bee 2 geniet RR Nerds Sr förtret gt jpå ANKA nrg Pre 7 erbjöde lättare tillfälle för östra kusten att erhålla bibanor, likasom talaren ansåg den vara fördelaktigast i strategiskt hänseende och med afseende på den framtida förbindelsen genom Öst rgötland med hufvudstaden. Uttryckte slutligen sin förundran deröfver, huru utskottet kunnat ha mod att tillstyrka någonting annat, än hvad K. M. föreslagit på grund af sakkunniges undersökningar. Yrkade afslag och bifall till K. M:ts proposition. Hr Lindeström erkände tacksamt den omsorg utskottet egnat åt ärendets behandling och sade sig skola ha blifvit genom dess bevisning öfvertygad, såframt icke utskottet förbisett åtskilliga småsaker, såsom Östergötland, Södermanland, Stockholm, Upland, Westmanland och hela Norrland, orter, som ej tyckas ha funnits till på utskottets kartor. Med afseende på dessa orter och synnerligast med afseende på Östersötland, på hvilken provins naturen slösat sina håfvor och försett med ladugårdsprodukter o. s. v., tillstyrkte talaren Nässjölinien och förenade sig om den af hr Kock yrkade proposition. Hr Widell yrkade, utan att uttala sig i afseende på sträckningen från Finjasjön, att för arbetena å sö lra stambanans södra del från Skåne mot norr endast måtte anslås 4 millioner rdr, men för linien Falköping-Jönköping hela det för denna bandels fullbordande erforderliga belopp. Ansåg resultatet af vestra banan skola blifva fördelaktigare, om Falköping-Jönköpingsbanan fullbordas, och trodde att ett motsatt förfarande skulle utgöra en hög grad af misshushållning. Ansåg lämpligast att ärendet återremitterades, för att utskottet skulle föreslå en ny fördelning af anslaget samt taga i närmare öfvervågande lämpligaste riktningen för södra delen af banan Häri instimde hr Grenander. Hr Wahlbom yttrade sig i ett längre skriftligt föredrag till fördel för Nässjölinien och emot utskottets förslag, anförande dervid enahanda argumenter som hr Kock, men sysselsättande sig mera i detalj med förhållandena inom Småland, såväl hvad trakten om Lagasom Nässjölinien angick. Hr Hjerta började med att uttrycka sin erkänsla för de talare som förordat Jönköpings—Falköpingsbanan, ett företag af så stort intresse tör hufvud-Å: staden, samt upptog derefter uti ett längre anförande till vederläggning de anmärkningar som bifvit gjorda mot utskottets förslag. Att utskottets motivering var vidlyftig var ej utskottets fel, ty då det vid förra riksdagen var så godt som beslutadt, att södra banan skulle framgå genom Lagadalen, men den för ytterligare undersökningar nedsatta komiten föreslagit en annan riktning och, för att motivera ett frångående af ständernas och regeringens föregående beslut, uppställt en argumentation dubbelt så vidlyftig som statsutskottets motbevisning, så hade utskottet funnit sig nödsakadt att åt detsamma egna en fullständigare granskning. En talare hade omnämnt hvad han sett med egna ögon, men hr Hjerta hem ställde, huruvida det, som man ser från landsvägen vid resan genom en ort, kan uppväga officiella uppgifter, insamlade genom myndigheterna. Det vore ett ogrundadt påstående, att utskottet börjat sitt arbete med en förutfattad mening till fördel för Lagalinien, ty åtminstone på riksgäldsafdelningen var förhållandet i sjelfva verket det, att man, efter att ba läst Kongl. Maj:ts proposition och jernyägskomins betänkande, skred till arbetet med den förut fattade meningen, att Nässjölinien vore fördelaktigere; men då granskningen af infordrade handlingar började, befunnos åtskilliga af komitåns uppgifter så litet öfverensstämmande med verkliga förhållandena, att utaf afdelningens tolf ledamöter icke mindre än nio funno sig af sitt samvete uppmanade att frångå den af komiten föreslagna riktning; och just för att icke kunna beskyllas för att ha gifvit vika för ett bugskott, fann sig afdelningen föranlåten uppställa en fullständig