som Vid riksdagens Dorjan DICE al DbonacslanaetL med så stor majoritet förkastadt. För öfrigt uttalade han den förmodan, att om förslaget antoges, så skulle man få se ett brokigt boudestånd, i hvilket då en mängd f. d. statsråder, landshöfdingar, presidenter, råder, kronofegdar c. c. kunde vinna inträde, och hvilka hvarken af ständerna eller sig sjelfva skulle betraktas såsom bönder. Han trodde en sådan förändring icke kunna lända landet till fördel. För öfrigt anförde han såsom bevis på ståndsrepresentationens olämplighet huru bondeståndets mening blifvit i en mängd frågor undertryckt, t. ex. i bränvinsfrågan. Han ville helst afslå förslaget; men medgäf dock återremiss med förklaring att Knutssons reservation skulle upptagas. Sandstedt, Olaus Eriksson, Erik Kistensson, Anders Andersson från Wermland och flera instämde. Jöns Persson förklarade sig emot förslaget, emedan det aflägsnar en genomgripande representationsreform, som måste snart vidtagas, emedan den nuvarande ståndsfördelningen omöjligen kan ega bestönd, då folket finner orävtvisan af att omkring 2000 myndiga adelsmän och ungefär lika många prester skola hafva lika inflytande på lagstiftningen som både borgare och bönder, oaktadt dessa senare utgöra flera hundratusental, hvarigenom mån ock kommer tiil sådana beslut, som nu senast i bränvinsfrågan, då man mot bondeståndets alla bemödanden sökt frånröfva jord egarne deras rätt till husbehofsbränning, fastän densämma blifvit af jordegarne formligen inlöst. Talaren fordrar en genomgripande representationsförän dring, så att allmänna meningen i landet må kunnå göra sig hörd, och ville derföre återförvisa förslaget Zaed upptagande af Knutssons reservation såsom ståndets gemensamma tanke. Men derjemte ansåg han måhända lämpligt, att ståndet uti en enskild skrif.velse till K. M:t begärde framläggandet för nästa riksdag af ett genomgripande förslag. Åström m. fl. instämde. Erik Erssons åsigter voro kända från förra gången förslaget förevar. Han skulle likväl icke hafva något emot. om både utskottets förslag och Knutssons kunde: få hvila till nästa riksdag. Det vore derföre bäst att återremittera utskottets utlåtande mmed förklaring, att ståndets gemensamma tanke wvöre, att Örebroförslaget i enlighet med Knutssons xeservation, borde förklaras hvilande. Många ledamöter instämde. Per Mattsson trodde att, om icke Anders Erikson förnyat det vid riksdagens början förkastade förslaget, så skulle de större och mera genomgripande förslägen haft stora utsigter för sig inom utskottet. För öfrigt förenade han sig med Erik Ersson. Jahannes Ni!sson ansåg, att reformen borde utföras så, att folket kunde hafva förtroende till densamma; för öfrigt förenade han sig med Erik Ersson. Anders Gudmundsson, som väckt. ett förslag till representationsförändring i närmaste likhet med Knutssons och det af Hultman upptagna Örebro sförslaget, uppträdde emot konstitutionsutskottets beteende att icke utlåta sig om de förslager, som det anser sig icke kunna tillstyrka. Åtminstone ihade talaren icke i grundlagen kunnat upptäcka något bemyndigande för utskottet att i hemlighet begrafva de ingifna förslagen. Större delen af nationen vill en verklig förändring, och då man föregifvit, att bondeståndet icke sKulle på allvar vilja någon förtindring, så ville talaren högtidligt förklara, att han och, som han trodde, folket i allmänhet uppriktigt önska en sådan. Sedan han visat de obetydliga skiljaktigheterna mellan sitt förslag och Knutssons, förklarade han sig villig att antaga detta och förenade sig med Erik Ersson. .Mengel upptog och tillbakavisade de mot Anders Eriksson framkastade anmärkningar angående förslagets återuppväckande samt ådagalade, att motionen icke kunnat verka menligt för de genomgripande förslagen, då dessa föllo genom den förseglade sedeln: Emellertid ville