SLITNG I IlalltCil, JOSTIITAGCA I Viggen, INISStäsksamheten mot Frankrike och Tysklands hotande hållning mot Danmark måste derjemte anses snärare öka än minska sannolikheten, att vigtiga händelser kvonna hvad stund som helst tima i Orienten. Förhållandena i Turkiet och makternas ställning till detta rike börja derföre i hög grad ådraga sig den eu ropeiska pressens uppmärksamhet, och vi hemta ur ett af de: sista numren afTimes följande intressanta framställning i detta ämne: Den : Hatti-humaiun, som straxt efter det sista krigets slut utfärdades af sultanen, bar varit nästan endast en död bokstaf. Sultanens föresatser, i fall han kan sägas ha några sådana, kunna ha varit. goda, men han Kan icke uträtta någonting annorstädes än der man respekterar hans makt, hvilken i dylika frågor gäller föga utom Konstantimopels och Smyrnas stadsportar. Inom hufvudstaden och i två eller tre bandelsstäder kan rättvisan skipas med kraft, men äfven der är detta resultat mindre en följd af sultanens befallningar än af mnärvaron af utländska sändebud och konsuler. I landtdistrikterna är förhållandet likadant som förr. Det vore lika lätt att förbjuda hökar att jaga sparfvar, som att befalla den muselmanska befolkningen att ej förfördela eller vid t llfälle plundra några af de kristna samfunden. Ehuru dessa sistnämnda såsom en korporation, i förlitande på Frankrikes och Rysslands beskydd, finna nöje i att sätta sig upp mot de turkiska myndigheterna och vanligen begagna sig af skriket på förföljelse för erhållande af förmåner framför sina muselmanska grannar, finnes det likväl både i Rumelien och Mindre Asien en klass kristet bond tolk, hvilket århundradens förtryck har försatt i ett tillstånd, jemförligt med lastdragarnes. Bland en befolkning, som är så förtryckt och modlös, att en fullvuxen man kan springa undan för en turkisk pojke, som förföljer bonom med :stenkastning, och en hel by kanse sina hus nedrifvas öfver sina hufvuden af en tanatisk pöbelhop, utan ringaste tanke på motstånd, är ett sådant.dokument som Hatti-himaiun af föga gagn. Lagar ha kraft endast senom deras moraliska känsla, för hvilka de äro ifsedda att gälla, eller genom-deras; stränga handhbafvande af myndigheterna. Intetdera af dessa vilkor förefinnesii de turkiska provinserna..; Muselmännen sbetrakta de kristna med samma ögon som en plantageegare i Carolina betraktar Hegerd,-och en turkisk ckadi liknar ganska mycket samma plantageegare, då denne skall afdöma; ett mål om en neger, som blifsit slagen af hans vänner, Det är ej sannolikt a:t Ryssland skall förumma de tillfällen, som möjligen timande .xcesser kunna gifva det. Fördraget af år 1856 föreskrifver, att turkiska och grekiska :rosbekännare skola åtnjuta samma rättvisa. Ryssland: var en af deltagarne i detta fördrag ch har rättighet att beklaga sig öfver dess kränkning. . Om det således kan bevisas, att kristna någonstädes blifvit orättvist behandlade, är hofvet i Petersburg: genast. till. hands med sina klagomål. Naturligtvis behandlas de kristna icke sämre än fordom; i samma mån civilisationen genomtränger det turkiska väldet, sträfva tyranniets mest påfallande former verkligen: att försvinna; men ännu finnes det nog qvar af dem; för att ge anledning till en inblandning — att börja med en diplomtatisk, sedermera möjligen, alltefter som tillfälle erbjuder sig, en krigisk och utmanande. Det är som sig bör, att vi: äro beredda på en dylik .händelse. Någia år är en sort tid i en sådan makts historia som Ryssland, som förstår konsten att draga sig tillbaka för att så mycket bättre kunna avancera. Tyvärr ha förhållandena i Europa förändrat sig mycket på de sista fyra åren. England och Frankrike, då förenade, äro nu åtskilda. Under tiden ba Frankrike och Ryssland handlat med synnerlig enighet i de orientaliska frågorna efter det sista kriget. De båda stora militärmakterna, de rivaliserande kyrkornas beskyddare, ha aldrig mera verksamt än nu bearbetat det religiösa partigängeriets grufva. De grekiska presterna och de ryska konsulerna ba sammanrotat sig i hvarje stad inom det turkiska riket; den ryska propagandan är verksammare. än, någonsin förr; greker och bulgarer äro mera. benägna att hörsamma Alexanders än Nikolai befallningar; och om den armå, som är echelonnerad längs Pruth, i morgon skulle öfvergå floden, skulle ett stort parti till och medi det fria Moldau-Wallachiet välkomna henne, under det att de provinser, som ännu lyda omedelbart under sultanens välde. skulle: med erftusiasm mottaga henne. Märkligt är det, att medan Frankrike ur religiös synpunkt är Rysslands motståndare tyckas båda makterna vara politiskt eniga. På Candia och några andra orter, hvarest det franska inflytandet är störst och det franska beskyddet mest värderadt,; har ett stort antal grekiska trosbekännare öfvergått till den latinska kyrkan. I Syrien är förhållandet något-så när enahanda. Det oaktadt är man i hela Levanten medveten af att de båda makterna äro ense i sin politik, samt att denna går ut på att småningom kasta det turkiska väldet öfver ända och sätta en kristen supremati i stället, om den också ej går så långt som att vilja förvärfva område genom det turkiska rikets sönderstyckande. I sjelfva verket tyckas vi -engelsmän vara de enda vänner som återstå för Turkiet. Vi äro långt ifrån att vilja påstå, att vår vänskap är af det visa slaget; men vi äro naturliga försvarare af sakernas skick, sådant det befinnes. Under det att England bemödar sig att befrämjade kristnas intresse, kan detej glömma. att det är förpligtadt att-upprätthålla det ortomaniska rikets integritet, och vi äro af den tanken, att dess bemödanden ej böra afmattas på en tid: då Ryssland rufvar på en ny menschikoffbeskickning, och då br de Lavalette — han, som bragt frågan om de heliga orterna å bane — återvänder såsom sändebud till Konstantinopel.? h n u R r d I h g r d i kb u t F E oc ot rr Ön mh AAA MM tvn Behandlingen af beväringsfrågan blef i går afton hos ridderskapet och adeln afslutad. Pn TRON 2 1 RM d At 8 IR RR An ä