Ett litet riksdågsbref. Hr redaktör! Derföre att jag ej På länge låtit Höra af nig, bör ni alls icke draga den slutsatsen, itt jag glömt bort er. Långt derifrån! Men ni skall veta, att den välsignade norka frågann, belyst af. så många. kronljus, Jar gjort mig stora bekymmer och botat att illintetgöra mitt lifs ljufvaste dröm. Ni käner af mina förra bref, att jag drömt mig lifva.en folkvald representant — framdeles; sen första vilkoret. för att kunna väljas, är aturl:gtvis, att vara valbar, och dertill forsas ett hus; men just det. fattas mig. Till ihållande af ett sådant har jag likvisst — eller ade jag — goda utsigter, tyckte jag. Såken r den, att jag haren half-farbror; som eger nis på södra Tullportsgatan. Det kan bli vitt förmedelst testamente. Gubben är visserligen rask ännu, — men — — — Också ir ban grufligt frisinnad af sig, och det på så fullt allvar, att Han tillåter äfven andra vära frisinnade. Italienarne äro nu Hans afgudar, och till och med norrmännen vill han