-J bestämde sig för, Lagalinien, anseende för sin pligt att också uttala denna öfvertygelse. Hr Waern ansåg, att det ingalunda vore de företräden, man ansåg Nässjölinien ega framför Lagalinien, som nu beherrskade sinnena och bestämde meningen till fördel för den förra linien; det vore snarare den fruktan man hyste, att, om Lagalinien blefve beslutad, man ej genom Östergötland skulle få någon stambana på Stockholm samt att östra kusten skulle se sig beröfvad för framtiden alla förhoppningar att få gra bibanor. Man. ville derföre, genom att nu statsverket onödigtvis betungas med en summa af 3 millioner, bevara denna chance. Talaren var dock för sin del öfvertygad, att såväl Östgötabanan, som bibanorna till östra kusten, lika lätt kunde komma till stånd, äfven om Lagalinien antoges. Förordade för öfrigt fullbordandet af Jönköping-Falkö piogsbanan, äfven på bekostnad af bansträckningen mellan Finjasjön och Jönköping, hvars färdigbyggande han ansåg lofligt att betvifla kunde jemföras i vigt med fullbordandet af Falköping-Jönköpingsbanan, samt yrkade på grund häraf återremiss. Hr Palander talade för bifall till K. M:ts och komitåns förslag, hvartill han ansåg att man kunde hysa fullt förtroende. Ansåg betänkligt, att man ville favorisera vestra kusten framför den östra, för hvilket ändamål man lemnade all möda ospard. Den aumärkta uppoffringen för statsverket af de 3 millioocrna vore i sjelfva verket icke någon sådan, då den östra bansträckningen komme att ledas genom en af de folkrikaste och fruktbaraste provinserna samt egde i alla hänseenden ett så stort företäde framför den a. Förordade fullbordande af Jönköping—Falköpingsbanan, om medel dertill funnes. Hr Schwan redogjorde i ett längre skriftligt anförande för de skäl, på grund hvaraf han förenade sig m d dem, som yrkade bifall till K. M:ts proposition, och bemötte deanmärkningar, som blifvit gjorda mot jeravägskomiten. Biföll återremiss af femte punkten i syfte, att medel måtte anvisas för fullbordandet af Jöaköpiog—Falköpingsbanan, samt uppläste en tablö ofver riksgäldskontorets ställning, genom hvilken han ansåg det ådagaläggas, att statsverkets ställning medgaf en sådan utsträckning af arbetsplanen. För öfrigt kunde man ju anlita, om så nödigt och lämpligt funnes, det inhemska fondsystemet. Hr Ericson trodde att man mera borde fästa sig vid erfårna mäns utsago, såsom öfverste Ericsons och verstelöjtnant Beijers, än vid statsutskottets argume-uter, hvarföre han tillstyrkte K. M:ts pro; osition. Hr Rinman, I., ansåg en jernvägslinie böra gå från Göteborg mot Dalarne, en annan från Malmö till Stockholm, och att denna sednare borde dragas så mycket söm möjligt i öster, hvarföre han tillstyrkte b fall till K. M:ts proposition. Hr Ridderstad tillstyrkte Nässjölinien, hvilken han ansåg, en gång fullbordad genom Östergötland, komma att bilda raka vägen för Stockholms läns, Södermanlands, Östergötlands och Skånes förnämsta industri samt dess väg till hufvudstaden å ena sidan och utlandet å den andra. Replikerade derefter åt skilligt mot hvad hr Hjerta m. fl. anfört. Befarade att Stockholm skulle blifva i saknad af biffstekar, då Smålandsoxarne komme att från Wernamo och Ljungby promenera öfver Tenhult och Göteborg till Eagland. Hela förslaget om Lagå linien föreföll talåren såsom ett försök af Göteborg att sätta en blodigel på Stockholm. (Allmän munterhet.) Hr Lallerstedt tillkännagaf, att kan funnit hr Schwans anförande så öfvertygande, att han dertill hade föga att tillägga, Bemötte några af de anmärkningar, som blifvit gjorda mot jernvägskomitån, och förklarade sig ej kunna gilla det sätt, hvarpå den blifvit angripen, samt framhöll de stora förtjenster den inlagt om det allmänna och de svårigheter den haft att öfvervinna. Yrkade bifall till K. M:ts proposition i fjerde punkten och återremiss på den femte. Efter tillkännagifvande af talmannen, att ytterljgare tjugo talare anmält sig, och att plenum för fortsättande af diskussionen vore anslaget till påföljande eftermiddag, åtskildes ståndet klockan half 12 på natten. Bondeståndet. Å Efter en hela eftermiddagen från kl. 5 fortsatt diskussion om riktningen af södra stambanan, skred man till afgörande på det sätt, att först framställdes proposition på beviljandet: af 6,000,000 rår till banan, hvilken proposition besvarades med blandade ja och nej, hvarefter kontraproposition. blef att hvad som erfordrades till Falköping-Jönköpingsbanans färdigbyggande utöfver hvad utskottet i 5:te punkten tillstyrkt skulle af dessa 6 millioner användas och resten användas för arbetet söderifrån. Utskottets förslag segrade med 50 ja mot 43 nej. Derefter voterades om riktningen, då Lagalinien segrade med 57 ja emot 37 nej, som voro för Nässjölinien. Nils Svensson i Ebbarp och en stort del af minoriteten reserverade sig mot beslutet. De öfriga punkterna af betänkandet godkändes alla, utom den 1ll:te, angående arbetskommenderin