komma med en oafsigtlig irrmening, än för en annan, som Har mera tid att öfvertänka sitt ämne. I fråga om norska dissenterlagen ville tal. påminna om att denna icke innefattar Norges hela religiösa lagstiftning; ty norska grundlagen har i dessa fal åtskilliga stadganden, strängare än vår, ochden gäller blott för kristna dissenters. För de öfriga qvarstår Christian V:s lag, och den är icke did, utan tillämpas verkligen. 1853 tillimpades den emot mormoner, hvilka af domstol i lägre instans ansågos som icke kristna. Öfverrätten var dock af den åsigt att de skulle anses för kristna, men då sakfälldes de a! uoderrätten, emedan de icke ställt sig dissenterlagen till efterrättelse och afvaktat domstolens beslut öfve deras anhållan att få bilda egen församling. Talaren slutade med att begära bifall till K. Mits förslag, är Carleson hade begärt ordet för att gendrifva ett af grefve E Sparre under förmiddagens plenum fäldt yttrande, och uttalade sig i sjelfva saken för det kungliga förslaget. Friherre J. Alströmer förklarade sig icke kunna gilla hvarken det ena eller andra förslaget, och ville hvarken instämma med dem, som önska obegränsad frihet för begär och passioner, eller med dem, som önska ett ytterligt tvång i andliga ting. Talaren uttalade sig i ett längre anförande särdeles skarpt emot dem som, fastän de aflagt ed på att blott predika den rena lärans sanningar, ifrån lärostolarne vid universiteten utsprida satser, stridande mot det klara bibelordet, och ansåg ett sådant predikande betyd ligt farligare, än om en bonddräng eller eljest olärå person i all enfald uppträder för att säga några ord. Emellertid straffas den sednare, och den akademiske läraren sitter aktad och hedrad qvar på sin stol. Det vore både orättvist och vådligt att tolerera det ofog som af vid universiteten legaliserade lärare bedrifves, medan man straffar personer, som ofta af välmening uppträda inför allmänheten, så mycket mera, som de förras lärosatser genom dem, som utgå från universiteten, spridas kring hela landet. Att en prest icke drabbas hårdare, utan lättare än en annan, af straffet, ansåg talaren i hög grad inkonse qvent — ty presten och den akademiske läraren böra bära det tyngsta ansvaret. Cchefen för ecklesiastikdepartementet, grefve Hamilton, uppträdde i anledning af ett yttrande utaf friherre Th. Cederström under förmiddagens plenum. Detta gällde nemligen hr grefvens yttrande om Frankrike under de gemensamma öfverläggningarne, hvilket yttrande friherre Cederström förklarat hafva blifvit af en annan talare vederlagdt, utan att grefven återtagit detsamma. Talaren ville nu genom uppgifvande af vissa detaljer och siffror visa, att yttrandet icke blifvit vederlagt, och att det öfverensstämde med verkliga förhållandet. Hr af Silin önskade vid denna 4 af det kungliga förslaget fogadt: seller oreda och förargelse åstadkommer,, samt besvarade friherre Alströmers yttrande med att påminna om buru i den ytterliga intoleransens tidehvarf skrefs mycket mera kätterska saker än nu, ehuru visserligen då på latin. Vetenskapsmannen har dock en annan publik än de religiösa föredragen. Ansåg det kungliga förslaget nog för närvarande, och att en ytterligare utsträckning af friheten fordrade en mera spridd civilisation hos massan af folket. Frih. H. Hamilton uppträdde äfven emot ett af frih, Cederströms yttranden om Danmark, hvilket ta laren, enligt trovärdiga mäns utsago, ansåg ingenting mindre än belåtet med sin religionsfrihet. Grefve BE. Sparre upplyste om att det af hr Sillen begärda tillägg redan finnes i den kongl. förordningen af den 20 Juli 1858, och besvarade äfven hr Carlsesons anförande. Frib. Creutz gendref frih. Hamiltons yttrande om Danmark, samt förklarade sig hafva af trovärdiga män derifrån erfarit just motsatsen af hvad hr friherren hört. Hr von Qvanten önskade bifall till utskottets förslag, emedan han