NE TE AN TSAR SIS RENSAT ERIERASSAE: USE BRC UOSTURBRUDT tets utlåtande p:r 86; angående fortsatt utförande af jernvägsarbeten för statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel, och upptogs hela plenum deraf. Den ofvannämnda fjerde punkten lyder: natt, för södra stambanans fortsättniog från Finjasjön i riktning mot Ljungby utefter Lagadalen till Götaström och vidare derifrån öfver Tenhuli till Jönköping, rikets ständer måtte bevilja oeh till utgående från riksgäldskontoret anvisa en summa af 6,000,000 rår rmt; och för bifall härtill talade professor Carlson, prostarne Lundholm och Ljunggren samt komminister Beckman. Doktor Säve och prosten Falk önskade äfven bifall till utskottets förslag, men trodde att, om punkten återremitterades, undersökningar kunde företagas för att om möjligt få banan genom Lagadalen dragen rätt på Jönköping utan krök åt Tenhult. För bifall till K. M:ts förslag eller den s. k. Näs: ien talade prostarne Modigh, Janzon Meln, Arrhenius och Berlin, professorerna Agardh och Lindgren, doktor Abr. Nordström, riksarkivarien Nordström samt kyrkoherden Ternström. Doktor Sandberg förklarade att han från första början varit mot byggandet af jernvägar i Sverge, emedan de aldrig kunna gifva någon ränta på den dryga anläggningskostnaden, och tillkännagaf att han önskade framgång åt ingendera sträckningen, utan anhöll hos ståndet att vid en blifvande votering få derifrån afhålla sig. Sedan på framställning dY talmannen var öfverenskommet att beslut först skulle fattas om jernvägssträckningen och derefter om anslagssumman dertill, antogs med 33 röster mot 19 det af K. M:t gjorda förslag, eller att den södra banan må dragas från Finjasjön förbi och i närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping. I andra voteringen bestämdes med 29 röster mot 20 att anslaget skulle vara 6 millioner för den ofvan bestämda bansträckningen. Minoriteten i denna votering önskade anslaget bestämdt blott till 4,082,112 rdr. EEHärefter föredrogs och bifölls utan diskussion femte å punkten, att ständerna måtte anvisa en summa af 1,440,632 rdr rmt till jernvägsarbetena å södra stambanans nordliga del emellan Falköping och Jönköping. Ståndet åtskildes kl. 10 eftermiddagen. Borgareståndet. Vid kört gr, 3:dje p. i jernvägsbetänkandet, ang. anslag till Örebro-Halsbergsbanans utförande för statens räkning, upplyste hr Hjerta, att på statsutskottets riksgäldsafdelning den åsigt gjort sig gällande, att denna bana icke borde för statens räkning utföras, utan dess anläggning öfverlemnas åt ett coskildtbolag, som dock borde af staten understödjas mkd ett lån, hvilket afdelningen tilltagit så frikostigt, att dermed sannolikt hela anläggningskostnaden skulle kunna bestridas; och tal. trodde, att om utsigterna för banana icke vore gynnsammare, än att något enskildt bolag på sådana vilkor icke kunde komma till stånd, så vore det icke heller skäl för staten att nu företaga dess anläggning, hvarföre hr Hjerta yrkade bifall till det i hans reservation upptagna förslaget, som var med afdelningens öfverensstämmande. Mr Gråå ansåg ingen förhoppning förefinnas att något enskildt bolag för denna bandels byggande skulle komma till stånd, hvarföre och då han ansåg dess anläggning vara af vigt för staten, han tillstyrkte att anslag dertill borde beviljas. Trodde dock, att dervid borde fästas icke endast det af utskottet föreslagna vilkor om bangårdstomts upplåtande i Örebro, utan äfven att ortens invånare bidraga åtminstone till någon del, t. ex. med hälften, af den erforderliga expropriationskostnaden för den jord, hvaröfver banan skall framgå. Hr Renström erinrade, att då ingen kunde åläggas att utgifva bidrag till en sådan expropriationsersättning, vore det af hr Gråå föreslagna vilkor ungefär detsamma som ctt afslag. Biföll utskottets förslag Oförändradt. to Hr Lovån var öfvertygad, att den ifrågavarande bandelen skulle