HSverges rikes ständer. Så länge dessa förhandlingar icke hade mog nat till beslut, öfverlemnade sig Stortbinge åt den förhoppning, att det svenska folkets upplysta omdöme (Besindighed) skulle afhålla dess representanter ifrån hvarje steg,som kun. de försvaga det ömsesidiga goda förtroendet mellan brödrarikena. Så fick det icke vara. En pröfningens tid har blifvit det förenade norden beski. J. Efter det lika så oväntade som unionsvådliga beslut, hvartill Sverges ständer kommit, har det blifvit Storthingets pligt, att för E. M. uttala dess smärta öfver de missförstånd, som hota med att åtskilja hvad naturen och historien hafva förenat, såväl som dess förtröstan uppå, att E. M. med vishet rödjer öfvergående stämningar mot sanningens och rättvisans kraf ur vägen. Troget mot det ingångna förbundet, har det norska folket aldrig svikit sina pligter mot Sverge och Sverges folk; troget mot sig sjelf och sin grundlagsenliga fribet, skall det aldrig svika sin ära och sjelfständighet. Det är E. M:ts upphöjda kall att styra två jemnbördiga brödrafolk. Tunga äro ofta dess pligter, men stor är också dess lön i folkens lycka och historiens vittnesbörd om rättvisa och kraft. Land skall med lag byggas. Med dessa ord i hjertat och på läpparna har E. M. från tronen gifvit de förenade rikena deras framtids lösen. Denna:lag är den eviga rättfärdighetens lag; endast med denna varda land byggda: På E. Mits valspråk bygger Storthinget den oomkullstötliga tro, att ingen skall kunna ställa sig emellan konungen och hans folk; derpå bygger det norska folket utan öfvermod, men också utan fruktan. I E. M:ts hand låg afgörandet öfver vårt beslut, som af nationen emotses med lefvande deltagande och glad förväntan om uppfyllandet af vår önskan. Denna är, genom E. M:ts meddelande om att E. M:t icke har gifvit sitt bifall till Storthingets beslut, efterträdd af ett djupt bekymmer, som endast kan mätas efter norrmannens trofasta kärlek till fäderneslandet och hans varma hängifvenhet för E. M. och dess upphöjda ätt. Nu samlade Storthing har det hvärf, att för E. M. tolka de tankar och känslor, som besjäla det folk, hvars ombud det är. Att bringa den del af författningen, som angår ordnandet af rikets råd, närmare sin fulländning, skall vara E. M:ts och blifvande Storthings uppgift, och Stortbinget hyser det hopp, att den tidpunkt icke är fjerran, då ett loyalt och ståndaktigt folks sträfvande lönas med förtjent framgång. Tillfullo förvissadt om, att E. M. med oss delar den oföränderliga meningen, att hvarje försök från Sverges sida, att vilja hafva sitt ord med (paa Inäskriden) i förhandlingar rörande den norska författningen, är ett öfverskridande af dess politiska befogenhet (et politisk Overgreb), som med kraft måste tillbakavisas af Norges konung såväl som af Norges folk, — kan Storthinget icke billiga, att E. M:ts rådgifvare i sina utlåtanden inför E. M. ansett sig böra göra afseende på de svenska ständernas fordringar och frågan om revision af unionsförhållandena. Stortbinget kan icke heller dölja för sig sjelf, att det stora och allvarliga i ställningar -och förhållanden hade gjort ett kraftigare uppträdande af E. M:ts rådgifvare önskvärdt. I Storthingets möte sisl. lördag kom ofvanstående komiteförslag under behandling. Presidenten yttrade då, att genom den nu vunna kännedomen om förhandlingarne i svenska statsrådet hade den å bane varande saken, om icke blifvit bragt i en f:llkomligt olika ställning, dock blifvit så mycket förändrad, att fråga kunde uppstå om det icke måste göras något annat och om saken ej förtjenar nytt öfvervägande. Han föreslog derföre att utlåtandet skulle till komiten återremitteras till förnyadt öfvervägande med afseende på det Storthinget meddelade protokollet. Stang föreslog också å:erremiss, men för att komiten skulle utarbeta en statsrättslig framställning och ett hufvudsakligen derå grundadt adressförslag (således motsvarande det svenska ekonomiutskottets). Vid votering segrade presidentens förslag. Adresskomiten sammanträdde samma dag på aftonen och äfven på söndagen för att utarbeta ett nytt adressförslag, som skulle kunna föredragas i Storthinget på måndagsförmiddagen och der afgöras på måndagsaftonen. Innehållet af detta nya adressförslag och i hvad mån det var afvikande från det härofvan meddelade, känna vi ej, enär, de med dagens post ankomna norska tidningar ej gå längre än till måndagsmorgon. På telegrafisk väg känna vi deremot och ha redan meddelat, att den delen af adressförslaget, som innehöll ett misstroende-votum mot rorska statsrådsafdelningen i Stockholm, blef med stor majoritet förkastadt. Angående förloppet af meddelandet åt Storhinget af svenska statsrådsprotokollet för den I dennes och hvad intryck det framkallat meddela vi följande ur Aftenbladet: BpSlöjan är omsider lyftad, och våra sorgligaste aningar hafva gått i fullbordan; de män, som ansett sig förpligtade att hålla ögonen öppna för hvad som kunde läsas mellan ralerna i stället för att invagga sig sjeltva och olket i förtröstansfullhetens sömn, hafva på tt sorsligt sätt fått rätt. Fram på förmid:agen i går blef Storthinsets president Harbitz anmodad att inställa ig i statsrådet. Vid hans ankomst tillkännaaf statsrådets främste ledamot (Petersen), att nan mottagit depescher från Stockholm, hvilka man önskade göra bekanta för Storthingets resident; men tills vidare på det vilkor, att let betraktades såsom konfidentielt. Presidenen förklarade, att han icke kunde mottaga något meddelande, som han icke kunde delvifva Storthingets öfriga medlemmar. Här— OA Orr br