KUNSKAPENS TRÄD.) Fritt efter Charles de Bernard. Men min käraste markisinna,, afbröt godmodigt herr de Beaupre, tag då i Guds namn ert ståtliga förnuft tillfångal...... Hvarföre irriterar ni er mera öfver stackars Choisy, än ötver alla de andra ungherrarna, som icke kunna släppa min vackra Flavie med sina ögon. Jag ger er mitt hedersord på att han är tusen mil skild från de afsigter ni godhetsfullt vill pådyfla honom; — han har, min själ, andra jern i elden — oss emellan kan jag gerna sqvallra litet ur skolan — emedan han gjort mig till sin förtrogne; pro primo, skall han gifta sig, för att — tra la la! icke tala om-en liten satunge till operadansös, som är vacker som en — tyst, tyst, tyst! — Nå, nå, jag vet att min nådiga icke vill förstå sig på dylika roligheter... Nåvälj hur kan ni då inbilla er att han, han, som, ha, ha, hal har så många jern i elden, dessutom, skulle sysselsätta sig med min lilla Flavie, han, som har sett henne sedan hon icke var större än mitt halfva ridspö ...... Choisy är charmant mot allt hvad damer heter, och oss emellan sagdt, skulle er herr son icke förlora på att i detta fall-taga honom till mönster, ty den stackars gossen är icke af prima qvalitet hvad älskvärdhet anbelangar. Hvilken påflig soldat ni gjort er stackars Maximin till! — Flavie ade just i går ..a... Hvad för,slagl...... Hvad sade hon? Åh, ingenting just, hm hm-— bara prat; men om hon i alla fall skulle råka till att finna Chöisy en smula trefli are än min dygdesamme herr svärson, så skulle man icke ) Se A. B, nris 111—113 och 116,