ansåg dec vådligt att antaga en lag, som: innebär ett tillbakaskridande, då den kan lägga band på den vetenskapliga forskningen. Genom af friherre Th. Coderström begärd votering bifölls K. M:ts förslag i 1:sta , med 70 röster emot 9. s6 2—6 biföllos, i enlighet med K. M:ts förslag samt utan egentlig diskussion. En längre sådan uppstod vid 7:de S, dervid frih. Th. Cederström, grefve E. Sparre, frih. Creutz och frih. M Armfelt förordade utskottets förslag att justitiekansleren skulle hafva pröfvorätten om händer. I För K. M:ts förslag, uti hvilket denna rätt tillägges domkapitlen, uttalade sig justitiestatsministern, frih. De Geer, hr Estenberg, frih. R. Cederström, hr K. Olivekrona, statsrådet grefve JIlamilton och hr Carlheim-Gyllensköld. Frih. J. 4. Posse framställde ett särskildt förslag, escligt hvilken skulle få följande lydelse: sedan domkapitlet blitvit hördt oc justitiekansleren beordrat allmän åklagare att brottet åtala.. Genom votering bifölls slutligen K. M:ts förslag med 42 röster emot 15, och sedan ingressen till förordHingen blifvit föredragen och godkänd, åtskildes stånlet kl. 11. Prosteståndot. Föredragningen af bevilluingsutskottets betänkande n:r 23, angående tullbevillningen, fortsattes frånförmiddagens plenum från och med tariffen för utförseltullen. Alla häri upptagna artiklar godkändes enligt utskottets förslag och utan diskussion, med undantag af följande: t Jern: gjutet, tackoch barlast-, som i gamla taxan drager en tull af 50 öre pr centner, bar af utskottet blifvit föreslagen att förändras till 25 öre pr centner. Komminister Beckman, som ansåg denna nedsättning alltför stor, yrkade att tullen å denna vara skulle bibehållas vid det, som nu är stadgadt, och häruti förenade sig prostarne Janzon och Tegnår, riksarkivarien Nordström, biskop Annerstedt, doktorerna Malmstedt, Säve och Wåhlander samt professor Agardh, hvaremot utskottets hemställan förordades af prostarne Sondn och Melån, doktorerna Söderberg, Nordlander och Schram. Efter votering godkändes med 24 röster mot 10 den af komminister Beckman föreslagna förändringen. Vid artiklarne koppar, gårad samt kopparskrot alla slag äfvensom kopparaska, lumpor, malm, rå och osmält, samt trävaror, oarbetade, sågade eller till huggna, hvilkas tull utskottet föreslagit borde ned: sättas till hälften mot hvad nu är gällande, gjordes den förändring, att de i gamla taxan föreskrifna tullsatserna å dessa varor bibehöllos oförändrade, och fattades detta beslut hufvudsakligen på yrkande af komminister Beckman samt prosten Sondån. Doktor Söderberg och prosten Melen talade för bifall till utskottets förslag. Öfriga i betänkandet gjorda hemställanden biföllos. K Härefter skred man till granskning af sjelfva tulltaxan, och diskuterades följande artiklar: Gryn af spanmål har af utskottet blifvit föreslagen att vara tullfri vid införsel, men prosten Sondån, son: ansåg att denna vara borde; likaväl som gryn af ris. draga någon tull, yrkade att gryn af spanmål äfven som; mjöl skulle åsättas en tull af 50 öre pr centner, samt att potatismjöl skuile tullas med 25 öre förå: hvarje centner. Komminister Beckman önskade bifall till utskottets förslag, och anfördes såsom skäl att den ringa importen, hvilken år 1857 utgjorde 2000 centner och 1858 722 centner, tillskyndade staten en så ringa inkomst samt bindrade ej den inhemska industrien, så att någon skyddstull ansågs ej böra komma i fråga. I detta yttrande instämde pro sten Melån samt doktorerna Söderberg och Säve. Det af prosten Sondån gjorda förslaget avtogs med 17 röster mot 12. Prosten Sonden föreslog att hudir, oberedda, skulle vara tullfria; att leksaker eller Nirnbergerkram skulle i tullsatsen höjas med 50 procent öfver det föreslagna; att ost och smör, som nu är tullfritt, skulle åsättas en tull af 1 öre pr skålpund, och att Å skomakararbeten tullen skulle nedsättas till samma bhe