Ekelund och Lamberg yttradelsig båda för Näs sjölinien, särdeles med hänsyn till den blifvande Öst götabanan, och den sistnämnde under förkli:ring, att han måste hysa mera förtroende till komitens af sakkunniga män lemnade uppgifter än till utskottets beräkningar. ji Hr Staaff röstade för Lagalinien på de af hr Gråå anförda skäl. . Hr Kistner likaså, under frambållande af det obehöriga deri, att vilja genom banans dragande åt Nässjö ha liksom bundit händerna på kommanie ständer och tvinga dem att anslå medel till Östgötabanaa. Hr Bäctlin röstade äfven för Lagalinien på de af hr Hjerta anförda skäl, hvilka icke blifvit af någon tälare på motsidan vederlagda Önskade dock en sådan fördelning af anslagen, att Falköping—Jönköpingsbanan kunde fullborda: Hr MHjerta upptog uti ett längre, mycket lifligt föredrag tillbesvarande -de :anmärkniogar, som blifvit gjorda vid hans första yttrande nnet, och frarhöll isynnerhet, huruledes man på motsidan, ist ett söka vederlägga hvad utskottet anfört, -oupp ligen upprepade, att man måste hysa större fört ende till komitåns af sakkunniga personer lem uppgifter. än till utskottets utsago. Hr Hjerta dock visat, och det hade icke kunnat af någon bestridas, att komiten dragit oriktiga slutsatser af de materialier, på hvilka dess utlåtande uppgifves vara grundadt, och att komitn missledt regeringen ge nom osanna uppgifter. Hr Hjerta hade upplyst, att den ledamot af komiten, som sannolikt ensam författat betänkandet, måst sjelf medgifva att sådana uppgifter tillkommit genom förbiseende, att vidare kömiten icke egnat någon granskning åt de inkomna kostnadsförslagen, hvarföre dessa företedde sådana vidunderligheter, att kostnaden för en bana, som genomgår en terräng, hvilken erbjuder eaorma svårigheter, upptages till 150,000 rdr pr mil billigare äv hvad den öfver slät mark framgående skånska banan visat sig verkligen ha kostat; att komiten deremot vid den på jemnare mark framgående Lagabanan utar anfördt motiv tillagt 70,000 rdr pr mil i förslaget utöfver hvad denna bana blifvit af den ingeniör, som undersökt densamma, beräknad att kosta; att kostnaden för alldeles samma slag af arbeten upptages på den ena banan till mer än dubbelt så mycket som på den andra; att utskottet af komiten fordrat förklaring öfver åtskilliga andra besynnerligheter i dess framställningar och förslag, men att sådana förklaringar alldeles uteblifvit o. s. v. Allt detta hade blifvit af utskottets ledamöter under diskussionen mångfaldiga gånger upplyst, och icke kunnat af någon bestridas, men det oaktadt fortfore man å motsidan att oupphörligen åberopa komitens uppgifter såsom ofelbara och förtjenande större förtroende än utskottets efter månaders samvetsgrann pröfning framlagda och ännu af ingen vederlagda uppgifter. Erinrande slutligen, att hufvudstadens och det mellersta Sverges intresse ovilkorligen fordrade, att, om vid nästa riksdag, statens tillgångar medgifva jernvägsarbetenas fortsättning, banan från Katrineholm till Norrköping kommer till utförande och att denna bana lika väl kunde i framtiden förbindas med södra banan, om denna föres direkte till Jöåköping som om den går i krok till Nässjö, fortfor hr Hjerta att yrka återremiss både med afseende på den sednast ifrågasatta rakaste linien till Jönköping, som med afseende på anslagssummornas fördelning mellan norra och södra delen af banan. Hr Ekman förordade Nässjölinien, och trodde att de, som ville genomdrifva Lagalinien, i sjelfva verket hade för afsigt att hindra jernvägens fortsättning genom Östergötland. Hr G. Gahn biföll utskottets förslag i fråga om Lagabanan, men yrkade återremiss i afseende på Falköpiog—Jönköpingslinien. Hr Trägårdh instämde med hr Swartz och förordadå Naässjölinien i ett föredrag, insinuerande enskilda bevekelsegrunder hos dem som