motivering för sin åsigt. Med anledning af under diskussionen gjorda anmärkningar, utvecklade och försvarade talaren derefter de af ut kottet meddelade uppgifter angående befolkningsförbållanden, jordbruk, jordrymder, folkökning och näringsförbållanden kring de olika bansträckningarne och i de delar af landet, som af banorna kunde komma att sig begagna, de terrängförhållanden, som företedde sig på de olika linierna, o.s. v., framhållande dervid de oriktigheter i komiterades uppgifter, hvilka t af den komiteledamot, som författat betändet i denna del, förklarade såsom förbiseenden. Det var dock på sådana genom förbiseende tillkomna uppgifter, som man i komitåns betinkande t den allra största vigt, och derpå grundat ett helt förslag och ett helt nytt system, och det var genom sådana uppgifter man fört regeringen bakom Ljuset och förmått henne att frångå sina föregående beslut i afseende på södra stambanans sträckning. Slutligen redogjorde talaren fullständigt för de upplysningar, som vunnits sedan utskottsbetänkandet afgafs, angående de stora besparingar i väglängd och kostnad, om Lagalinien, i stället art föras till Tenhult, framdrages genom Kråkebodalen direkte till Jönköping, och om hvilken linie cke det ringaste finnes omförmäldt i komitens betänkande, oaktadt densamma blifvit af friherre De Geer undersökt, och förklarade tal, med afseende på hr Kocks yttrande, att man väl kunde ha mod att framträda med ett förslag, då man för detsamma kunde anföra sådana skäl, som dem utskottet lemnat. Med afseende på de upplysningar, som vunnits med afseende på den ginasta vägen för jernbansträckningen från Finjasjön till Jönköping, yrkade talaren återremiss på betänkandet i denna del, Hr Bager förordade i ett längre skriftligt anförande Nässjölinien, yrkande bifall till Kongl. Maj:ts proposi.jon samt att 6 millioner skulle anvisas för södra stambanan, samt äfven tillräckligt anslag för fullborande af Jönköping—Falköpingsbanan, hvars snara icdigbyggande vore af stor vigt för landet. Hr Ödmansson instämde med hr Bager, och förorade färdigbygzandet af Falköping—Jönköpingsbanan, äl ej på bekostnad af de till södra bandelen angna 6 millionerna, utan ansåg hr Ödmansson att tsverket dertill ändå hade medel. Hr Renström medgaf att många omständigheter v.sserligen talade till fördel för Lagalinien, äfvensum att statsutskottet med all omsorg behandlat frå; men vid vägandet af alla de skäl och förhålden, som egde rum med hänseende till de olika b-nosträckningarna, kunde hr Renström likväl ej undgå 2t gifva företräde åt Nässjölinien, som ofelbart i en amtidskulle komma att bereda landet större och öfverande fördelar, än Lagalinien kunde erbjuda, hvarföre b nr, ehuru anläggningskostnaderna för denna linie sisserligen voro betydligt större, likväl ansåg sig v ra förorda densamma, emedan man ej fick taga d nia omständighet i beräkning, då det gälde ett så si rt framtida intresse. Önskade, i likhet med flera regående talare, att tillräckliga medel måtte bejas för fullbordandet af Jönköping-Falköpings, san, anseende det föga öfverensstämma med klok: och hushållning att uppskjuta med färdigbygudet deraf ännu en statsregleringsperiod. Ansåg kottet handlat rättare, om det minskat så mycket , det anslagna beloppet för södra bandelen, som ;otsvarade den för förenämnde jernvägs fullbordanerforderliga summan. Men om dettasvore så vigst, att anslaget för södra bandelen ej kunde min13, ansåg hr Renström en annan resurs finnas, och t vore att anlita behållningec af bunkovinsten, son jorde omkring 2 millioner. Wern utvecklade i ett längre, sakrikt föredrag o. telarne af Lagalinien och bemötte de anmärknin r, som blifvi. framställda såväl af hr Kock,somh Sahlbom och öfrige talare för den motsatta åsigten Det vore ir förkärlek, hvarken för den ena el som föranledde hr Wzern se och derföre framlägn noggranna undersökning sj v