de. : Så snart kameldrifvaren rycker uti det tåg som genom en träklump är fästadt vid djurets nosbrosk, öppnas kamelena oerhörda gap, fullsatt af svarta, vedervärdiga tänder, och ur.djupet af hans sinne och mage uppstiga ljud af. hot och. klagan, hvilkas underbara vederstygglighet icke låter beskrifva sig. Om kameldrifvaren genom en ryckning på tåget gör sin vilja bemärkt, så sjunker djuret lugnt på knä, slående sdelånga benen under sig; ett tåg, som går under frambenen fram om halsen manar djuret att stiga upp. Hela tiden medan packningen lastas på dess rygg blifver dess klagan allt högljuddare och vildare,samt fortfar ännu sedan det stigit upp och i ändlös gåsmarsch, hvart och ett med sin nosgrimma fastbunden vid föregångarens svans, satt sig i marsch, Vägen på denna sidan Ganges är en bred, rak chauss, föga höjd öfver den sandiga flodbädden, hvilken nu just var i lägsta vattenståndeti.-Den går vidare genom en trakt så flat -som en sjö, men tätt besatt af stora träd hvilkas grupper förekomma så talrikt, att de innefatta horisonten rundtomkring uti en ram af mörk grönska. Icke blott den breda vän, -utanäfven de breda vägkanterna på begge sidor voro fyllda af en oöfverskådlig massa o9xarj hästar, hockeries, ponnys, kameler, tross-proviant-foror samt elefanter, hvilka i stor trängsel drogo bort i solhettan under en skärm af tjocka dammoln. Ammunitions: och artillerivagnarnas tunga bjul:hatva plöjt djupa fåror i vägen, hvilka åter fyllas af det fina stoftet från kalkstenspulveriseringen, som i Indien är ett vanligt och godt-macadmiseringsämne, Fötstigen är sf lika dammdigert materiel och står insvept liksom uti en otalig mängd batteriers rök. : Hvilken ändlös omvexling: likväl för öga och öra! Hvilken mängd nya föremål åt alla: sidor! Hvilka kombinationer af färger, former och toner. Medan den resande halft både stekt och väfd sitter i sin ghbarry och hans ?syce? skyndat förut, dels såsom förbud dels för att bana väg i trängseln, till hvilket sednare ändamål han icke knusslar på skrytsamma historier om sin herres rang och stånd, måste han med tilltagande beundran betrakta sin omgifning. Alla dessa män, qvinnor och barn strömma jublande till Locknan för att hjelpa feringhis? I att öfvervinna sina bröder. Ur det stora In-) dien — större än de regioner, romarne betraktade såsom verlden — komma represntanter af hundratals stammar, hvilkas akt utseende och språk äro en symbol af fältlifvet, d. v. 8 lifvet i eröfrarnes läger. Men detta språk är nästan det enda föreningsban-( det dem emellan. Man kommer vid denna anblick ovilkorligen att tänka på den gamla tid. då nomadstammar från öster åt norr öfVersvämmade och eröfrade allt som låg i deras väg, då hela folkslag ständigt voro stadda å vandring. Alla dessa menniskor förde med I sig allt hvad de egde. Deras hus voro deras tält, deras verkningskrets lägerbazaren, deras beherrskare bazar-kotvalen, deras politik det stigande eller fallande priset på ris och liknande förnödenheter, deras öde härens öde, vid hvilken de hängde sig fast som musslan vid skeppsskrofvet, De äldre hade -kansk. varit med Lobe i fält eller hade de följt Scindia ooh Holkar. De yngre kunde berätta om Pendschåb eller Scinde, Barnen hade Börjat sitt lif vid fälttåget mot Audb, Uppväxt i lägret, men likväl okrigisk; ständigt bakom kanonerna, aldrig framför dem, harl under århundraden af långa krigsoroligheter en befolkning uppstått, som med märkvärdig ledighet fogar sig efter ett lefnadssätt af eviga marscher och bivuakor. De flesta af dessa menniskor voro binduer från Bengalen eller de nordvestliga provinseriia. Några äfven från Centralindien. Mohamedaner äro sällsynta bland dem, på sin Höjd en och annan betjent. Den långväxte afgahnen med sin jätteturban och ljusa -ansigtsfärg skrider bredvid sin med torkad frukt lastade kamel. Sikhen, som har sammanbundit sitt skägg i ex knut uppe på hufvudet, skyddar sitt dyrbara hår från damm och smuts med ett kläde, knutet om kinderna, och ilar med lätta kattlika steg förbi oss. Den undersätsige bunnihan far förut i sin bambuskarret för att söka uten passande uppslagsplats för sitt föreäljningstält, Qvinnor sitta gränsle öfver dverglika åsnor, med barn på armen eller i knäet, och med en sådan massa ackning att man ioke ser mer af dragaren än ett glåmigt ansigte, långa öron, en knottrig svans samt fyra små svarta hofvar, hvilkas skaftlika ben svigtande darra vid hvarje steg. Madrasin med sitt kloka utseende, sin siratliga gestalt, sitter i en vidlyftig turban af fint, brokigt musslin och visar tänderna skrattande och skämtande med en utvald krets öfver sin Eerres ?sfayt? eller Yhathee? (kamel), Hela regementen af muskulösa, långbenta kulis söka sig en väg genom trängseln, belastade med stolar, bord, korgar med öl eller vin, och kistor, hvilka de böra på långa bambuskäppar I öfver axeln. Nu kommer en hjord mjölkgetter och får, af tjenarflocken kallade ?masters mess. buckree? (herrns frukost), och på hvarenda kamel i detta långa tåg ser man kistor med öl, pichels, inlagdt kött och sodavatten till officerarnes Vederqvickelse. En hjord kalkoner gödesj för majestätets regemente. Apor och ponies, som ligga fångna på kamelernas ryggar, gifva vid hvarje stöt tillkänna sin förtviflan eller sin fruktan genom att gnissla Med tänderna och snattra. Papegojor krypa fram ur vrår och vinklar, som knappast kunna upptäckas, tama rådjur linka hostande genom en övana omgifningen och hjordar af paries svärma omkring. folkvandringen från alla sidor, liksom korpar följa hjordarna. s Fälten voro afskördade, så att det fanns föga att förhärja, men outtröttliga furagierer framtringde ända till angränsande byar och samlade FR OS ————