mr bön: O! Evige Allsmäktige Gud, som våld hafve: öfver menniskors riken, uti hvilkenbshand alla herra dömen äro! Dig vare evinnerlig lof och ära att Dt en kristelig och mild konung öfver oss uppsatt haf ver; utgjut, o! Du barmhertige Fader! öfver hönom Din heliga andas kraft, visdom. och styrka; sänd, o Herre Gud! Din smorda hje!p af helgedomen och höi honom i Din heliga himmel, att han Ditt folk med nåd hjelpa, med rättvisa regera och med lycka och seger beskydda må! Bevisa honom godhet och tro. het, att de bevara honom oeh att hans år måga blifva från slägte till slägte! Låt, Herre! hans krona öfver honom blomstra, och stadfäst hans thron för Dig evigliga, på det ditt gudomliga namn må varda prisadt och upphöjdt, Din heliga kristeliga församling utvidgad och beskärmad, och i all land under hans välde rättfärdighet, frid och välsignelse blifva och förökas, genom Din Son, Jesum Christum, vår Herra! Derpå gifves välsignelsen af erkebiskopen. Sedan börjar åter musiken: Konungen begifver sig då tillbaka till sin stol, i den ordning, att först går H. Exe. riksmarskalken, och efter honom bäres Nyckeln samt dernäst Svärdet, blottadt och upphöjdt; hvarefter konungen går med den kongl. manteln på sig, Kronan på hufvudet, Spiran i högra handen cch Äpplet i den venstra. Näst bakom H. M:t bäres riksbaneret och serafimerordensbaneret, och sedan gå de öfrige herrar som fört regalierna, och intaga, sedan konungen satt sig, de för dem i koret ställde taburetter och säten. Så snart konungen satt sig på sin stol, framträda d. exc. frih. Stjerneld och frih. Lagerheim, som äro förordnade att ledsaga drottningen, då H. M:t uppstiger och begifver sig till tronen vid altaret; hvarvid tjenstförrättande öfverstemarskalken går främst, och efter honom de herrar, som fört manteln och regalierna, hvarefter H. M:t går med dess ledare, uppvaktad af dess öfverhofmästarinna. Tjenstförrättande hofmästarinnan och hoffröknarne uppbära släpet. Drottningens vakthafvande qvarstadna vid dess Bl. Fru öfverhofmästarinnan, biträdd af tjenstförrättande hofmästarinnan och hoffröknarne, tager af H. M:t den furstliga manteln, som af-tjenstförrättande öfverstemarskalken emottages och lägges på altaret. Sedan H. M:t äfven tagit af sig den furstliga kronan, som af tjenstförrättande öfverstemarskalken ställes på altaret, sätter sig H. M:t på tronen. Musiken upphör. F. d. statsrådet frih, Staöl v. Holstein samt erkebiskopen taga då manteln från altaret och lägga den öfver H. M:ts axlar, hvarpå fru öfverhofmästarinnan, biträdd af tjenstförrättande hofmästarinnan och hoffröknarne, fäster densamma. De rikets herrar, som ledsagat H. M:t, hjelpa henne då att falla på knä, hvarpå erkebiskopen tager smörjelsehornet och smörjer H, M:t på ännet och handlederna, sägande: Den Allsmäktige Evige Gud ingjute Sin Heliga Ahda uti eder själ och sinne, uppsåt och företag, igenom hvilkens gåfva allt edert förehafvande må lända Gud till pris och ära, rätt och rättvisa till styrka, land och folk till godo! När drottningen uppstigit och satt sig på tronen, hemtar f. d. statsrådet Fåhreus kronan från altaret och, tillika med erkebiskopen, sätter den på drottningens hufvud, då erkebiskopen läser denna bön: Gud Allsmäktig, Himmelens och Jordens Herre, som kronan eder gifvit hafver, styrke eder uti alla konungsliga och kristeliga dygder, att J, efter detta timmeliga och förgängliga riket, mågen blifva delaktig af drt, som evigt är, och der bekomma den kronan, som Gud alla rättfärdiga förvarat hafver! j Sedan hemtar statsrådet grefve H. Harhilton spiran från altaret, och då den af honom och erkebiskopen till drottningen