Bertha hejdade honom genom ep tystande åtbörd. Han har ingenting glömt af hvad ban är skyldig er eller mig), återtog hon stolt. Jag tror till och med, efter allt hvad jag kan dömma derom, att den tanke, som sysselsätter mig, sysselsätter mig ensam.. Men af hvad anledning kommer denna tanke, hvarföre och huru Mm Jag vet icke... Jag har ofta sett hetr dAGberive. Han har något dystert i sin blick. Han är god som ett barn; om man tömde allt blodet ur hans ådror, skulle man ej finna en droppa galla deri. Jag kan icke lösgöra mig från tanken på honom. Han är så ensam. Man ser honom skratta, han skrattar till och med mycket; men på djupet är han icke lycklig. En tid trodde jag att han älskade mig utan att sjelf veta det. Det var efter ett samtal, som vi för ett par månader sedav hade med hvarandra; men numera vet jag icke hvad jag skall tänka härom. EmelIertid följer han mig med ögonen, då han tror sig vara obemärkt. I sådana ögonblick slår mitt hjerta så bäftigt, att jag är nära att qväfvas, och då tyckes det mig som om alla mina känslor stode att läsa 1 mitt ansigte. När vi en hel afton suttit tillsammans, utan att någon af oss talat, har jag ej utan svårighet kunnat andas, och om han, då han tagit afsked, fästat sin blick på mig har jag i den läst tusen saker, som under natten kommit mig att gråta... Ni har velat veta min hemlighet, och nu vet ni den, min far. Herr Des Tournels, som afhört Bertha med uppmärksamhet, sade: Har han. aldrig öppnat sitt hjerta för dig, aldrig skrifvit? Om han hade skrifvit till mig, skulle jag ha visat er hans bref.n