qvärter ärter eller små bönor (kallevanser), hvars kokas ärt-: eller bönsoppa; samt, måndagen, ohsde gen, fredagen och lördagen dagligen , skålpun sålt fläsk och1 jumfru gryn, hvaraf kokas sopp: Ut. köttoch fläskvigten inbegripas benen. På fa tygets befälhafvares godtfinnande får för öfrigt ber att bestämma åhvilka och huru många dagar ivec kan skall lemnas kött eller fläsk, äfvensom han ege låta med soppkokningen omvexla så, att ärterna elle bönorna kunna nyttjas till fläsket och grynen til köttet. Dessutom undfår hvarje man i veckan: EES skålpund torrt bröd; ; !, skålpund hvetemjöl; F 3, skålpund smör eller 7V, qvarter ölja; , qvarter ättika eller 1 jumfru citronsaft; R4!V, skålpund kaffebönor; ER2 lod tå; , skålpund pudersocker eller 1 skålpund sirup; I lod senap. De tider, då olja kommer att lemnas i stället fö smör, och citronsaft i stället för ättika samt sirup stället för socker, eger fartygets befälhafvare attbe stämma. 2:0. Skulle färsk proviant i hermetiskt tillslutn: kärl, eller på annat sätt förvarad, föras i fartyget eger befälbafvaren att så ofta han finner lämplig deraf till besättningen, i stället för dea salta, låt: utdela. 3:o. Då fartyget ligger i hamn, hvarest färskt kött kan erhållas till ett pris ej öfverstigande dubbla kostnaden af det ombord varande salta, bör sådant gifvas i stället för det salta, minst tvenne gånger i veckan, efter 1!,, skålpund, benvigten inberäknad, pr man hvarje gång, och tillredes på enahanda sätt som för det salta är här föreskrifvet. Grönsaker till sådan qvantitet och beskaffenhet, som fartygets befälhafvare anser lämplig, böra vid dessa tillfällen likaledes lemnas, såvida de till skäligt pris kunna erhållas. 4:o. Till dryck och kokning erhåller. hvarje man dagligen minst 1!, kanna vatten. 5:o. Då spirituosa, vin och dricka ieke erhållas, Jemnas i stället såsom ersättning härför en och en half (1!,) riksdaler riksmynt i månaden till hvarje man. 6:0. Alla förenämnde proviantsartiklar skola vara af god och klanderfri beskaffenhet, cch fartyget före afseglingen dermed, äfvensom med vatten i så för den afsedda resan tillräcklig mängd försedt, att någon brist deraf ombord icke under några antagliga förhållanden skäligen kan uppkomma. Men om genom inträffande olyckshändelse eller sjöskada brist skulle under resan, och intill dess hamn kan angöras, i ena eller andra afseendet uppkomma eller befaras, måste då en sådan nedsättning i här föreskrifna ransoner ega rum, som fartygets befälhafvare finner ovilkorligen vara nödvändig och af högsta behofvet påkallad; och hvilken nedsättning bör då blifva utan undantag lika för alla ombord varande personer, så att den ene ej erhåller mera än den andre. — Då Dagligt Allehanda i dag i en polemisk artikel emot norska Storthingets adress till konungen angående ståthållarfrågan talar om Aftonbladets mer eller mindre uppenbara dikter och såsom en af dem angifver den i en not till en ur norska Aftenbladet hemtad artikel gjorda anmärkningen, att svenska ständernas beslut rörande ståthållarfrågan icke är fattadt af svenska folket, utan blott af ett för tillfället öfvermäktigt parti af representanterna för vissa svenska klasser,, så anse vi oss icke böra lemna sådant helt och bållet oanmärkt. Det är nemligen ganska betecknande för Allabandaredaktionens ställning och åsigter, att den söker göra det till en dikt, som ejest alltsedan 1809 har i de liberales kretsar varit ett oomtvistadt axiom, nemligen att våra ständer äro representanter för vissa klasser, och icke för ett enigt, likberättigadt folk. För den, som vill försvara den fyrdelta representa:ionen, som vill ännu längre bålla folket i beroende af ståndsklassernas intriger och öfvervälde, som vill motverka uppfyllandet af svenska nationens 50-åriga, mångfaldiga gånger högljudt och allvariigt uttalade anspråk på en verklig folkrepresentation, är det naturligtvis i kostymen att förklara för en dikt den uppendagligaste sanning — Tiden och Svenska Tidningen gjorde så också hvar och en på sitt sätt —; men sådana förklaringar förvilla likväl icke det allmänna folkmedvetandet, i en så länge och så ful komligt klart utredd fråga. Det visar likväl alltid Allehandas goda vilja till klassrepresentationens upprätthållande och gifver säkert dess redaktion en ny merit i junkrarnes, prelaternas och embetsmannaväldets ögon. öndletd skulle det vara synnerligen uppyggligt att få erfara Dagligt Allehandas bevis för den satsen att de fyra nuvarande riksstånden representera icke sina respektive klasser, utan hela svenska folket (nota bene i verkligheten och icke blott enligt frasen), och vi anhålla förbindhgast, att Allehanda ville framlägga en sådan bevisning. Tills denna kan åstadkommas torde vår anmärkning vid den norska tidningsartikeln få gälla.