ten. Afven detta, hvem skulle anat det, och blott för några månader sedan? Napoleon 1 erhöll inga dylika artigheter från England Men också gjorde den mannen egentligen icke med några parad-dolkar, han egde sitt Alexanders-svärd, Förutom det kejserliga hofvets fredliga idrotter, de förnäma parisersalongernas oskyldiga nöjen, hvad skall:jag omtala? Den unge predikanten påre Minjard (abbe Minjard, om ni så vill!), hvilken detta år är lejonet inom den fromma verlden och redan helsas som en ny Bourdaloue, en Lacordaire i sjunde potensen! Det. är i den förlidna fastetiden denne väldige talare af eld och lågor plötsligen har dykt upp, och han har ej behöft mer än några veckor för att på en gång fördunkla alla andra parisiska predikstols-notabiliteter och i och med detsamma blifva salongernas utvalde. Mannen besitter en. ovanlig naturlig svada, och som han dermed förenar en viss, man kunde nästan kalla det oblyghet, att icke väga på orden och icke räkna så noga med uttryckens skärpa eller till och med grofkornighet, gör hans uppträdande en obestridlig effekt, och om han ej alltid precist rörer, är han nästan alltid säker på att frappera. Enfin, han är fullkomligt på moden, han är profeten för ögonblicket, hjelten utan tvifvel redan i mer än en roman intime, En af hufvudstadens berömdaste loretter säges vara alldeles förälskad i den unge abbdgen, och den gamle general J. skall för hans skull vara svartsjuk på sin unga markisinna till en grad, som grefve P. vid —ska ambassaden, i fall han vet af det, utan tvifvel (och med rätta) lärer finna skäligen löjhg. i Jag skall icke uppehålla mig synnerligt vid kapitlet teaternyheter. De flesta af dessa den senaste tidens nyheter äro i sjelfva verket sådina, att vi kunna förbigå dem utan egentliga samvetsförebråelser. Dock vill jag nämna en dram i 5 akter af en ny författare Charles de Courcy: Daniel Lambutb, hvilken i detta ögonblick är Odeonteaterns kassapjes. Stycket har sina afgjorda fel oeh lyten, men författaren eger obestridligt vissa framstående egenskaper, och det är möjligt att Ch. de Courcy är ämnad att blifva ett namn för mer än säsongen. Det är till och med geni, men ännu långt ifrån ordnadt, det är rikedom, nästan slöseri, af poetisk diktion, men det fattas natur och sanning. Det är en gryta, som oupphörligt sjuder och kokar och sprutar öfver; litet mera modererad eld under, och man sluppe åtminstone att sitta som på nålar, fruktande hvarje ögonblick en explosion. Inom pressen härstädes har ett viss mouvement varit rådande hela denna vinter och vår. Personalförändringar hafva egt rum i flera af våra mest inflytelserika tidningar; senast är det den spirituelle f. d. professorn Prevost Paradol, som lemnat Debats, för att ingå i redaktionen af ,Pressen, en förflyttning, som väckt icke liten uppmärksamhet. Illustration har nyligen fått en ny egare, hvilken för denna tidning betalt 1,700,000 fres; en dryg summa, och dock anses affären ha varit god. Det är en rik holländare, som har satt sina penningar i detta företag. En annan sätter dem i stenhus, i jernbruk, i ångbåtar, i fabriker, detta är nu en smaksak; men Mynheer vet nog hvad han gör. Vi hafva i atmosferiskt afseende en mer än dålig vår. I stället för sol och varma vindar endast regn och slask och snö! Hvarje morgon våga vi på försök ut i staden i den lättare drägt, som anstår slutet af April månad; inom den första halftimman nödgas vi återvända hem för att taga vinterhabiten på. Att detta är afskyvärdt, står fast och afgjordt äfven utan sanktionen af en allmän omröstning. -—— ns