TUIIUIUCE TUR ag nd Från Lacknau följde mr Russell -hufvudqvarteret till Rohilkund, men såsomvhalf invalid; ty en häst hadeslagit honom nästan lam; och till följd åf-det osunda. -dricksvattnet samt den likförpestade luften hade en stark diarre hemsökt honom: Likväl fortsatte hanstappertsin! korrespondens, men: måste-afetå från hästen med dullynellerdragbädden, ochi stället-marschera med eftertruppen. Sålunda var han med on slagtningen vid -Barielly; der; han med knapp nöd -komsundan med lifvet, ehuru icke. bland: de stridande. Det var olidligt bett;ochyför att undgå trängselm i mårschkolömmen öfvertalade Russell sitt folkvatt vika åt sidan och. bäras honom in i ett busksnår på fältet, hvars -skuggatycktes inbjudande. Den motsvarade visserligen icke fullkomligen hansförväntanymien man vardock mindre plåvadaf denna, och hade fri öfversigt afvallt hvad somstilldrog: sig )ifronten; Trupperna voro som försvunna bakom markens ojemnheter, öch endast dammolnen förkunnade hvar de marscherade, Men trosser hade utbreåt sig öfver slätteny och hela somgifningen såg så fredlig; utstom man: någonsin kufde önska. Med ens hördes n bössalfva smattray och Russell såg (då han lutade sig ut ur sin bärstol) en lång linie högländare i godaitrro fyra utaf sina salfvorj-soms om:deexerderat) på en parad: Om de sköto på någotyoch hvadsde sköto på kunde Russell ickeräkna ut. Elden upphörde Bnart, ochs vår väx: försjönk i en halfslummer. Plötsligt väcktes hån af högljudda skri och tumult. Palankinen lyftadesihöjden ochsåttes åter häftigt ned.7 Bärarne skrekos: Sowarer, sowarer!, och flydde utåt fälten, likbleka at fasa. Hela trossen tumlade i vild förvirring bortåt vägen. Elefanterna trumpetade i. gälla: toner der dedundrade fram öfverg fältet: Kamelerna trafvade med långa steg förbi; och hästar och åsnor; qvinnor ochvbarn störtade sig huller om buller framåt. Efter allt detta kom: som en stormvind framjagånde emflock byita sowarer bvilkassablar glänste i-solen,medan Juften darrader af deras bäststamp och rytande. Allteftersom: de härmade sig, sjönko menniskörmed -klufna skallar och: blödande sår till marken, och desvilda ryttarnes venstra flygel könv rakt emot busksnäret der: vi dågo:. Ögat uppfångar med em: enda blick det som knappast kan beskrifvas påtimmars . 1 detta ögonblick komr mimtrogne Ranedin, från bvars svarta kinder svetten droppade,jagande till mig; droz min stampande och: motsträfviga häst till palankinen; :och ropade någo: till migunder den häftigaste sinnesrörelse. Jag kunde knappast röra mig -i palankinen. Jag vetvickerhuru det:gick tillatt. jag med dan gode Ranedins hjelp kom upp i s Dp. Den vär som af glödhett jers, mina wcvtat tade ben och sidor skrumpnade som om de blifvit förbrända, blodigelsåren: bröto upp på nytt; stigbygeln kändes som brinnande. kol döden sjelf kan icke förorsaka en gräsligare srhärta. Jag hade ingenting på mig mer äv linnet. Med nakna ben och blottadt hufvud för jeg i den olidliga solhettan öfver: fältet medän Ranedin; som höll i ena stigbygeln. med vilda rop manade hästen framåt och bögg hojom i sidorna med långa taggiga -qvistar. Jag råkade snart i ett förskräckligt trångmål och gaf allt hopp om: mitt lif på båten, då en trupp sowarer: framsprängde. Ranedin gaf tillett rytande af förtviftan, kastadeen-höopplösbliek bakom sig, släppte stigbygeln och försvann. Jag följder bangs blick och såg en svartskäg2ig karl i spetsen för. tre sowarer. hvilka nu stormade7löst på: mig. Jag hade hvarken gabel: eller pistol. I detta ögonblick kom en stackars kameldrifvare: framför: mig. förande sitt djur vid! den vänliga nosgrimman: Då ban fick! se sowarerna sånära, hukadehar sig underikamblens bukyo Snabb isomstanker svängde sowaren om: åt andra: sidan, och di kämeldrifvären kröp fram der, såg: jag -der glänsande? tulwaren likt en:-blixtstråle! ljunge nedvöfver Hans hufvud: :Den klöt begge händerna, som! karlen oslagit--tillsammans öfver hufvudet. och med ett RT ram! rami sjönk ban med splittradt: hufvud tillsammans framför mig. Jag kände min sista stundvar: kommen.: Min. nakna hälsgjordeintetintryck på den flämtande hästen. Redan såg jag. ett dammöln och en ryttaretrupp komma emot mig från vägen; men just i detta ögonblick, skör en så stickande smärta genom mitt: hufvud, att eld sprutade ut ögonen. Medvetandet öf: vergaf mig icke; jag visste. mycket väl. att jag var öfverhuggenoel for med handen öfver hufvudet, men kändeintet blod; ett ögonblick -blef jag liggandessomii!en skön dröm: Jag tyckte mig -vara lemma midt: under en hetsjagt öch hundarna stormade :muntert omkring mig, det dahsadeför ögonen, och ! jag erinrar nig blottvatt det: var som om jag stör tat i7en djup, sval sjöj .derjag sjönk allt djupare ooh. djupare tills wattnet trängde in i lungorna ooh: qväfde miga Icke flendens svärd, utan soleri:var det emellertid som störtat Times hedervärde korrespondent af bästen; och svårt insjuknad till. följd af ett solstyng — lungan var också angripen — fördes han efter armen. Hettan blef nästan outhärdlig, marschen gick ofta miltals öfver en sandig, dammig slätt, och detta medförde nya faror. Det var 80:de regementet som tjenade packningen till eskort. I den tryce-. kande torkan blefvo de marscherande snart uttröttade. Från alla sidor hörde man jämrande rop efter vatten, Plötsligen utbröt också under nattens mörker ett fruktansvärdt oväder — icke regn med åska och blixt, utan en stickande storm, som ref upp dawmet lik brännhet aska. Kolönnen gjörde genast halt. Hvarken menniskor eller djur kunde trotsa denna våldsammasorkans Den for. fram som en ström lava och träffade: Rössells.palankin så häftigt, att ban, af :fruktan att blifva bortsopad med, blåsten, sprang ut på-sanden. Dragaren kastade sig ao åt vindsidan-. och höll sålunda madrasten -rivar nå marken... med våld... -Russe