underslef eller prejeri härvid, att på stationen fir nas flera personer, hvilka hafva ögonen på hvaralr dras handlingssätt. Då härmed icke torde kunna afses annat än tel graftjenstemän, helst någon säkerhet icke lärer för finnas, om och huru ofta flera korrespondenter kunn å telegrafstationerna sammanträffa, må det tillåta erinra, att bland våra 67 telegrafstationer 25 hafv endast en tjensteman -och 27 två sådana, dessa sist nämnda likväl med olika tjenstgöringstimmar, så at äfven här enligt regel icke mer än en tjensteman ä på byrån närvarande. ; Då allmänheten icke lemnas tillträde till det run der telegraferingen försiggår, kan man antaga at äfven å de öfriga 15 stationerna, med undantag en dast för Stockholm, i de flesta fall icke mer än. e tjensteman är tillstädes vid telegramtaxeringen. Det har redan förut blifvit anmärkt, att den båd hos oss och annorstädes lyckligt genomförda postpor toreformen icke kan i allo jemnföras med en ned sättning i telegrafportot, sådan som hrr Hjerta oci Almqvist föreslagit. En fördubbling af antalet bref som befordras genom posten, med deraf härflytand 100 procents förhöjning i portoimkomst, torde de flesta fall, särdeles der jernvägsoch ångbåtsbe fordran finnes att tillita, verka. endast till en jemn förelsevis ringa förökning i kostnaden för brefven fortskaffande. Deremot skall, så snart telegraman talet blir större än som af inrättningen i dess n. v skick kan befordras, telegrafverkets utgiftsstat öka icke blott med kostnaden för nya ledningstrådar: uppläggande, utan äfven med aflöning för alla de tjenstemän, hvilka blifva nödvändiga för skötande af korrespondensen å de nya linierna. Det är der före man icke kan här, i samma mån, som vid post verket, påräkna att en ökad liflighet i korresponden sen skall medgifva en så betydlig nedsättning i por tot. Och då, som förut blifvit anfördt, handelsoct sjöfartsfonden, hvilken hittills betäckt de årliga bri sterna i telegrafverkets inkomststat, icke lärer vars i tilvälle att under innevarande och nästföljande tre år lemna några ytterligare bidrag för ifrågavarande ändamål, synes det som ett bifall till de af hrr Hjerta och Almqvist föreslagna nya telegramtaxeringsreglor — hvarigenom åtminstone under de närmast följande åren telegrafverket komme att hotas med en betydlig minskning i påräknade inkomster — måste från rikets ständers sida påkalla äfven ett särskildt förslagsanslag till bestridande af sådana utgifter för telegrambefordringen, till hvilka portoinkomsten möjligen icke komme att lemna tillgång. Det är särdeles vanskligt att försöka en gissning rörande det tillskott som i sådant afseende kunde erfordras. Men vi antaga för alldeles afgjordt, attdetsamma lätteligen kunde komma att öfverstiga äfven 75 å 100,000 rdr årligen, RB. Den anmärkning, som är gjord i ofvanstående artikel om svårigheten att kontrollera redovisningen för dubbelt porto, kan väl vid första påseendet synas giltig; men vi tro dock att svårigheten är mycket lätt undanröjd och detta kan ofelbart ske på flera sätt. Då sjelfva det syftemål, som sökes i de väckta motionerna, är maktpåliggande för allmänheten, skola vi här förslagsvis framlägga ett par utvägar, utom hvad, redan i en nyss förut införd artikel är uppgifvet. Det torde redan vara nog att föreskrifva att, när dubbel betalning erlägges, sjelfva telegrammet skall innehålla ett ord som tillkännagifver detta, och det vore nog besynnerligt om en tjensteman då icke skulle af äfventyret att en försnillning blefve upptäckt genom den dubbla kontrollen på stationen, dit telegrammet ankommer, och den, som emottagaren kan utöfva, afhållas derifrån. Är detta otillräckligt, så kunde ju äfven nu ett enkelt porto försnillas gerom connivence mellan tjenstemännen på tvenne stationer. Till yttermera visso kunde dock, om man finner det nödigt, ett visst förråd af stämplade qvittenser lemnas å hvarje station med redovisningsskyldighet och föreskrift vid strängt ansvar, att lemna ett sådant till hvarje afsändare, som erlägger dubbel betalning, då antalet af de öfverblifna qvittenserna visade huru många dubbla -telegrammer borde redovisas. Emot den jemväl gjorda invändningen, att utgifterna skulle ökas högst betydligt så snart telegrammernas antal ökades mer än som kan medhinnas med den nu befintliga servisen, måste erinras att de väckta motionerna om nedsättning i portet utgå just från det obestridda sakförhållandet, att telegrammernas antal öfverhufvud nu icke utgör en fjerde del eller en femtedel af hvad som med befintliga ipparater kan expedieras, och att äfven med en flerlubblad korrespondens, hvilket insändaren befarar, en illökning i trådarnas antal kunde komma i fråga ndast på få linier. Det väsentliga faktum, som bör jagas i betraktande vid förslagets bedömande i dess elhet, är dock, att om korrespondensen genom ett redsatt porto skulle tilltaga så, som ins. här ofvan ika med motionärerna antager och nästan tyckes rukta, så är det ju utan allt tvifvel, att icke någon ist, utan ett öfverskott skulle uppstå. Äfven om tt förslagsanslag vore nödigt för trygghetens skull, å skulle det således utan fara kunna lemnas, dock ned vilkor att nödig hushållning i alla fall iakttajes vid regleringen af verkets förvaltning.