kraftiga . ådagalägga befogenheten af denna framställning, och det vore derföre att önska om redan nu församlade ständer deråt: egnade den uppmärksamhet den förtjenar och som de : deri yttrade åsigterna -otvifvelaktigt förr eller sednare tilltvinga sig. Lagutskottets: betänkande i teligionsfrihetsfrågan, som i lördags utdelades i riksstånden, är afgifyet såväl i anledning af de vid: riksdagens början aflemnade-;kungliga förslagen till stadganden emot utspridandet af villfarande läror! samt till :dissenterlag, som ock angående enskilda, i samma; ämnen väckta motioner. : Af. berörde kungliga förslag, hvilka redan äro för allmänheten bekanta, och hvaröfver vi, kort efter deras utfärdande yttrat oss, kallas det, första: ;?Förordning angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar. för den, som. träder till eller utsprider villfarande lära?... Någon annan ändring i ansvarsbestämmelsen för s. k. affall finner. man emellertid här icke än det i ingressen antydda upphäfvandet af allt ansvar för nämnde förbrytelse; i sjelfva texten förekommer icke ett. ord om aftall, hvarom först handlas i 14 S af dissenterlagen.. . Att bestämmelsen härom. — sjelfva proklamerandet af toleransens. princip — sålunda icke; såsom i 1856 års kungliga proposition, fått intaga första rummet eller ens någon plats uti förevarande förslag, utan blifvit undanskjuten långt in i en annan förordning, lärer väl härleda sig af samma skäl som att utträdandet ur statskyrkan här erhållit stämpeln afven slags förbrytelse, om ock strafflös — nemligen farhågan att allt för mycket stöta statskyrkans. målsmän för hufvudet och: derigenom äfventyra att reformfrågan äfven denna gång: skulle falla. : Samma : bevekelsegrund synes här äfven hafva förmått utskottet att i detta afseende: icke föreslå någon ändring. De förändringar i regeringens förslag, som utskottet för öfrigt föreslagit, synas oss allesammans utgöra verkliga och högst nödiga förbättringar; och det är dessa vinu här skola i korthet angifva. Den första och i praktiskt hänseende vigtigaste punkten i det kungliga förslaget har töljande lydelse: Den, som offentligen -förkunnar eller till annans . förledande -annorledes utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter från och med femtio till och med trehundra riksdaler eller fängelse från och med två månader till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning iden frihet i religionsöfningoch undervisning, som bekännare af annan lära än den rena evangeliska medgifven är. Varder prest beträdd med utspridande: af. villfarande lärosats — derom är särskildt stadgadt?. I utskottets förslag lyder. denna; punkv sålunda: ?Den,som i afsigt att förmå annan till afall från den rena evangeliska läran utsprider lärosats, som deremot stridande. är, straftes: — — ett år. Varder prest — — gälle jemväl hvad särskildt derom är stadgadt.? H : Man finner häraf huru utskottet genom sin redaktionsförändring på ett ganska lyckligt sätt undanröjt icke allenast det: för den vetenskapliga forskningens frihet ganska betänkliga förbudet emot. offentligt förkunnande?. utan ock det ytterst sväfvande och till -förföljelseprocesser så inbjudande uttrycket ?till annans förledande?, och i stället föreslagit en qvalifikation, hvilken, om ock till en viss grad obestämd, likväl närmare uttrycker strafflagens syfte, nemligen proselytmakeriets förekommande. . Reservanterna ha strängt klandrat denna förändring, hvilken de ansett. dels innebära något mycket obestämdt, dels cck, genom svårigheten att leda brottet i bevis, föra till fullkomlig strafflöshet.. Emot dessa anmärkningar kan med fullt skäl invändas, attintentionen att förleda (till hvad? Om ej till ett åtminstone moraliskt affall) torde vara lika svärbevislig som afsigten att förmå till formligt aftall, samt att den befarade vådan af friande alltid är enligt svensk domareregel mindre att taga i betraktande än den af ett genom den förra qvalifikatishens. vidt utsträckta latitud föranledt otidigt fällande. Genom borttagandet af berörde förbud emot offentligt förkunnande har det i regeringens förslag omnämnda undantag äfven blifvit öfverflödigt och sålunda icke behöft här upptagas. Förändringen i stadgandet rörande prester afser ett skärpande af ansvaret för dessa, hvilka utom de här bestämda böter jemväl? fortfarande underkastas det redan för ifrågavarande förbrytelse stadgade straffet af embetets förlust. I 2 5, som handlar om proselytmakeri genom bedrägliga medel m. m., har utskottet förhöjt straffets maximum ifrån ett. års fängelse till fängelse i tvenne år, 3 rörande ansvar för den som ej är svensk medborgare, har lemnats alldeles oförändrad, — Uti 4 g har uttrycket ?minderårig förtydligats genom utbyte mot det mera bestämda den, som ej fyllt tjugoett år?, hvilken ålder man sederMera finner utskottet äfven hafva ansett böra bestämmas för rättigheten att få utträda ur svenska kyrkan. 5 och 6 5S, som röra böternas beräkning, fördelning och förvandling samt forum, ha, lika lydelse i de båda förslagen. Hvad böternas fördelning emellan åklagaren och de fattiga angår, instämma vi i hvad af ea insändare deremot redan blifvit anmärkt. Uti 7 S bar K, M:t ansett domkapitlet böra vara