tiga lag, som nu är i fråga. Ty om de, i stället för att ersätta det föråldrade landsförvisningsstraffet med böter, fängelse och presterlig. inqvisition, helt enkelt stadgat frihet och fördragsamhet åt religiösa dissenters, så skulle folket nog inom kort vetat upp: skatta och infria detta vädjande till dess högsinthet. För öfrigt förekom under diskussionen intet af synnerligt intresse, om man icke som sådant skulle få anse friberre R. Cederströms uti diskussionen öfver 14 gjorda uppläsning af en utaf Carl XI år 1683 utgifven förordning rörande gvacksalveri, af hvilken förordning talaren fann anledning att anse K. M:ts förslag förträffligt för den andliga helsovården. Vid diskussionen öfver 10 medgaf friherre De Geer att det kungliga förslaget var i denna paragraf mycket otydligt, men önskade dock bifall till detsamma, under förhoppning att det måtte tillämpas riktigt, oaktadt dess otydlighet. Sedan slutlig.n K. M:ts förslag i sin helhet blifvit antaget, reserverade sig friherrarne Th. Cederström och Creutz mot de fattade besluten. På framställning af grefve Lagerbjelke beslöt ståndet att i nästkommande onsdagsplenum företaga frågan om tullbevillningen, samt att 7 mera vigtiga bland de inkomna ärendena, deribland statsutskottets förslag till sammanjemkningar i jernvägsfrågan, och samma utskotts betänkanden öfver 6:te och 7:de hufvudtitlarne skulle sättas först på föredragningslistan efter beväringsbetänkandet, som i dag förekommer. Ståndet åtskildes kl. straxt efter 11. Presteståndet. Lagutskottets betänkande nr 25, i anledning af väckta motioner om förändring i kongl. förordningen den 4 Maj 1855, angående handelsböcker och handelsräkningar, företogs till afgörande. Utskottet hade gjort en omarbetning af S 12 och 23iofvannämnda förordning; men riksarkivarien Nordström, som ej kunde gilla de nya förslagen, hemställde, att 12 skulle bibehållas sådan den varit samt att 423 skulle så förändras, att räkning å utborgade varor till köpman eller annan person skall, vid den påföljd 25 stadgar, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom sex månader från den dag, då det utborgade i handelsboken inskrefs. I denna förändring instämde doktor A. Nordström. För bifall till utskottets förslag, eller att handelsbok ej skulle ega vitsord annat än köpmän emellan, talade biskop Anjou, doktorerna Sundberg och Rundgren, domprosten Björling samt kyrkoherden Otterström. Efter votering med 23 röster mot 21 godkändes riksarkivarien Nordströms förslag, och skulle medstånden inbjudas att deruti deltaga. Härefter biföllos sammansatta lagsamt ekonomiutskottets betänkanden: n:r 8, afstyrkande motioner om ändring eller förklaring af nu gällande stadganden, angående skyldighet att deltaga i kyrko-, prestgårdsoch andra allmänna byggnader; samt n:r 9, likaledes afstyrkande väckta förslag om krigshofrättens indragning. Samma utskotts betänkande n:r 11, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af straffarterna prygel och dagg, samt om inrättandet, i stället derför, af straffklasser inom alla regementen m. m., åstadkom : diskussion. Utskottet tillstyrker en skrifvelse till Kongl. Maj:t med förklarande, att ständerna anse bibehållardet af prygeloch daggstraffen icke öfverensstämma med nationens tänkesätt och tidsandans fordringar, med anhållan att Kongl. Maj:t, i sammanhang med en förväntad omarbetning af krigsartiklarne, ville taga i öfvervägande om de nämnde straffarterna kunde emot andra, lämpligare straff utbytas. För bifall yttrade sig doktorerna Gumelius, Sandberg och Lindgren samt prosten Melån, hvaremot biskop Annerstedt och prosten Ljunggren talade för afslag, äfvensom doktor Sundberg, som tillika förklarade, att han utaf misstag blifvit antecknad såsom reservant, samt att han ansåge det orätt att besvära Kongl. Maj:t med en skrifvelse i detta ämne, hvarom en förordning i slutet af förlidet år utkom. Det förslag, som utskottet framställt, antogs efter votering med 30 röster mot 9. Expeditionsutskottets utlåtanden: n:r 7, angående bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags början, samt n:r 8, afstyrkande väckt fråga om utskrifning af ett exemplar till hvarje riksstånd af utskottets förslag till underdåniga skrifvelser, godkändes. Professor Carlson, som väckt den sista frågan, önskade återremiss, emedan en sådan åtgärd, som motionen åsyftar, skulle bespara tid samt dessutom gifva en garanti att skrifvelserna äro öfverensstämmande med rikets ständers beslut. Sammansatta bevillningssamt ekonomiutskottets betänkanden: nir 7, tillstyrkande väckt motion om ändring i sättet att expediera den s. k. kyrkoposten, samt n:r 8, likaledes tillstyrkande motion angående förändrad grund för uppskattning af bränvins värde vid partihandel, biföllos utan diskussion. I ekonomiutskottets betänkanden: n:ris 74—78 samt 82—87, hvilka alla innehålla saker af mindre vigt, antogs utskottets gjorda hemställanden. Vid samma utskotts betänkande n:r 81, tillstyrkande väckt motion om befrielse för sockneprester från skyldigheten att åtfölja dödsfångar till afrättsplatsen, önskade doktor A. Nordström en redaktionsförändring, nemligen att sockneprester, skulle utbytas mot den hos oss vanliga benämningen presterskapet i socknen.. Riksarkivarien Nordström ville afslå betänkandet af den orsak, att en dödsfånge skulle, i fall han så önskade, få välja t. ex. den prest, som han umgåtts med i sin ungdom, eller någon annan. För bifall till utskottets förslag, att man skulle anhålla om en författning, hvarigenom sockneprests skyldighet att åtfölja dödsfånge till afrättsplatsen öfverflyttades till fångpredikanten eller den prestman, som beredt fången till döden, talade motionären, komminister Malmborg samt doktor Säve, och blef äfven detta ståndets beslut. Plenum afslöts kl. 9 e. m. Borgareståndet. Tullbevillningen. Behandlingen af bevillningsutskott ts betänkande 1 detta ämne böriade med en skärmvtsel om sjelfva