Article Image
Hrr Grenanderkoch Widell reserverade sig mot beslutet i fråga om Falköping-Jönköpingsbanan. Er Hjerta yrkade att ståndet ville fästa afseende på den i hans reservation gjorda framställning, att tillförlitliga och fullständiga underrättelser måtte inhemtas om lämpligaste och billigaste sättet för jernvägars byggande. Härom uppstod någon diskussion, hvarefter talmannen tillkännagaf att nämnde framställning, för att komma under pröfning, borde ingifvas i form af motion. Till 1l:te punsten, rörande kommenderingar ur indelta armåen till jernvägsarbeten, gjordes, på yrkande af hr Bruhn, följande amendement efter en votering med 29 röster mot 28, dock med undantag af de regementen, inom hvars rotdistrikt större arbeten är för handen., 16:de punkten, rörande utarbetande af förslag till en öfverstyrelse för trafiken å statens jernvägar jemte aflöningsstat för dess embetsmän, erhöll på yrkande af hr Billström följande lydelse: att förslag till en styrelse för trafiken å statens jernvägar jemte aflöningsstat för de till styrelsen och trafikförvaltningen hörande embetsmän måt!ie utarbetas och för rikets ständer framläggas. 17:de punkten återremitterades. Alla öfriga punkter god sändes utan diskussion. En af hr Bruhn väckte motion, om 66,000 rdr ansla för anläggning af en elektrisk telegraf mellan Sundsvall och Östersund, bordlades. Ekonomiutskottets betänkande n:r 65 godkändes; äfvensom bevillningsutskottets betänkande n:r 24 och agutskottets betänkande från 22—24. Konstitutionsutskottets memorial n:r 13 rörande ändring i 11 och 12 SS R. F. antogs att hvila till nästa riksdag. Bondeståndet. Utan någon diskussion biföllos statsutskottets utlåtsnde n:r 90, bevillningsutskottets betänkande n:r 24, lagutskottets memorialer n:ris 22 och 24 samt konstitutionsutskottets memorialer n:ris 13, 14, 16, 17, 18 och 19. Det sednare utskottets memorial n:r 15 blef också bifallet, på förordande af Mengel, Johan Persson och Falk, fastän en och annan vid föredragningen ropade på afslag. Derefter föranleddes en lång diskussion utaf sammansatta stats-, lagoch ekonomiutskottets betänkande n:r 7 angående beväringsstadgarne. Till en början ville några hafva det bordlagdt. Dessa uppmanade lNifligt af de öfriga att derifrån afstå, och efter långa underhandlingar härom blef ändtligen betänkaudet föredraget. C. A. Larsson yrkade dervid på afslug och att Jonas Anderssons reservation måtte såsom ståndets enhälliga tanke upptagas, i hvilken merting de öfriga stånden skulle inbjudas deltaga. Hela ståndet instämde, och talare efter talare afstod från ordet i den ordning de uppropades, utan att någon gjorde någon anmärkning mer än Nils Olsson, som väl instämde i hufvudsaken med Larsson, men kade att bondeståndet måtte erbjuda sig attingå rslaget om vapenundervisning i skolorna och målskjutning, tills vice talman Ola Svensson fick ordet och förklarade sig väl gilla Jonas Anderssons reservation, men icke vilja hålla på de deruti bestämda 12 exercisdagarne, emedan han trodde sådant skulle motverka att något annat stånd ginge in på bondeståndets beslut. Nu kom diskussionen i gång. De, som förut förenat sig om Jonas Anderssons reservation delade sig nu i många partier, hvaraf en del ville fasthålla de 12 dagarne; andra ville öka dem till 15; andra åter till 18 och ännu andra till och med till 20, under det några ville att ant:let dagar skulle bero på Kongl. Maj:ts beslut. Det enda hufvudsakliga, hvarom man var ense, var att beväringsexercisen skulle få fullgöras under ett enda år, så att aldrig i fredstid andra beväringsklassen skulle blifva sammandragen till öfningsmöte. Slutligen förenade man sig likväl enhälligt i det beslutet att betänkandets alla paragrafer, utom den sista, afslogos och att man i stället beslöt, att beväringen skall exerceras blott ett år under 15, högst 20 dagar, inoch utryckningsdagarne inberäknade, och att högst halfva antalet beväringsynglingar, om Kongl. Maj:t finnerfsådant lämpligt och dertill lemnar sitt bifall, får mot erläggande af 40 rdr per man befrias från vapenöfningarne, och skulle de öfriga stånden inbjudas att i detta beslut deltaga. Den sista paragrafen blef tillsvidare bordlagd.

28 april 1860, sida 3

Thumbnail