RUrir ran Nopennamn. Den 12 April. INNEHÅLL: Inga eldsvådor mer! — Telegrafien använd på sprutväsendet. — Väktarepiporna stuckna i fickan för altid. — Delade känslor i afseende härpå. — Makten af en helig tradition. — Hvad en aktningsvärd fru menar om eldsvådor förr och nu. — Elektriciteten skull till allt. — Systrarne Healuy denna gång icke telegrafankor. — Konstnotiser. En stor reform har från och med den 1 denna månad trädt i verksamhet i den danska hufvudstaden. Eldsvådorna äro afskafade. Förstå mig rätt! Man har icke kunnat (och ej heller gjort det!) förbjuda en sömnig piga att gå med ett bart ljus på vinden och sätta händelsevis eld i en bundt gammalt papper, ej heller hindra ett barn att oförsigtigt leka. med några svafvelstickor; man kan icke heller precist hindra en person med emanciperad moralitet att för assuransens efterlängtade åtkomst sticka eld i sitt gamla ruckel och derefter helt lugnt gå sin väg och låta det ta sig; men man har åstadkommit, att just detta att elden atar sig hädanefter är vida mmdre lätt eller påräkneligt än bittills, och det kan nästan bestämdt sägas, att i fall det numera verkligen blir en större eldsvåda i-Köpenhamn, är det åtminstone icke myndigheternas och arrangementernas fel att så sker. Hela brandväsendet har nemligen undergått en total och genomgripande förändring. Staden har blifvit indelad i vissa distrikter, hvar med sin corps de garde, der tillräcklig servis för distriktsprutan beständigt är tillstädes, och dessa corps de gardes, hvilka tilllika äro byråer för anmälande af cldsvåda, stå med hvarandra i intimaste förening genom elektriska telegraftrådar. Visar sig eld någonstädes hafva utbrutit, göres anmälan på närmaste byrå, derifrån underrättelsen ögonblickligt meddelas de öfriga stationerna samt brandväsendets embetsmän, och sexton sprutor, om det behöfves, äro genast med fullständig attiralj samtidigt satta i fart, för att sammanträffa vid brandstället. Allt detta går så ytterst tyst och lugnt, att ingen menniska i närmaste qvarter har en aning om att grannen Ucalegon brinner,. Hittills, när ett uthus råkat i brasa ute i någon af förstäderna, gick genast den alarmerande underrättelsen härom från brandvakt till brandvakt hela staden igenom; hvarenda gata genljudade om natten af väktarnes pipor och det genomträngande Brand, brand, brand! Hundrafemtiotusen menniskor rusade yrvakna ur sängen, det var en uppståndelse, ett frågande ut genom alla fönster, ett slängande i alla poörtar...... Nu vet ingen menniska, som sagdt, det ringaste af att något är på färde, och först nästa dag får man händelsevis genom tidningarne erfara, att elden i natt har varit lös å den eller den gatan och att den -— genast släcktes till följd af sprutornas ögenonokliga ankomst från sju stationer på en ng. f I sjelfva verket har man redan åtskilliga gånger inom dessa knappast 14 dagar till räckligen hunnit pröfva ändamälsenligheten af den nya inrättningen; det har varit ti i stymmelser till eldsvådor nästan SR dygn, men de hafva alla blifvit supprimerade inom första fjerdedels timma. Inga eldsvådor mer! i Å Så förträffligt nu allt detta är, har det likväl ingalunda mottagits af publiken med alldeles odelade känslor. Hvar finnes ett förträffligt, som ej af någon klandras? Hvilken lr den reform; som ej möter inkast? Jag talar här ej om sådana individer, för hvilka en god eldsvådakan vara en sista utväg och hvilka (väl dock endast i hemligbet) förbanna denna nya tillställning, genom hvilken en stackars egare till ett gammalt utdömdt hus kommer att betala sin dryga brandförsäkringsafgift förgäfves. Men jag talar om alla dessa, hvilka älska gamla vördnadsvärda traditioner, som från bårndomen varit uppväxta med väktarepipan och för hvilka ropet Brand, brand, brand ständigt har haft med sig något je ne sais quoi af hemskt behag å Ja Spiess. En äldre aktningsvärd darå har högtidligt förklarat mig att hon finner hela det nya arrangementet högst obehagligt och dumt; pipornas afskaffande har lemnat efter sig ett hål i hennes existens, det är någonting rentaf otäckt i dessa moderna tysta, stumma eldsvådor, nästan som det man läser om hemliga afrättningar (oh!) och om inqvisitionens mysterier. Tänk er, dethar varit eld i en vindskammare i femte bakbyggningen n:r 15 i Adelgade, alldeles omedelbart intill ett helt-lager af vaddå ena sidan och af camphinolja å den andra, den bar blifvit släckt inom femton minuter, och — vi. I d som icke visste ett ord derom! På detta sätt d kan man ju slutligen brinna upp sjelf, utan ) att få åra att veta af det... g ; Om förlåtelse, min fru! Ni får v : i det ögonblick ni blir släckt., eter det O, det är afskyeligtb! Det är som ett! mord med en väderbössat Tp Naturligtvis är det elektriciteten, som till ld glut får bära hundhufvudet för iltesmaaen 4 Och den har redan förut tillräckligt på sit). samvete, Jag behöfver blott nämna telegrafJa ankornas. : d Det tyckes nu vara afgjordt att ni i som-C mar — i fjol var det en telegraf-anka — får) besök af systrarne Zealey, (jag. rekommendes ? rar åt er sättare, att låta detta namn blifvala hvad det är, Healey! Jag her en gås oploc-v kad med honom för att han trenne gånger ! gjort min amerikanska tram-way till trainway). Bered er på att der applådera någonting ytterst täckt, gratiöst och ungdomligt! r Någonting applådvärdt, med ett ord, till och n med efter Juliette Price! fs Gade, komponisten, har haft ett smickrande j 5 anbud att komma till Leipzig som ordinarie i direktör för Gewandhaus-konserterna, men har — afslagit det för att blifva här i sitt Åb fädernesland.. Den Köpenbamnska musikföresoon. hvars konsertdirigent han är. har fl? TT RT MD bt TD KE LD -KR ng I — Krk -n tr -— fr DR fär