Iandra rummet kunde ock nämnas teaterns litteratör, kongl. sekreteraren Dablgren, en obestridligen mer än vanligt litterärt bildad man och sjelf författare, förtrogen med våra fosterländska traditioner. Det är då sällsamt, att valet i stället fallit på en person, som, utan att vi vilja nedsätta honom i öfrigt, d ck aldrig ådagalagt något slags sakkännedom i denna riktning eller i allraringaste mån kan ställas i jemnförelse med någondera af nyss nämnde personer hvad kompetensen angår. Det är sannt, att hr Hvasser nyligen blifvit hugnad med en plats vid teaterstyrelsen såsom dess sekreterare, och skall i denna egenskap äfven hafva att göra med dess ekonomi och räkenskaper; men bokhålleri och estetix äro i alla fall två så vidt skilda saker, att de kunna sägas icke hafva det ringaste med hvarandra att skaffa, och hr Hvassers tillförordnande, om också blott tillfälligt, måste således förekomma snart sagdt såsom ett mysterium. En sådan oegentlighet, att icke säga något annat, kan väl icke undgå att menligt inverka på konsten, då ingenting kan vara mera nedtryckande eller förödmjukande för en sann konstnär, än att nolens. volens sättas under en med de till beställningen hörande förhållanden och erforderliga kunskaper obekant förman, hvars styrelse i följd deraf naturligen ofta måste blifva oefterrättlig, såvida han icke är en i allmänhet genom förut känd organisationsförmåga och. skarpsinnighet mera utmärkt man, än hvad man haft anledning att antaga angående hr Hvasser, på grund af hans föregående befattning såsom titulär hofkamrer. TU TR IKRSA