stängning af flera tyska kaffehus och grej neapolitanska flyktingar. För att tjena man teuftelska kabinettet och uppskrämma konung Fredrik Wilhelm IV Här han många gånge uppdtiktat poliska och kommunistiska sam mansvärjningar i Preussen samt anskaffat falska bevis å deras tillvaro. — Hans brott ä nu, att han lånat sin exekutiva makt åt enskilda personer för att befrämja deras enskildta intressen utan dom och ransakning. Han. har t. ex., möt andel af beloppet, åt köpm n uttagit betalning för vexlar, der lagen icke till sådant berättigat. ÖSTERRIKE. Korrespondenser från Wien berätta såsom nästan alldeles säkert att en allians är afslutad eller båller på att göras mellan Frankrike och Ryssland, närmast afseende någon omreglering af Serviens och andra orientaliska förhållanden, I sammanbang härmed står sammandragningen af 60 — 80.000 man i-södra Ryssland och Portens nyss fattade beslut att återkalla Omer Pascha från det slags ländsförvisning, hvari han någon tid lefvat, och att åter ställa honom i spetsen för rumeliska armån. ITALIEN. Från Turin berättas, att Savoyens och Nizzas afträdande var nödvändigt för att erhålla kejsar Napoleons garanti för Sardiniens besittningstagande af Lombardiet och Parma. Denna garanti skall hafva blifvit meddelad uti en hemlig tilläggsartikel till fördraget af den 24 Mars, rörande Savoyens och Nizzas afträdande. Deremot hade Frankrike afböjt att garantera Picmont besittningen af Toscana, Modena och Legationerna; Toscanas officiella blad Monitore Toscano? begagna numera benämningen: Regno Italiano om det nya sardinska riket. Sardinska stätsrådets: betänkande rörande exkommunikationen förklarar, att den heliga stolen i förevarande fall ej eger rätt att utöfva någon kyrklig censur, att österrikiska konkvrdatet med den heliga stolen är att anse såsom upphäfdt uti Lombardiet, att de uti de gamla sardinska provinserna bestående lagar förläna regeringen rätt att vägra exekop åt hvarje påflig bulla, och att, då såan vägran skett, de andeliga, som skulle försöka verkställa påfvens beslut, äro förfallne till de straff, som fastställas uti 1854 och 1856 års lagar. Från Rom berättas, att kardinal Antonelli i början satt sig emot offentliggörande af exkommunikationsbrefvet och att påfven medifvit att uppskjuta denna åtgärd; men detta beslut ändrades, i följd af en af grefve Cavour till påfliga regeringen ställd not, hvilken åtföljde Vietor Emanuels skrifvelse till den helige fadern. Uti nämnde handling fordrade grefve Cavour, att de fångar af Romagnas befolkning, som höllos häktade i de påfliga fängelserna, skulle frigifvas, de i påfvens tjenst stående romagnolska trupper afskedas, och den afsatte toscanske storhertigens f. d. sändebud i Rom, markis Bargagli, tvingas att utrymma det toscanska sändebudsalatset. Förvecklingarne mellan Rom och urin bade äfven blifvit stegrade derigenom, att Piemonts regering vägrat erkänna påfliga regeringens utnämning af två erkebiskopar, nemligen uti Ravenna och Cervia, emedan provinserna redan blifvit införlifvade med Sardinien i kraft af omröstningen, och enligt gällande lag biskoparne i detta land skola föreslås af kultusministern, hvilken föreskrift ej blifvit iakttagen vid ifrågavarande utnämning. Uti en skrifvelse af den 4 dennes från Palermo till ?Le Nord? rörande upproret i nämnde stad berättas följande: Under sednaste tiden hade polisen tagit sig för att om nätterna intränga i enskildta personers boningar och häkta familjefäderna eller deras söner samt släpa dem med sig till fängelserna. På detta sätt hade medlemmar afmer än 20 familjer blifvit om natten uppryckta ur sina sängar och med våld bortsläpade samt inkastade i de förfärligaste fängelsebålor, Dezadliga familjerna utvandrade den ena efter den andra till främmande länder, dels af egen omtanka för sitt lugn och sin frihet, dels på uppmaning af polischefen Maniscalcas, som erbjöd dem valet mellan frivillig landsflykt eller fängelse. De moderata uppbjödo alla krafter för att återställa lugnet, åtminstone till dess neapolitanska truppernas väntade inmarsch i Kyrkostaten försiggått. Sedan ämnade man låta stormen bryta löst, likvälicke förr än man hunnit ställa sig under franskt eller engelskt beskydd. Sådan var sinnesstämningen hos de förnuftigare af Palermos befolkning, då landtbefolkningen gjorde ett infall och började striden under utsigten af ett oundvikligt nederlag för folket. Orsaken härtill var följande: Två noviser uti klostret Gancia hade blifvit hos polisen angifna såsom vapensmugglare. Klockan 4 på morgonen den 4 dennes ankommo 200 soldater med 2 kanoner till klostret -och begärde att blifva insläppta. Munkarne besvarade deras begäran med kulor, En strid började, som fortfor i två timmars tid och-slutade sålunda, att. klostret intogs med storm, hvarefter vapenförrådet upptäcktes och bortfördes. Under det att detta tilldrog sig vid klostret, uppstod nära Palermo mellan bönderna från trakten om -: kring Bagheria och de kungliga trupperna en strid, som fortfor i tre timmar. Klockan 10 angrep en insurgenthop en stark truppafdelning, som var . uppställd framför Porta Carini, men den blef slagen och drog sig tillbaka till Puerta Nuova och Porta Össuna,söder om Palermo. Vid middagstiden blef stri