STOCKHOLM den 18 Maj. Om Garibaldis företag i södra Italien hittills varit insvept i en mystisk slöja och föremål för tusen olika gissningar och förmodanden, så var, detta helt naturligt. Ett sådant företag som, detta måste, för att kunna lyckas, tirete den största förtegenhet i afseende på sina tillämnade operationer. De norditalienska tidningarne ha derföre med: fullkomlig tskt iakttagit en patriotisk tystlåtenhet i afseende på expeditionen. Sedan Garibaldi nu tyekligen kommit fram till Sicilien, drager pan nog försorg om att fakta komma att tala och att Europa icke blir i okunnighet om hvad han gör och företager. Telegrafen berättar redan i; dag, att insurrektionen spridt sig öfver hela ön och att regeringens trupper numera blott inneha Palermo och Messina, äfvensom tt resning egt rum på flera punkter inom det ocentliga konungariket Neapel. Det är naturligt, att Europas blickar under en närmast följande tiden komma att riktas åt södra Italien, ty Garibaldi är Italiens naionelle hjelte, hans seger är segern för Ita1--ns frihet och enhet, oberoende af Frankrike. Lyckas det Garibaldi och hans tappra kamter, som nu befinna sig på siciliansk botten, att gifva strider en sådan karakter, att genom den den neapolitanska härens kraft kan brysas, så är äfven den stund nära, då den skänd1:ga despotismen i Neapel kan hemfalla till t.tstorieng förtjenta hämnd. Alla eliberala, ja alla bildade och alla som cza någonting i Neapel — yttrar en utiiadsk tidning — längta med varma önskningar efter detta ögonblick, ty det skräcksystem, som der nu råder, är det grymmaste tyranni som någonsin i historien förekommit; ven så länges lego-hären bildar ett villigt verktyg åt kamarillan, så länge ej någon utsigt förefinnes att med linietruppernas tilltjelp förlama de främmande stridskrafterna och så länge alla. som ega något måste frukta att de mordoch plundringslystna lazzaronerna åter, liksom förr, skola hetsas emot dem, känna de ej skrida till öppet motstånd, utan måste vänta tilldess sicilianarne nu, liksum 1848; skaffa dem luft. Men lazzaron-kungadömet. vet äfven å sin sida: alltför väl hvilket öde som förestår.det, cm det-däkar under i.-kamper mot folket, och har derföre ansträngt alla krafter för att eppträda med energi. a Under? Frans II hår den hittills 60,000 mad starka!armen blifvit ökad med 12,000-man, och Österrikercharodössutom: sörjt) för att på dess område skrigsdugligt folk. blifvit värfvadt för den.neapolitanska,bären.; Man. har. härmed tydligen, afsett att, i, Neapel erhållaren punkt, från hvilken Italiens återeröfringkunde företagas, såsnart man lyckades att tilltöga Sardinien mågra.nederlag.; Dermed, öfverensstämmer fullkomligt hvad Palmerstons organ, Morning Postx; nyligen omtalade; att påfliga armenssunder.Lamoriciere. vore: bestämd: att kyndarden sneapolitanska till -bjelp så snart Sardinien blandade sig i striden, Kvilket snart nog vore att. vänta. Men kommer, denna , intervention , å bane, så skall ej heller Louis Napoleons låta vänta på sig, ty han hår i denna strid det lifligaste intresse, Han måste, för att fullända sitt verk i Italien, återinsätta familjen Murat på Neapels tron. e Emot detta främlingsvälde strider döck det itäliehska nåtionalintresset, och denna omständighet förklarar tydligt den tröghet, som Victor--Emanueloch grefve. Cavour-hittills visatrivdenna angelägenhet; De vilja ej bana! vägen! åt mMuratisterna; utan hellre vänta föratt -se,om detvej-lyckas detneapolitanska folket sjelft att afkasta sina bojor och liksom 1847 tillkämpa sig en -Konstitutionell författning. , Denna politik vore ganska god, om ej sicilianarne .derigenom råkade i fara att gagnlöst uppoffras. De kunde, i enlighet med sakernas nuvarande, lägey -med -skäl vänta att. det öfriga Italien skulle skynda till deras bjelp så snart de beslutsamt störtade sig i striden, och Garibaldi har. endast uppfyllt en pligt, då han med sina tappraste stridskamrater hastat till deras bistånd. . Han.har dermed söndethuggit den. knut, i hvilken denna )vigtiga angelägenhet hoptrasslat sig i Sardinien, och Cavour skall nödgas följa honom, om han ej vill sätta sin ära Bom italiensk statsman på spel; Bonapartisterna äro nu ursinniga på, Garibaldi och det italienska: nationalpartiet samt fordra af Cavour: atthan brännmärker och desavouerar dem söm demägoger. Dertill -skall Cavour naturligtvis ej låta förmå sig; men det blir dock alltid: att frukta; att han ej heller. skall utveckla tillräcklig energi för att hindra prins Joachim Murats insättande på Neapels tron. En vigtig. omständighet kommer dock härvid i betraktande, nemligen den, att muratisterna hittills bildat endast ett svagt parti i Neapel samt att prins Joachim sjelf alldeles ieke bar lust att uppstiga på en tron, hvilken ej en gång hansvridderlige farfar förmådde bibehålla, emedan hans beroende af Frankrike bragte; honom i;en ställning, till detitalienska folket, somsföranledde honom: till ettständigt vacklande och slutligen förde honom i förderfvet, — Detta, missförhållande: skuile äfven nu förnyas, om Neapel, gjordestill Frankrikes vasall, och det är det italienska. nationalpartiets naturliga pligt att afvända denna fara, derigenom att det från början afskär muratisternag, planer... För alla .bändelser äro vi emellerid höerittivade att vänta OSS. att den