j merska hofvets rådgifvare. De våga ej uttryckligen bannlysa den furste, som varit hela nationens ledare, och de äro i följd häraf nödsakade att åtnöja sig med denna maktlösa och löjeväckande demonstration. — Till samma blad skrifver dess korrespondent den 29 Mars från Rom följande, hvaruti skildras, huru bannlysningen blifvit emottagen och uppfattad i sjelfva papismens säte: Den stora påfliga bomben eller apostoliska nyckelbössan har nu omsider kreverat eller aflossats. I går på morgonen uppklistrades ett stort stycke tryckt papper på portarne af Laterankyrkan och S:t Peter, i Vatikanen, på kanslipalatsets och (Jurians kolonner, samt i hörnen af Piazza di Fiori — de för bullans kungörande officielt bestämda platser. Detta papper innehöll dem 8. k. Ezcommunicatio Major. I S:t Peter hade den blifvit kungjord den 26 dennes. På. alla de ställen, der plakatet var uppsatt, hade man ställt en trupp gensdarmer för att hålla vakt vid detsamma: Regeringen känner: ganska väl, huru länge annars den arma pappersbiten fått sitta qvar, i fall det berott på romarne. Det är bekant, att intet folk i vierlden är svårare att röras medelst klangen af detta Vatikanens artilleri. eller rättare sagdt är lättare att röras till skratt af dylikt, än dessa samma romare äro och sedan urminnes tider varit. Ännu i våra dagar, så snart en trasig karl kommer ridandc på en eländig häst genom Roms eller någon af provinsstädernas gator, beledsagad af hojtande pojkar och skällande hundar, tittar folket upp vid bullret och säger med denna för romarne egna komiska släpning: Den der far med en bannlysningsbulla till Ferrara I — ett skiimt, som bland de lägre folkklassernz gått i arf alltsedan den tiden då Leo X för sökte ned samma slags åskor stäfja Alfon: I:s äregririga planer, och dermed vann lik: mycket som Pius IX nu kommer att vinna. Just au — kl. Vy 5 på eftermiddagen — mötte jag en procession af botgörande, lång. samt vendrande upp till Vatikanen, allesammans prelater och ädlingar. I spetsen för tåget gick Monsignor Vitelecschi, svigtande under ett oerhördt kors! I hans fjät följde de öfriga, sorgklädda, två och två, sjungande: de sju botpsalmerna, med boken i hand. Jag igenkände furstarne Altieri, Doria, Chigi, Barberini, Corsini, Aldobrandini m. fl. bland dessa den heliga kyrkans furstar, så redobogna att hålla ett ljus för samma påfve, för hvilken emellertid icke en enda af det högadliga följet skulle vilja draga ett svärd. Alltsedan alarmet den. 19 i förra månaden. som gjorde Roms hoteller och rum för resande tomma, börja främklingar åter visa sig. men de utgöras af ett eget slag;.ansigten. som förr aldrig varit sedda i de fashionablare stadsdelarne. De äro till större delen katoliker, och ett anonymt bolag: har blifvit inrättadt för att bestrida deras utgifter. BSistajernvägståget från Civita Vecchia i går medförde 160 personer. Af dessa inhystes 120 i ett kloster på Janiculus. De stodo under ledning af en belgisk prelat. Äfven nunnor, hvita, grå och bruna, ha anländt under pålitlig eskort af vissa rättsinniga prester. Några tusen ytterligare väntas dagligen. De äro bestämda för en storartad demonstration på påskdagen.