STOCKHOLM den 9 Maj. De förhandlingar, som egt rum med anled-! ning af norska frågan, jernvägsfrågan och bland sådana, som röra försvarsväsendet, frågan om Stockholms befästande, synas i icke : ringa mån hafva undanträngt en annan, hvilken i afseende på fäderneslandets försvar är af lika vigt med den ofvannämnda, nemligen den om beväringsinrättningens tidsenliga ordnande. Vi hafva i tvenne längre artiklar (af den 13 och 16 Febr.) redogjort för den skilnad, som förefinnes mellan beväringskommi-1 tens förslag och K. M:ts till ständerna aflåtna proposition, äfvensom påpekat de förtjenster och brister, som den på grund af nämnde proposition föreslagna nya beväringsförfattningen, hvilken af sammansatta stats-, lagoch ekonomiutskottet till dess väserdtligaste delar blifvit tillstyrkt, måste anses ega. Såsom ändamålsenlig : och förtjenta af bifall torde följande hufvudpunkter kunna anses, nemligen: att legorätten i fred upphörer; . att sådana beväringsskyldiga ynglingar, som hittills blifvit befriade från så väl exercis som krigstjenst, på grund deraf att de varit undermåliga eller behäftade med mindre åkommor, måtte approberas till krigstjenst, för att användas till sådana förrättningar, der vapenföring ej kommer i fråga; att ansvaret skärpes för uteblifvande från möten och mönstringar, dels genom ökad plikt, dels genom stadgandet, att beväringsyngling, som lyckats undanhålla sig, när han anträffas, skall varda skyldig att i alla fall undergå vapenöfning samt derefter de bestämda åren qvarstå såsom beväring, så länge han är under 40 år; att exercisen fördelas på tvenne år med 15 dygn på hvardera, likvisst med den af utskottet föreslagna modifikationen, att i glest bebodda orter första klassens beväringar må, till undvikande af allt för långa marscher till och från mötesplatsen, kunna öfvas på kompanierna; att i allmänhet ett, så vidt möjligt är, noggrannare kontrollsystem för beväringsynglingars befintlighet införes, m. fl. detaljbestämmelser; att alla till handelsflottan hörande personer må befrias från exercis i fredstid mot förpligtelse att qvarstå såsom ,beväringsskyldiga från det 20:de till det 35:te året m. m. Deremot måste fortfarande stora betänkligheter hysas mot antagandet af tvenne andra punkter, nemligen: att halfva antalet beväringsynglingar skulle få friköpa sig från fredsexercisen mot en afgift af 100 rdr rmt för båda åren, samt att den härigenom gjorda besparingen å möteskostnaden (något öfver 300.000 rdr rmt) borde användas till upprättande af en frivillig beväringselitkår (4820 man), hvilken mot en visspenningeersättning skulle exercera alla fem beväringsåren (15 dygn under 4 år samt 30 under ett), och från hvilken det underbefäl, som nu anses brista, skulle tagas. Vi äro långt ifrån att vilja misskänna den goda mening hos regeringen, som synes hafva legat till grund för nämnde båda förslagen, nemligen att å ena sidan minska beväringsinrättningens börda i fred, antalet af förlorade dagsverken och de dryga möteskostnaderna, samt att å andra sidan utan statens betungande med nya utgifter fylla ett länge kändt behof af ökadt befäl för armån, äfvensom att göra detta på ett sätt, sora .öfverensstä mer med en populär id, nemligen att taga nämnde befäl ur beväringens leder. Derjemte skulle den af friköpningspenningarne bildade fonden kunna lemna yiterligare tillgång till beväringsinrättningens utveckling, vare sig genom anordnandet af gymnastik och exercisiskolorna eller genom en landtstorms organiserande m. m. d. Vi hafva likväl påpekat de stora olägenheter, som, oaktadt nämnde skenbara fördelar, sannolikt skulle blifva en följd af dessa punkters antagande. Å ena sidan skulle landet vid ett inbrytande försvarskrig mot en öfvermägtig fiende bafva att tillgå ett allt för ringa antal exerceradt manskap; å den andra sidan skulle hela krigsbördan på ett orättvist sätt kastas på den minst bemedlade delen af nationen. Må det tillåtas oss att, såsom bevis härpå, anföra några siffror. I Sverge uppnå i medeltal 30.000 personer årligen beväringsåldern. Häraf hafva hittills omkring 10.000 man dels blifvit kasserade, dels undanbållit sig. Sedan likväl det föreslagna nya approbationssättet i afseende på undermålige och med mindre åkommor behäftade börjat träda i verkställighet, äfvensom de skärpta straftbestämmelserna för undanhållning blifvit tillämpade, torde man kunna antaga att högst 5000 personer årligen komma att undgå beväringsskyldighetens fullgörande. Således skulle af hvarje klass minst 25,000 man approberas till krigstjenst, hvilket för alla 5 klasserna gör 125,000 man, eller, om man afdrager under tiden inträffad afgång, 120.000 man, Nu föreslås visserligen i den nya författningen, att hälften af de approberade, d. v. s. omkring 12,500 man, årligen skall exerceras, den andra hälften deremot få friköpa sig. Men då både K. M:t i sin instruktion för beväringskomiten gifvit tillkänna, att blott 10,000 man årligen skola vapenöfvas, äfvensom det sammansatta utskottet (S 15, mom. 2) antagit att ett visst antal utöfver nämnde bälft, efter lottning eller annan grund, skulle få friköpa sig, så torde den egentliga meningen vara att blott 10,000 man årligen skola exerceras, hvilket för alla 5: klasserna gör 50,000 man af 120.000: Af dessa 50,000 man borde 11,205 SORT ASEAS ETTINIONSERETEN ETTER a