och Westmanland, efter kröningskalasernas slut, ville bebjerta detta. — Flera af landsortspressens mest framstående organer uttala sig med skarpt ogillande om de kröningen åtföljande adelsoch ordensutnämningarne. Så läser man i Westmanlands Läns Tidning: sJUr nådens öppna hand ha åter en mängd stjernor och titlar nedregnat öfver Svea och Göta gamla landamären; så att Sverges folk åter haft den glädjen att se huru många storheter och förmågor det ännu eger att hugna och belöna. Lyckliga Sverge! Vissa säkra teckentydare hafva dock sina egna åsigter i detta fall och tro, att det i Sverge blir allt mer och mer ondt om män i detta ords gammälsvenska, vackra och enkla betydelse. Flärdens och fåfängans mask äter sedan länge på statskroppen och, sannerligen, med dessa grannlåter stäfjar man den icke. Här går dock ännu mången stor och ädel personlighet i landet, som säkerligen skulle stöta ifrån sig den erbjudna leksaken, dels emedan han ej ansett sig kunna fordra någon belöning för en pligt, uppfylld mot konungen och fäderneslandet, dels emedan han kanske skulle anse sällskapet något för brokigt för att ej vara stundom misstänkt. — Wasaoch Nordstjernorna tyckas äfven kastas något vensterhändt, så att Wasen kommer att stanna på en litterärt bildads bröst och Nordstjernan förirrar sig åt kontoret eller skrifvarstugan. Så händer ofta att särdeles för läkare kommer Wasen upp, der krona enligt allas tanke hade varit riktigare. Men det tjenar ej något till att spilla hvarken allvar eller skämt på dessa årligen sig förnyande kungliga fyrverkerier; de lysa och blända med ögonblicket — ej mer; betänkligare synas oss dessa utnämninar till grefvar, baroner och adelsmän, med vilka vår unge konung ansett sig böra inaugurera sitt tidehvarf. Med dessa utnämningar och de namn, som stå på dagens lista, söker konungen fåfängt att ingjuta ny anda och lifskratt i en redan rutten och af allmänna meningen länge utdömd institution. Folkets adel söker man på andra håll, och detär den som, då det gäller, skall rädda fäderneslandet — den sanna förtjensiens, den äkta mandomens, sedernas och bildningens af Gud korade adel. — Under öfverskrift ?En anakronism? yttrar Göteborgsposten i saroma ämne: Vårt gårdagstelegram medförde den visserligen ej alldeles cväntade, men dock i det längsta betviflade bekräftelse af ett förut gängse rykte, att några utvalde skulle, såsom illustration å kröningsfesterna, ryckas upp och frälsas ur plebejhopen. Det otroliga har skett, och riddarhuset har fått sig ej mindre än fem nya nummer, vederbörligen förgyllda, men utom detta har det fått sig beskärdt en ny grefve samt trenne friherrar. De fleste af de med den kongl. nåden beskänkta personerna äro visserligen hvardera i sitt fack skickliga och framstående personer, hvilka kunde förtjena att på ett eller annat sätt ihågkommas; men sättet, hvarpå de värda herrarne erhållit sina premia, är sä litet med tidsandan och de för dagen rådande åsigter öfverensstämmande, att det säkerligen skall öfver hela landet framkalla en protest, som visserligen ej kan göra det gjorda ogjordt, men: dock visa, huru folket upptager detta gengångaresystem. Vi ega Gudi nog af dessa friborna herrar, hvilka, bröstande sig öfver sin nobla ställning inom sambället, med ett visst aristokratiskt öfverseende blicka ned på den hvimlande plebejhopen, hvars vapensköld är: arbetets ära, och devis: framåt! Den tid är förbi, oåterkalleligen förbi, då konungamakten ökade sin glans genom en kring densamma Ce rklande drabantgrupp med granna namn och ännu grannare band; den tid är förbi, då konungamakten kunde ha stöd att hemta hos denna; frälsekohort, som nu måste, för sitt eget sjelfbestånd, lappa och lappa på eget hus och hem,-att det ännu må stå några år mot stormarne och de undergräfningar tiden gör vid detsamma. Konungamakten har sittstöd numera att söka hos sjelfva folket, hvilket redan i andanom? bortkastat de privilegerade, såsom i likhet med alla andra monopolinnehafvare, onyttiga elementer. iy Sällan, om någonsin, ha klagomålen varit så allmänna och högljudda som nu öfver adelns och presternas in re fördömliga rättigheter, hvilka ej motsvaras af vederbörliga skyldigheter. Det kan derföre med skäl sägas vara underligt, att vår konung, lyssnande till vissa cgoda vänners och trogna grannarsa inrådan, velat förstärka frälsetruppen och.öka koos af Hjelmsäterska riddarhustaffeln med ytterligare fem kuverter, Adelns tid är förbi, han har spelat