Markisinnån de Gardagne var en af dessa qvinnor, hvilka hafva att tacka ett långt lifs bittra erfarenheter för sitt kalla, dystra och sträfva sätt att vara. Grundtonen i hennes själ hade klingat mildt och hjertligt; en-gång då hon var ung, lycklig och obedragen. BjTvenne gånger gift, hade hon lika många gånger tömt en fullbräddad malörtskalk, i hvilken smekmånaden knappast gjutit en eller annan försötmande droppe. Hennes förste man, grefve de Luscourt, nobilis, af gamla skolan, outtröttlig jägare, bottenlös drinkare, kunglig slösare, galant emot könet, till och med mot sin egen hustru, föll i en duell då han var öfver femtio år, en af dessa adliga, onyttiga vegetationer, hvilka inskränka genealogernas arbete till inregistrerandet af ett namn ock tvenne data. Herr de Gardagne, som i vida högre grad drogs med sin föregångares racefel, hade förstört sin förmögenhet på spel. och döden drabbade honom lyckligtvis i det ögonblick då roulettspelet höll på att i sin helvetiska malström indraga äfven hans hustrus tillgångar: En bitter misströstan med hänseende till den jordiska lyckan, förakt för den så kallade starkare delen af vårt slägte, ett förakt, rävtfärdigadt af dubbel bitter erfarenhet, utgjorde det enkesäte markisinnan de Gardagne emottog, då en nådig,försyn befriade henne från henneg andre man. Till all lycka för henne sjelf, hade olyekans träd burit gagneliga frukter. Genom det lidande hjertats sorgliga behof hänvisad till religionen, hade fru de Gardagne. å den törnbeströdda stig hon genomvandrat. äfven förvärfvat sig en insigt i materiolla intressen, som lyckliga qvinnor vanligtvis såkna. emedan deras -lifglider :hän öfver en jemn. solig, blomsterströdd bana, . Två saker, hvilka sällan förenas hos mannen, sann gudsfruktan