ifrat för Lagalinien. Stödde sig för öfrigt på en af Jonas Andersson afgifven reservation samt åberopade, likasom de flesta talare på samma sida, jernvägskomitåns af sakkunnige afgifna utlåtande. Hr Grape förklarade sig fullkomligt opartisk i saken. Biföll Nässjölinien, men yrkade återremiss i afseende på Falköpingsbanan. Hr Blanche. Jag begärde visserligen ordet, men borde knappast taga det, ty det är sent. Midnatter är icke menniskans tid, den är ugglans: då öppnar den blinda sina ögon. Men gifve Gud, att ätver våra ögon kunde öppnas för det fruktansvärda skuldsättningssystem som utgrenar sig öfver fosterlandet! Uti en fråga af sådan beskaffenhet som denna, och hvaruti så få äga erforderlig sakkännedom, har man endast att noga väga de ömsesidiga skälen mot hvarandra, för att derigenom bilda och stadga sitt omdöme, så framt man ej hitkommit med en förut fattad orubblig öfvertygelse eller är bunden af lokalintresset, denna egoismens gudom, som rest sig alltför många tempel på jorden och i Sverge icke minst. Det första jag under diskussionen lagt märke till är en sats som, gammal i tillämpningen, fast fördömlig i teorien, äfven här synes göra sig gällande, den nemligen att den rikare företrädesvis bör gynnas och den fat igare företrädesvis missgynnas. Derföre att östra landet anses foikrikare och mera fruktbärande än det vestra, så skall det också ha den största fördelen af jernvägen, ha närmast till den o. s. v.; och derföre att det vestra landet anses mindre folkrikt och fruktbärande, så skall det ha den minsta fördelen af jernvägen, ha längst till den o. s. vå utan att man besinnar att det just är de redan befintliga kommunikationerna som gjort det östra till hvad det är, medan det vestra, just af brist på sådana, blifvit efter. En sådan sats är hvarken mensklig eller rättvis, men den är icke ens statsekonomisk. En af kommunikationsväsendets första uppgifter har varit, att företrädesvis komma sådana trakter till hjelp, som bäst behöft den, såsom den enda möjligheten att göra hela samhället till godo skatter, hvilka annars för evigt hade blifvit skrinlagda: Man har ju till och med sett öknar uppblomstra, sedan kommunikationen genomskurit dem antingen med kanalens våg eller lokomotivets ånga. Vidare har jag lagt mörke till de 10 millioner, som östra eller Nässjölinien skulle kosta mera än den vestra eller Laga, när en gåpg någon af dessa linier nått sin andra ändpunkt. Nåväl, 10: millioner betyda icke mycket i dessa tider, det vet jag nog; guldet, den tyngsta af metallerna, bar numera fjäderns lätthet; -vi leka med millioner, liksom jopglören leker med sina kulor, men med den skilnaden, att när denne vet huru han skall återfå sina, så vete endast Gud när vi skola återfå våra. Säkert är att när dessa för vårt land oerhörda summor en gång skola betalas, så blifva 10 millioner mer eller mindae en ganska vigtig omständighet. Min utmärkte vän hr Dahm tror att man icke bör fästa alltför mycket afseende vid siffror; men den som kommer att fästa afseende vid siffrorna af vår skuld, det blir långifvarne, det kan man vara viss om, och att det äfven blir låntagaren, det är icke mindre säkert. Jag kommer att votera för Lagalinien, emedan jag söker befria framtiden från detta plus af 10 millioner som man onödigtvis vill baka fast vid dess skuldregister. Jag skall icke lyckas, det vet jag; men försöket an står dock en folkrepresentant. Hrr Cramer, Carlson, Lindstedt och Eneman tillkän nagåfvo i korthet att de röstade för Nässjöbanan. Hr C. Rinman förordade Lagalnien. Hr Sundvallson sökte ådagalägga Nässjöliniens företräde genom en beräkning af folkmängden, dervid han ansåg sig böra utelemna ur räkning det mellan båda banorna belägna område, såsom tillhörande lika väl den ena banan fom den andra, samt endast fi AA AE RR Söörer