BLANDADE ÄMNEN. Tillfällighetspoeterna äro ett roligt slägte, derföre att de ha intresse för de mest olika saker och oupphör1858. Der bor den unga kr :ften, som behöfver Sin egen vinge blott, att vara fri, Och som likt örnen sväfvar fjellen öfver, För stol. att utaf någon kufvad bli. Men genom Sagas nattomhöljda tider Gå hennes anor upp till Gudars sal, Och ifrån Valhalls kämpar, från dess strider, Hon leder ju sitt stolta ättartal. Nu, Norges söner, ingen strid mer rasar Och ingen tvedrägt mera vara skall, Bland ättlingarne af de fordna Asar, Vid Glommens stränder och vid Fyrisvall. Ej mer af stridsljud våra harpor ljunga Och ej i blod vårt vikingtåg går fram; Gastfria böljor kring vår köl ju sjunga Och fridens fana viftar på vår stam. Vi kommo så till edra dalar gröna, Till Kristiania fjordens sköna strand, Der dunkla skogar fjellarne bekröna Och Minnen sväfva öfver sjö och land. Hvad funno vi? Ett folk af idel bröder, Der hvarje dag flög som en högtidsstund, — En eld, som för allt skönt och herrligt glöder, Likt flammorna i Er studenterlund! R Vi älskat Er. Vi kunde icke annat, Liksom Er saga, Eder dikt och sång. Hos Er har hälften af vårt hjerta stannat, Till Eder flyger minnet mången gång. -— —GR