kunde vi taga tillbaka våra allshärjarting med sitt bonderegemente, som att antaga Örebroförslaget, hvilket passade vårt konstitutionella statsskick likaväl, som barnkolten den gamle mannen. Det vore på de partiella förbättringarnes väg, man måste framgå till målet. Så fort man tått in i stånden alla ännu orepresenterade samhällsklasser, så skulle en representationsförändring gå af sig sjelf. Denna väg vore den enda naturliga och rätta. Tal. yrkade på bifall till konstitutionsutskottets förslag. Hr Ekkolm talade äfven för bifall till utskottets förslag. Hr Carlsson instämde med hr Lallerstedt deruti, att initiativet borde tagas af regeringen. Till följd af det nu inträdda förhållandet med Norge, uttalade hr Carlsson den förhoppningen, att K. M:t skulle egaa sin uppmärksamhet åt ett förslag,som kunde göra representationen unionell — en önskan som väl vore hela svenska folkets. Då emellertil ett sådant resultat ej kunde vinnas på kanske ännu ett flertal af år, så ville hr Carlsson för närvarande biträda konstitutionsutskottets förslag, på det att representationen måtte tillgodogöra sig de möjliga fördelar, som för tillfället stodo till buds. Hr Bruhn tillkännagaf, att han önskade allframgång åt utskottets förslag. ; Adelns: och presternas sjelfskrifvenhet daterade sig från en tid, då dessa stånd innehade all bi:dning och all makt, men allt efter som böndeosh borgareståndet tillegnat och tillegnade sig den bildning och den makt, som förut utgjorde adelns och presternas egendom, gick man alltmera på en naturlig väg framåt mot det stora målet, en genomgripande och allvarlig reform. Hr Palander talade för utskottets förslag, som han ansåg skulle komma att medföra nytta och fördel, om det blefve antaget. Någon kunde väl icke med skäl lägga borgareståndet till last, att detsamma på något sätt motarbetat framgången af den svenska representationens utveckling; tvärtom hade nämnde stånd vid de senaste riksmötena ständigt arbetat derför... En talare hade yttrat sig om den så kallade gråa fraktionen och den skada den ständigt åstadkommit, men han hade härvid glömt att säga hvad radikalerna gjort. För sin del kunde ej hr Palander understödja Örebroförslaget, emedan han ej ansåg detsamma nyttigt och fördelaktigt för landet, ej heller vara af den beskaffenhet, att det egde opinionen för sig. -Han beklagade, att 1848 ärs kungliga förslag ej blef antaget, då vi sannolikt stått på en helt annan punkt än vi nu befinna oss; nien detta förslag understöddes icke af pressen och föll. Hr Loven beklagade äfven att man ej antagit det kungliga förslaget. Vinden blåste då åt det hållet, att man sävnolikt lyckats genomdrifva nämnde förslags antagande; men det föll af skäl, som den föregående talaren nämnt. För närvarande ville hr Lovån inskränka sig att bifalla utskottets förslag. (Forts. följer.)