STOCKHOLM den 2 Maj. Ständernas gemensamma sammanträde i dag för fortsatt öfverläggning i religionsfrihetsfrågan var, såsom i gårdagsbladet n mndes, utsatt till kl. half 10 f. m. Likväl hade ännu framemot kl. 10 så få representanter infunnit sig, att en konungens rådgifvare, som vid denna tid inträdde i riddarbussalen, hade fullt skäl till det yttrande han fällde, då han såg sig omkring på de tomma bänkarne: Här ser bedröfligt ut! Hurudant förhållandet var då några minuter sednare öfverläggningen öppnades, målas tillräckligt af den förste talarens, hr G. Cederschiölds, inlednirgsord: Eders exC. hr grefve och landtmarskalk, hrr talmän och de få af rikets ständer, som här äro tillstädes! Den nämnde talaren fann sig derföre också föranlåten börja sitt föredrag med en liten erinran, hurusom konung och ständer samtyckte till den grundlagsändring, genom hvilken: gemensamma öfverläggningar infördes, under den öfvertygelse, att derigenom öfverläggningarne och besluten i vigtigare frågor skulle vinna större mognad; men att nu församlade ständer, genom det sätt hvarpå de begagna sig af den medgifna rättigheten, efter bästa förmåga motverkade dessa afsigter. Under loppet af förmiddagen växte de närvarandes antal visserligen rågot, men icke förr än mot slutet af sammanträdet syntes något betydligare antal representanter vara tillstädes. a Under fortgången af sitt föredrag uttalade hr Cederschiöld den öfvertygelse, att oaktadt: den likgiltighet, som ständerna nu tycktes ådagalägga för religionsfribetsfrågan, hon likväl af nationen omfattades m d ett växande intress2, till och med hos ind fferentisterna, och att man derför hade att tacka just separatisterna, hos hvilka dock en öfvertygelse fannes, och hvilka derföre, om de än väckt någon oro inom kyrkan, dock äfven uppväckt intresse för religionen, Hvad de båda föreliggande förslagen ångick, så erkände hr Cederschiöld regeringens förtjenst att taga initiativ i frågan; men han ansåg lagutskottets förslag, ehuru han ej i allo kunde gilla det, likväl ega åtskilliga företräden, hvarföre han troligen komme att afgifva sin röst för detsamma. Efter honom uppträdde hr Lallerstedt, frih. Creutz och hr E. v. Qvanten, alla anseende religionsfrihetens stora. grundsats vara. så föga erkänd i handling, vare sig i det kongl. förslaget eller i det af lagutskottet afgifna, att de funno sig föranlåtna motsätta sig så väl det ena som det andra och önska framgång åt det af lir Rosenqvist ingifna förslag, som står i den närmaste öfverensstämmelse med den norska disenterlag, som erfarenheten, under flerårig tillämpning i Norge, visat medföra de mest välgörande resultater och hvilken af alla partier der i landet erkändes vara en förträfflig lag. Derpå upptog frib; Th. Cederström till besvarande några af ecklesiastikministern grefve H. Hamilton under förra sammanträdet fällda yttranden och utvecklade närmare den af honom förut tillkännagifna åsigt, att hvarken KE. M:ts eller utskottets förslag vore antagligt. Domprosten Knös och prosten Almqvist förordade K. M:ts förslag. Professor Lindgren tog ordet endast för att replikera ett yttrande af hr Hjerta med afseeade på ett af professorn vid prestmötet i Upsala fäldt yttrande om bibelöfversättningen. Riksdagsmannen Rosenberg från Skåne gaf tillkänna sin öfvertygelse, att något i lagstiftningsväg måste göras, men: i afseende på beskaffenheten af de nya stadgandena ville han foga sig efter majoriteten inom sitt stånd. Slutligen uppträdde Sven Heurlin från Kronobergs län, som för dem, hvilka drista sätta sig upp mot vördiga presterskapet, ordinerade kalla bad — af minst 24 graders kyla. Derefter tillkännagaf landtmarskalken, att ingen talare vidare anmält sig, och sammanträdet afslöts kl. 2 e. m., just vid den timma till hvilken stånden voro sammankallade in pleno för att mottaga underrättelse om aflemnade biljetter till storkyrkan och till galaspektaklet om fredag.