öfverlemnas, läser erkebiskopen följande bön: Gud Allsmäktig, som eder med denna spira konungslig höghet gifvit hafver, Han förläne ock eder nåd, att j, under denna högstå jordiska värdigheten, mågen alltid förelysa med dygder, älska rättfärdigheten och hata ogudaktigt väsende, genom vår Herra, Jesum Christum! Derefter tager f. d. öfverhofstallmästaren Braunerhjelm Äpplet från altaret och, jemte erkebiskopen, öfverlemnar det åt drottningen, som då tager spiran i venstra handen. Erkebiskopen läser härvid denna bön: Gud, som eder satt hafver till Sverges, Götes och Wendes drottning, förläne ock sin nåd, att riket under eder må i allo måtto förmeras och förbättras, Honom till pris och ära, eder till berömmelse, Sverges män och detta landet till gagn, frid och enighet! Sedan återtager drottningen spiran iden högra handen och håller äpplet i den venstra. H. exe. riksmarskalken gifver då tecken till riks härolden, som framträder och ställer sig på öfversta trappsteget till tronen samt utropar: Nu är drottning WILHELMINA FREDRICA ALEXANDRA ANNA LOVISA krönt till Sverges, Götes och Wendes Drottning, hon och ingen annan. Efter detta utrop höja rikshärolden och härolderna deras spiror, då pukor och trumpeter låta höra sig och orkestern instämmer i en chorus af orden: Lycka ske drottningen! hvarefter sjunges 1:sta versen af psalmen n:r 268: Hela verlden fröjdas Herran Ge., som upptages af biskopen i Wisby. Så snart häroldsropet skett, gifver H. Exc. riksmarskalsen tecken tlll skjutningen, som verkställes på lika sätt som för konungen. Derefter läser erkebiskopen denna bön: O1! Du barmhertige Fader, som våld hafver öfver menniskors riken, uti hvilkens hand alla herradömen äro, Dig vare evinnerlig lof och ära, att du en kristlig och mild drottning öfver oss uppsatt hafver; utgjut, o Du barmhertige Fader! öfver henne Din Heliga Andas kraft, visdom och styrka; sänd, o! Herre Gud! Drottningen hjelp af helgedomen och hör henne i Din heliga himmel, att hon ditt folk med nåd hjelpa och med rättvisa förelysa må! Bevisa henne godhet och trohet, att de bevara henne och att hennes år måga blifva från slägte till slägte! Låt, Herre! Hennes krona öfver henne blomstra och stadfäst hennes tron för dig evigliga, på det ditt gudomliga namn må varda prisadt och upphöjdt, din heliga kristeliga församling utvidgad och beskärmad, ooh i all rättfärdighet, frid och välsignelse blifva och förökas, genom din son, vår Herre, Jesum Christum! Amen. Sedan gifves välsignelsen af erkebiskopen. Derpå börjar åter musiken. Drottningen begifver sig derefter tillbaka till sin stol, i den ordning, att först går hr tjenstförrättande öfverstemarskalken, och dernäst H. M: drottningen, med kronan och manteln på sig samt spiran i högra handen och äpplet i den venstra, beledsagad af förenämnde deras excellencer och uppvaktad af fru öfverbofmästarinnan. Tjenstförrättande hofmästarinnan och hoffröknarne uppbära släpet. De brr, som burit regalierna och manteln, intaga åter sina plåtser; Sedan drottningen intagit sin stol, går konungen åter fram till altaret och sätter sig på tronen, som af de tvänne vakthafvande öfverstekammarjunkarne först omvändes, så att Hans Maj:t kommer att vända ansigtet åt församlingen, hvarvid regalierna hållas på sidorna framför konungen samt riksbaneret och Serafimerordensbanåret till höger och venster bakom tronen. Bönpallen borttages. Sedan musiken upphört, framträder h. exc. hr justitiestatsministern, ställer sig på öfversta trappsteget invid tronen och säger: Högbarne furstar, Svea rikes arffurstar, träden fram och gören konungen eder ed! T RK H nmnnträda då till tronen och aftaga sina