Morgenbladet om svenska förhållanden. I den ofvannämnde norska tidningen läser man en artikel, som i åtskilliga delar så träffande karakteriserar de förhållanden, hvarunder ständernas beslut i norska frågan tillkom, och de omständigheter, som vid bedömmandet häraf böra tagas i betraktande, att vi anse oss böra meddela den väsendtligaste delen af dess innehåll: Man har uttalat den mening, att en väsendtlig orsak, hvarföre så mången svensk misstager sig i afseende på Norge, ligger i Sverges bristfälliga, men starkt fastväxta inre samfundsförhållanden. Denna tanke har man så att säga dagligen sett allt mer och mer bekräftad genom att vidare betrakta ståthållarefrågans förlopp. I Sverge finnes — det erkänna de mest upplysta svenskar sjelfva — mycken gammal surdeg, många qvarlefvor af gammaldags privilegieväsen och i statsformerna ett tungdrifvet maskineri, som på många sätt hindrar folkandans fria och allsidiga utveckling. Men, som sagdt är, ingen vet det bättre än de bästa och insigtsfullaste svenskar sjelfva, och derföre kämpar man der redan sedan en lång följd af år un: der olika former och af olika anledningar en stundom mera och stundom mindre öppen strid, som väsendtligen går ut på att ombilda landets institutioner efter tidens och ett friare folklifs fordringar. Att dervid framåtskridandets parti i allmänhet har ett välvilligt öga för det norska brödrafolket, är af flera grunder lätt förklarligt. Ty icke allenast att den friare. ståndpunkt, hvarpå dessa män stå, försätter dem i bättre tillfälle att erkänna äfven det mindre folkets absoluta rätt och att söka det större så väl som det mindre samhällets lycka i full ömsesighet och fri sammanslutning af sjelfständiga personligheter; utan de måste också genom en naturlig sympati dragas till detta folk, som genom en lycklig försynens skickelse, hvilken vi aldrig till fullo kunna uppskatta, redan kommit i besittning af en stor del af just de institutioner, som;