tenhemtaren.. . Russell försökte trösta honom och sade att det snart skulle vara förbi. Ja, det tror jag nog,,jämrade denne, snart skall det vara förbi med mig. Jag har tjenat i 18, år, men aldrig i min lefnad varit med om en sådan natt. Det är mer än en menniska kan uthärda, sir. Tio af min sektion felas — det är intet under. Alla. officerare hade stigit af hästarne, och manskapet kurade ihop sig på marken medan stormen varade. Efter en qvarts timma saktade sig ovädret. -Kolonnen formerade sig åter, och marschen fortsattes; men veteranen hade talat allt för sannt. De försökte att väcka -hondöm, men han var död. Eskorten hade ännu flera döda, och många mäste vid framkomsten till Futtighur föras på hospitatet, der ett betydligt antal afled. Jag , kröp, berättar Russell, tillbaka i min palankin på en bädd af brännhet sand och blef der liggande utmattad. Ännu flera timmar varade marschen. OO hvilken tjusning att vakna upp midt i en flod, midt i en ström af klart uppfriskande vatten och att se det vidare utbreda. sig omkring en! I en slags halfslummer, blef jag buren öfver Rumgunga; icke ens törstens qval, hade kunnat väcka mig, men nu befann jag mig midt uti vattnet. Min hvilbår stod lik .en liten holme i den grunda flöden, och vattnet rann med ett intagande sorl: fram öfver den sandiga flodbädden under mig. . Och så kom en brun gammal tjenare, öste upp den kostliga drycken i ett kurbitsskal. och höll det intill mina försmäktande läppar. Derpå stänkte han med flata handen det svalkande vattnet öfver mitt hufvud och ansigte. Nu kan jag fatta huru den af sommarsolen uttorkade jorden skall känna den första regnskuren. Rundtomkring mig vältade sig hela trosspersonalen, pustande och blåsande, i strömmen lik, massor af delfiner. Vi befunno oss i en af Ganges utgreningar, och framför oss, bakom låga sandbankar, rullade hufvudarmen af den heliga floden. Efterfem qvarts timma. kunde vi vara i Futtighur och jer —-rastl :. Med mr. Russells fälttåg var det tillsvidare slät, och han måste i höglandet vid Simla söka sillfriskna. Denna plats är vanligen i Ostindien vistande engelsmäns räddningsort undan sommarhettan. Der stannade han till medio if Oktober. och vände temligen tilifrisknad lerpå tillbaka till Cawnpore, derifrån han delog uti operationerna mot de rebelliska semindarerna i Audh. I slutet af Februari återvände han till Engtand.