han icke motsätta sig en återremiss för att ännu en gång få fresta lyckan vid lotteriet med samma förseglade sedel. Flere ledamöter instämde. Sköldberg uttalade sig äfven för den större förändringen, ehuru han ieke heller ville förkasta den mindre. Han ville ingå på återremiss för att om möjligt få ett genomgripande förslag hvilande. Lekberg anmärkte, att i reservationen förefunnes åtskilliga skrifeller tryckfel, som borde rättas. För öfrigt var talaren liksom de öfrige för en genomgripande representationsförändring. Falk ville helst hafva en genomgripande representatönsförändring ; men trödde vägen till en sådan vara mindre och möjliga förändringar. Paul Andersson ville liksom förut bifalla utskottets förslag; men önskade lifligt en genomgripande representationsförändring och förenade sig med Mengel. Uhr hade alltsedan Örebroförslagets uppgörande och 1851 hela tiden önskat en genomgripande represedtationsförändring ; men likväl tackade han hjertligt motionären för hans ihärdighet, hvilket var något annat än att den kunde, såsom Nils Svensson gjort, betecknas med ordet envishet. Örebroförslaget, 4 hvars utarbetande Anders Eriksson deltagit hade alltid varit Ubrs liksom Anders Erikssons älsklingsförslag : men då den enda vägen att komma till dess antagande vore bifall till partiella förändringar, så ville han bifalla utskottets framställning. Han kände för öfrigt icke säkert, om grundlagen medgåfve framställandet af proposition på antagandet af både Knutssons förslag och det andra såsom alternativer, meti om så vore, önskade han att sådant skedde. Anders Jonsson från Wermland instämde. Johan Pettersson fråga Kronobergs läninskränkte sig dill att begära afslag på utskottets framställning, Nils Olsson förenade sig med Mengel och Uhr, Östman ville äntaga Knutssons förslag såsom ståndets gemensamma tanke. Lundahl fruktade att bondeståndet utsatte sig för samma äfventyr som korpen, när räfven. lockade den satt släppa oststycket, ifall det, i hopp om antagandet af Knutssons förslag förkastale Anders Erikssons; men om de kunde begge blfva hvilande, så ville Lundahl förena sig med Uhr. : Bergström ville afslag. Han önskar Örebroförslaget framgång; men trodde icke att Knutssons förslag kunde upptagas såsom ståndets gemensamma tanke i fråga om en af utskottet gjord framställning rörande ändring i blott en enda paragraf af riksdagsordningen. Hedström och några andra förenade sig med Bergström, Nettelbladt och Anders Jonsson från Skaraborgs län yttrade. sig för bifall till den föreslagna mindre förändringen. Vice talman Ola Svensson hade två skal för att antaga detta förslag att hvila. Det ena var att det är nn orättvisa mot de ifrågavarande hemmansegarne, att de blott skola få deltaga i bondeståndet: skyldigheter, men icke i dess rättigheter, och det andra, att bondeståndet af deras inrymmande icke kunde hafva någon olägenhet eller lida något intrång, då ståndet är mångdubbelt så flertaligt. och kan helt och hållet bestämma valen. Det skulle derjemte vara en fördel för bondeståndet att dessa hemmansegare komme att deltaga i riksdagskostnaderna lika som bondeståndet, cch. om någon bepröfvad man ibland dem funnes, som bondeståndet kunde vilja utse till sin representant, så kunde vä .deruti ieke ligga någon våda. Talaren skulle helsi vara för att ett genomgripande förslag, sådant son Knutssons; blefve hvilande; men enligt hans upp fattning af grundlagen skulle det icke gå an att m upptaga det såsom gemensam tanka. Nils Larsson. Bjerkander och flera instämde. Jonas. Andersson åberopade sitt anförande vid riksdagens början och förenade sig med vice talmannen För öfrigt borde icke antagandet af ifrågavarande förslag kunna hindra att genomgripande förändrings förslag ytterligare kunna väckas och vinna bifall ; konstitutionsutskottet. Man borde emellertid genom