a i Kr TG UT TECLISKIEED SVETT vägslinier skulle komma till utförande, förtjenar jemväl-anmärkas, att genom antagandet af Nässjölinien skulle södra stambarian komma att uppföras under så ogynnsamma lutningsförhållanden, att på den något öfver 20 mil långa sträekan från Finjasjön till Tenhult icke mindre än 10!, mil skulle utgöras afstigningar af dels 1 på 100, dels 1 på 200, dels 1 på 300, nemligen 171,450 fot eller 47, mils stigningar af.1 på 100, 163,650 fot eller 4!V, mil stigningar af 1 på 200, samt 45,500 fot stigningar af 1 på 300. Den vestra eller Lagalinien skulle, från Finjasjön till Tenhult, endast få tillsammans 8 mil stigningar af samma förhållanden, nemligen 155,300 fot eller 4, mil stigningar af 1 på 100, 65,250 fot eller 157, mil stigningar af 1 på 200 samt 69,400 fot stigningar af 1 på 300. Då sålunda afseendet. på den mera långväga trafik, vid hvilken jernvägskomiten fästat synnerlig vigt, långt ifrån att gifva anledning till förändring i den tillförene föreslagna riktningen, tvärtom gifver styrka åt bibehållandet af densamma, synes ännu mindre skäl till en sådan, förändring vara för handen om man jemför anläggningskostnaden för den förut antagna riktningen och för den nu föreslagna. Skilnaden i denna kostnad utgör nemligen — då utskottet, af nyss anförda skäl, icke kan antaga komitens beräkningssätt, att fråndragä från denna skilnad det belopp, som åtgår för byggandet af linien emellan Nässjö och Tenhult — icke mindre än 3,126,136 rdr rmt till Lagaliniens förmån. Ehuru visserligen staten, vid uppgörande af planen för de jernvägar, som på dess omedelbara kostnad skola utföras, icke till den grad är beroende af dessa vägars större eller mindre blifvaude afkomst, som enskilda bolag, så torde likväli vårt land, lika som i alla andra länder, hvarest statsbanor blifvit byggda, lämpligt afseende böra fästas vid den sannolikhet som förefinnes, att trafiken på dessa vägar skall i mer eller mindre mån Etergälda de på deras anläggning använda kostnader. I motsatt fall skulle, då statskassans tillgångar icke kunna sträckas utöfver en viss gräns, och landets stora yta måste föranleda olika orters kraf på erhållandet af. betydliga sträckor jernvägar, statens medverkan dertill komma att upphöra vida förr än eljest behöfde blifva fallet. En förökad kostnad af 3,126,000 rdr; emot hvilken, efter samma beräkningssätt, som vid anslaget för ränta och amortissement å sistlidne riksdags utländska lån tillämpades, svarar en årlig utgift af ungefär 186,000 rdr, anser utskottet icke böra, utan under förutsättning af en högst betydlig tillökning i trafiken, af rikets ständer antagas. Denna summa, fördelad på de 20,14 mil Nässjölinien innefattar, skulle erfordra, för att ersättas, en årlig nettoinkomst af mer än 9000 rdr pr mil, utöfver den inkomst Lagalinien kunde för hvarje mil gifva, ett resultat, som måste anses i hög grad osannolikt. Då nemligen den vestra stambanan från Göteborg till Falköping på en sträcka af 105,,, mil, med en folkmängd på 3 mils afstånd å båda sidor från jernvägen af 200,284 personer eller 19,290 pr mil, lem! nat i nettoafkastning på ett år, nemligen från Oktober månad 1858 till och med September 1859, endast något öfver 7000 rdr rmt pr mil, är det på intet sätt att förmoda, det sträckan Finjasjön-Nässjö-Tenhult, 20!,,, mil lång, med en folkmängd på samma afstånd af 180,198 personer eller 8947 pr mil — således 10,343 personer mindre för hvarje mil än vid jernvägen Göteborg-Falköping — skulle lemna lika stor behållning för mil som denna. Snatare kan antagas, att nettobehållningen skulle blifva ringare i ett förhållande, som närmar sig förhållandet-i afseende på befolkningens antal, och således om man här, på sätt komiten antagit, lägger befolkningsförhållandena hufvudsakligast till grund, uppgå till omkring hälften af den nämnda summan eller till 3500 rdr rmt. Beräknar man å andra sidan, efter samma allmänna grunder, den sannolika inkomsten på linien Finjasjön-Lagadalen-Tenhult, hvilken