väsentligen bidraga till ökad rörelse på de öfriga statsbanorna samt derigenom minska den förlust, som på trafiken å desamma möjligen kunde vara att motse, hvarföre han biföll utskottets förslag. fär Berg förenade sig i det af hr Gråå framställda yr ande. Hr Swartz ansåg statens allmänna intresse bjuda anläggningen af denna bana, hvars byggande derför icke borde göras beroende af den tilifälligheten, hu ruvida bidrag från jordegarne kunde erhållas eller icke. Biföll alltså förslaget. Hr, Schwan ansåg det vara statens fördel, att dess hufvudbanor blefve sammanbundna med en punkt; der rörelsen sammanflyter från Nora, Arboga och hela det bördiga och rika Nerike och tillstötande bergslager. Genom denna sammanbindning vore dessutom oafbruten jernvägsförbindelse åvägabragt mellan Hjelmaren, Wettern, Östersjön och Westerhafvet. Det vore således i högsta måtto oklokt att i afseende på en sådan bana lägga det slutliga afgörandet i jordegarnes händer. Hr Wern trodde att intet enskildt bolag kan företaga sig byggandet af jernväg på en så ringa sträcka, som den här ifrågavarande, alldenstund kostnaden för materiel och trafikens underhållande blefve allt för betungande, då den icke, som på en längre bana, kunde fördelas på ett större miltal. Ansåg det äfvenledes vara omöjligt att erhålla bidrag till exproriationen från jordegarne, då flertalet bland dessa Dade så ringa väg antingen till vestra stambanan eller till Örebro, att för dem jernvägsförbindelsen icke vore af någon större betydelse. Erinrade slutligen att om denna bana för statens räkning anlägges, underlättas och påskyndas derigenoin arbetet å vestra stambanan, enär man blir i tillfälle att föra tyngre materiel sjöledes till Örebro och derifrån på jernbana till Halsberg. Hr Palander ansåg staten endast i utomordentliga fall böra taga befattning med sammanbindnings-. eller bibanors byggande, men trodde ett sådant fall här vara för handen, enär denna sammanbindningsbana ovilkorligen måste medföra stor fördel för de större .statsbanorna, och dess anläggning utgjorde dessutom en slags upprättelse åt provinserna norr om Mälaren, hvilkas önskningar vid sista riksdagen icke kunde vinna afseende, Hr Gahn, H., måste anse denna bana vara en stambana, fullt ut lika mycket som Fahlköping-Jönköpingsbanan. Den ifrågavarande orten hade för öfrigt gjort så stora uppoffringar för beredande af kommuhikationsanstalter, att man icke nu kunde vänta, det något enskildt bolag skulle företaga sig utförandet af Örebro-Halsbergsbanan. — Förslaget att jordegarne skulle bidraga till. expropriation kunde tal. ej biträda, då de flesta jordegare, till största delen allmoge med mindre hemmansdelar, icke hade någon fördelaf banan, alldenstund de finge samma afständ till station på denna linie som till hamn vid Hjelmaren eller till station på vestra stambanan. Trodde för öfrigt att landets jordegare, som byggt och som underhålla våra landsvägar och få till underpris upprätthålla rörelsen å desamma, gjort nog för kommunikations-Å: anstalterna, och att de icke borde särskildt betungas för jernvägsanläggningar, som afse hela landets fördel. Meir Ajerta förklarade sig ha ansett sig skyldig att genom sin reservation bringa frågan om denna bandels utförande genom, enskildes försorg under rikets ständers pröfning, då frågan derom varit mycket ventilerad på afdelningen. Då han nu emellertid fann, det afdelningens förslag icke rönte sympatier inom ståndet, ville han för sin del icke drifva saken til votering, men önskade få till protokollet uttala sin mening, att denna bana icke kommer att bära sig samt sin öfvertygelse, att densamma framdeles nog skulle ha kommit till stånd, om ock måhända i de: anspråkslösare gestalten af en hästbana. Hr Rinman, C., ansåg. staten endast böra bygga hufvudbanor och öfverlemna bibanorna åt den enskilda företagsamheten, hvarföre han afslog utskotELNA SE rn TI TT: iz .