DET STILLA VATTNET. Ar Amedee Achard.) (Öfversättning.) Så trampar äfven dagakarlen med sina tunga steg ned de små blommorna, som öppnat sig för morgondaggen. Dagen derpå stannade herr dAuberive hemma hos sig och svor sig sjelf en ed att aldrig mer utsätta sig för faror, mot hvilka han var så feg. Bertha väntade honom, och förvånad öfver hans uteblifvande, vandrade ho vid solnedgången tyst pe nedslagen i de ödsligaste delarne af paren. En afton, då herr Des Tournels återkom från ett skogshygge, öfverraskade han Bertha der, sittande på en mossbänk, med en tillsluten bok på sina knän. Hon hade icke hört stegen af hans häst; han stannade framför henne och vidrörde lätt hennes axel med ändan af sitt ridspö: Nå! Min söta flicka, sade han, på hvad fänker det stilla vattnet? Bertha höjde sin djupa blick mot fadern, och utan att tillkännagifva någon förvirring, svarade hon: På herr Francis dAuberive. Ahl-För tusan! sade herr 2es Tournels, hoppande red från sin bäst, som han höll vid tygeln, och tog sedan sin dotters arm. Nåp, fortsatte han gående, ovar det a en händelse 2 Nej visst icke ... det är inte en dröm, utan en id.n Herr Des Tournels rynkade ögonbrynen. Jag har som vän emottagit herr dAuberive i mitt hus,, sade han, skulle han väl hafva glömt det och talat med dig? ) Se A. BAT 95-97, 100 och 102.