har en befolkning på 3 mils omkrets af tillsammans 142,000 personer eller 8076 personer för hvarje mil, skulle denna komma att lemna en behållning af cirka 3150 rdr för mil, hvaraf synes huru liten sannolikhet är att den förra summan, som enligt denna beräkning öfverskjuter den sednare med 350 rdr, skall kunna uppdrifvas till ett belopp, som öfverskjuter denna med 9000 rdr. Man finner således-att i förevarande fall den linie otvifvelaktigt bör föredragas, som med en betydligt ringare anläggningskostnad kan utföras. Hvad angår beskaffenheten af den trafik, som förmodas uppkomma med afseende å de orter, hvardera af de alternativt ifrågasatta jernvägslinierna genomlöper inom Småland, så befinnas visserligen de allmänna uppgifter om de ifrågavarande orternas befolkningsoch näringsförhållanden, som komiten samlat och meddelat, icke fullständigt gifva de upplysningar, som vore att önska, enär de sakna tillämpning på trafiken. Om nemligen den trafik af passagerare och varor, som, på grund af uppgiften om orternas folkmängd och produktion förmodas uppkomma, naturligen tager en annan väg, kunna icke i afseende å jernbaneanläggningen de påräknade följderna uppstå. Hvad beträffar de orter, som skulle af båda alternativa linierna i Småland genomskäras, saknas icke heller anledning förmoda att en del af den trafik, till hvars uppkomst ortens befolkningsoch näringsförhbållanden kunde gifva anledning, kommer att antaga en annan väg, än den föreslagna jernbanan. Den granskning af förhållandena i nämnde orter, soni utskottet ansett sig böra anställa, har emellertid icke gifvit skäl att sntaga en öfvervigt i dessa hänseenden å den östliga eller Naässjöliniens sida, som kunde motväga de olägenheter af ökad kostnad och rubbning af den aflägsnare trafikens gång, hvilka genom en förändring af södra stambanans förut afsedda riktning skulle uppkomma. Beträffande de från Finjasjön till gränsen afÅ Skåne fortlöpande delar af de båda ifrågasatta bansträckningarna, torde utskottet icke behöfva vidlyftigt utlåta sig, då de båda linierna inom detta landskap ännu ligga hvarandra så nära, att icke några väsendtligt olika förhållanden synas uppstå deraf, om den ena föredrages framför den andra. Någon anmärkningsvärd skilnad emellan trafiken å de olika linierna lärer ej kunna härröra deraf, att den ena genomlöper östra, och den andra vestra Göinge härad; enär båda vägarna framgå så nära gränsen emellan nämnde härader, att de vigtigaste trakterna af dessa, med ringa skilnad i afstånd, skulle falla inom båda de föreslagna liniernas trafikområden. För anställande af en jemförelse emellan de båda linierna från den punkt, der de öfverskridit småländska gränsen och börja att mera skilja sig från hvarandra, torde först böra bestämmas den landvidd på ömse sidor om banan, som må anses kunna beräknas såsom dess trafikområde, och samma mått sedermera fasthållas vid de särskilda synpunkterna för jemförelsen, Utskottet har trott att detta afstånd med skäl kan utsträckas till 3 mil på hvardera sidan om jernbanan. Om man, för att bilda sig en sannolik föreställning om den trafik, som på hvardera af de föreslagna linierna skall uppkomma, först jemför befolkningens antal inom de områden, de båda sträckningarne hvar för sig hafva att genomlöpa för att från FinJjasjön uppnå Tenhult, der båda de alternativa banorna sammantröäffa, så finner man följande förhållanden uppstå: Enligt komitens uppgift utgör folkmängden utåt Lagalinien fån Finjasjön till Tenhult 142,000 personer; folkmängden utåt linien från Finjasjön till Nässjö utgör 169,000 personer; folk mängden vid linien från Nässjö till Tenhult, då man från summan deraf fråndrager antalet af den folkmängd, som, dels genom banan från Finjasjön till Nässjö, dels ock genom banan från Tenhult till Jönköping, hvilken sednare i alla händelser och under förutsättning af hvilketdera alternativet som väljes, måste komma till utförande, ändock komma att hafVa jernvär nå det antaona afståndet. 11.828. eller