ställde, har icke kunnat illustrera någon kröning i verlden. Och dessa stjernor voro icke mindre vackra derföre att de slocknade så snart, — hvem vet! Hade de brunnit ännu, så skulle de, som så många andra stjernor, hafva mistat sin glans. Det är blott himlens stjernor, som aldrig blifva matta, aldrig trötta ögat; men i denna afton drogo de sig tillbaka, och sjelfva månen, som var en af de få fulla denna afton, tycktes blekna af förargelse öfver att en jordisk fyrverkare kan så nära härma den himmelske öfverfyrverkaren. Jag sade, en af de få fulla — ty med sann glädje får jag berätta er, mina vänner, att Stockholms allmänhet aldrig visat sig mera till sin fördel än just kröningsdagen. Och liksom folket var stilla och anständigt muntert, så voro soldaterna humana och hjelpsamma, till och med lifgardet till häst, eller lanciererna, som de nu kallas, voro icke så bistra som vanligt, och poliskonstaplarne samt och synnerligen öfver all kritik. En enda liten otur har träffat dessa dagars högtidligheter, nemligen den snöblandade regnskur, som afkylde värmen i gårdagens militärrevy; men den var blott en öfvergående otur, ty det blåste dugtigt. Hvad som vid hyllningen kommer att hända, skall jag kanske framdeles meddela er, såvida ni icke redan tröttnat vid eder ännu alldeles yrhöfdade. Polykarpus.