usat fram och, under yttrande hvad-kostar det at Slår, i detsämma och innan hän hunnit uttala hvad hån hade att yttra, tilldelat Uggla ett slag med han den i ansigtet och ögonblickligen derefter med käp pen gifvit Uggla slaget i hufvudet. Edman hade ge: nåst hKastigt skyndat undän och begifvi. sig in uti Skräddåregränden, hvårest han idkar sin rörelse. Vitt het häde ämnat springa fråm cch qvarhålla Edman som han igenkände, men måst biträda Uggla, hvil. ken efter slaget blifvit sanslös medan blod frustade från honom. Vittiet förklarade, att ingen ordvexling föregått öfvervåldet, ty hr Uggla, som stod insvept ien vid kappa, hade, då hån erhöll ta slaget endast framsträckt ena foten för att söka värja sig. men utan att träffa Edman, som ögönblickligen efte slagets utdelande med käppen, som hade en försil rad kryckå, tilldelat Uggla slaget i huFsudet, hvilket träffade helt nära tinningen och lätt kunnat blifv ovilkorligt dödande. Tre vittnen åberopades nu Ugglas sida. Ett af dessa sökte Edman jäfva på de grund att han, sedan målet blifvit anhängiggjord uttagit stämning till rådhusrätten å vittnet för upp burna och ej redovisade 2 rdr 50 öre, och hvilke stämning delgifvits vittnet en kort stund förr än må let nu inför poliskammaren förekom. Polismästaren ogilläde jäfsanmärkningen, emedac den uttagna stämningen synbarligen tillkommit efte: det angiffelsen mot Edman Blifvit gjord, äfvensor i tydlig afsigt att söka jäfva vittnet. Tre vittnen intygade nu sammanstämmande, at: Edman för dem i deras gemensamma närvaro å han källare yttrat: att när och hvar han träffade Uggla skulle ban slå honom förderfvad, ja till och med s ihjäl honom. Ett tredje vittne intygade, att ha: kort före uppträdet sammanträffat med Edman oc! denne då haft med sig käppen med den försilfrad. Ekryckån. En kort stund efter uppträdet hade vittne: inkommit uti Edmans lokal och då funnit honom sitt. å soffan och gråta samt yttra: Jag är olycklig, ja; har slagit ihjäl Uggla, Edman hade på det enträr naste anmodat vittnet att gå till någon af de nä: belagne fältskärsstugorna och böra efter hur det sto: till med Uggla. Då vittnet återkom, åtföljd af Ev mans bröder, som före honom varit å rakstugan oc: berättat att Uggla lefde, hade Edman hemtat kurag och sbjudit på portvin öfver laget.s Då flera vit: Hen åberopades, uppsköts målet till om onsdag, d Edman ålades att vid äfventyr af bemtning åter til! städeskomrha. Det af Uggla i sin skrift framställd yrkande att Edman, såsom den der försåtligen öfver fallit Uggla, måtte inmanas i häkte, kunde för när värahde icke bifallås: I afseende på den käpp, med hvilken slaget utd: lats, uppstod nu ött efterspel. Edman hade förs påstått, ätt nämnde käpp, hvilken i anseende ti kryckans Beskäffefihet kan jemnföras med lifsfarlig vapen, blifrit redan för längre tid sedan förstör men måste dock slutligen medgifva, att ban i denn del talat osanning. En poliskoöstapel fick nu tillsägels. att följa Edman till hans hem för att upphemta käp pen. Sedän poliskommissarien Tinggren, på gifve: andledding, afvenledes infonnit sig hos Edman, fic! iman der reda på den försvunna käppen, derifrå metällkryckan döck blifvit afbruten; men äfven denn: vem slutligen af Edman ceh aflemnades till po sen.