RIKSDAGEN. GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Landtmarskalken tillkännagaf att talmännen varit uppkallade till konungen, och att hans majestät dervid underrättat sig om aärendenas gång, samt förklarat sig önska, det riksdagsarbetet så måtte inrät tas, att riksdagen kan afblåsas omkring den 20 Juli. Derefter !ortsattes behandlingen af statsutskottets betänkande no 84, angående utgifterna under riks: atens fjerde hufvudtitel, 40:de punkten, I momen tet, hvaruti utskottet afstyrker bifall till det af K. M. begärda anslaget för Stockholms befästande pi södra sidan. Om denna sak uppstod en nära 6 timmars diskussion, om hvilken vi i korthet meddela följande. . Herr O. A. Virgin erhöll först ordet, och för klarade sig med största bedröfvelse hafva sett det resultat hvartill statsutskottet kommit i denna vig tiga sak. Vigten af Stockholms befästande skulle k kanske bäst inses, då en vacker morson 15,000 ar helt oväntadt stode på Gustaf Adolfs torg, i fva hjertat af staden. Önskade afslag på utskot tets förslag och bifall till K. M:s proposition, samt unode icke fatta att man velat neka en så obetyd ig summa som 100,005 rdr, d. v. s. 6000 Punu Sterling. Chefen för landtförsvarsdepartementet, hr J. EI. sjörnstjerna uppsteg derefter och underkastade utskottets motivering en längre granskning. De bufudargumenter, på hvilka talaren stödde sin begärar .m bifall till den kungliga propositionen, voro Stockholms militära vigt som hufvudstad och dess egen lomliga läge, som gör det utsatt för öfverrumplingar De sednaste tilldragelserna i Malien visa att mar m för tiden för krig helt annorlunda än förr, att infaMen beslutas och utföras ögonblickligt. Talårer :rodde att om man skulle vänta med att bygga till: .ila opinioner blifvit sammanjemkade, så finge mar Jdrig något hus färdigt. Fann det också underlig itt ständerna, som vid förra riksdagen voro för be fästandet, nu äro emot detsamma. Konungen har således på ständernas egen önskan begärt detta anslag. Af den öfvertygelsen, att Stockholm utan beästniogar skulle blifva ett lätt rof för en hastigi wunalkande fiende, och af känslan för sin pligt tvin sades talaren således att yrka afslag på utskottets ,etänkande och bifall till K. M:s proposition. Hr J, af Kleen höll ett längre föredrag öfver befästningskonsten med afseende på Stockholm, och redogjorde deruti för befästningskomitens arbeten och frågans gång och ställning för öfrigt. Slntade med itt erinra om huru det lilla Danmark nyligen voterat en summa af 24 millioner för landets befästande, deraf 13 millioner för Köpenhamn och det återstå ende för Slesvig, samt slutade m d att yrka afslag på utskottets förslag. Hr J. P. Lefrån klandrade skarpt statsutskottets utlåtande och förvånade sig öfver det moderna sätt, hvarpå frågan blifvit behandlad. Yrkade afslag på atskottets förslag, och önskade att K. M:t hade besärt 16 gånger så mycket som nu, så hade det en vättre klang i öronen, och man hade tagit saken i ifvervägande. a Friherre J. Sprongtporten ville visserligen icke klandra utskottets åsigt i afseende på de besparingar som behöfva göras, men trodde att besparingsandan icke alltid vore enlig med god hushållning. Man kan aldrig göra för stora uppoffringar för befästningar, som skola gifva oss större sjelfständighet i po litiskt hänseende. Önskade att regeringen måtte iramlägga planen i sin helhet, då den säkert skulle så uppfattas af representationen, att icke det blinda ;de, som sväfvar öfver det förstärkta utskottets Voteringsurna, skall få afgöra en så vigtig sak. Yrkade afslag på utskottets förslag. Grefve 6. H. Anokarsvärd började med att beklaga, att han skulle behöfva öka den bedröfvelse, som en talare sagt sig känna öfver utskottets beslut, genom att nu instämma deruti. Ansåg dessutom hr Kleens anförande icke höra till saken, ty frågan är om Stockholm bör befästas, icke på hvad sätt detta skall ske. Talaren fann sig icke af något af de föregående anförandena öfvertygad om behofvet, nyttan och nödvändigheten af Stockholms befästande. Ansåg stormakterna hafva alltför stort intresse af nordens sjelfständighet, för att någon fara tör Stockholm skulle kunna uppkorama. Ryssland har helt a: dra intressen att förfäkta, och fördraget med vestmakterna är betryggande. Försänkningar af de mindre sunden vid inloppen till hufvudstaden och ett ordnadt skärgårdsförsvar äro bättre medel till trygghet än alla dyrköpta befästningar, och talaren önskade således bifall till utskottets förslag. Hr R. Montgomerle. förklarade sig hafva inom utskottet tillhört den majoritet, som yttrat sig emot Stockholms befästande, samt ansåg det hafva varit de politiska förhållandena under förra riksdagen, som gjorde att ständerna då biföllo en början till befästningarne; men detta anslag beviljades med vilkor att få del af en fullständig plan. Ännu i denna tund veta ständerna dock icke om en sådan plan finnes, och om den är fastställd, i fall den finnes. Adeln har nu af chefen för ingeniörkåren fått veta, att en sådan plan finnes, men de tre öfriga stånden veta intet, hafva icke fått några upplysningar. I:ts proposition står visserligen, vid fråga om befästningsarbeten på andra ställen, att de skola fortsättas efter i nåder fastställd plan,; men det är icke officiellt bekant om och af hvem den här ifrågavarande planen är pröfvad och godkänd, och chefen för ingeniörkåren må vara hura myndig man som helst, så kunna likväl icke hans förslag kallas pnådigst fastställda. Talaren ansåg det vara auktoriteternas skyldighet att utreda och pröfva frågorna. och icke ständernas. Om nu också regeringen skulle få de 300,000 rdr, så kan väl icke ett hbalffår digt verk hindra fienden så särdeles mycket. Statsutskottet har icke velat ingå ien behandling af sjelfva sakfrågan, det har sysselsatt sig endast med formfrågan, och har icke utan skäl ansett bristen af förelagd plan och kostnadsberäkning som en missaktning mot representationer. Önskade bifall till-utskottets förslag, så mycket mera som man derigenom icke afskär frågan, utan endast begär en nödvändig utredning af det vigtiga ärendet. Hr NI. Brakel ville hvarken förorda bifall eller motsätta sig anslaget, men önskade uttala sig om Dyttan af befästningarne. Sedan talaren granskat de af hr Kleen gjorda uppgisterna, förenade han sig med hr Montgomerie om den önskan att en fullständig plan måtte framläggas för representationen och således kunna granskas af kunniga och okunniga. Det är representationens rättighet att få se planerna, och endast på detta sätt kan man gå på lifvet den ovilja som visat sig mot anslagen för 4:de och 5:te hufvudtitlarne, hvilken ovilja måste tagas i kragen och kastas till marken. Den har sin grund i pressens bearbetningar, som oupphörligen sökt knappa in på vårt oberoende; sålunda har Aftonbladet hvarken skytt lögn eller annat för att vilseleda opinionerna angående utgifterna för dessa hufvudtitlar. För några månader lästes der en artikel, hvaruti man jemförde de svenska och engelska budgeterna, då det befanns cent af totalbudgeten än den engelska. Men detta tillgick på det sätt, att man i den engelska totalbudgeten intog landets hela statsskuld. Redan såsom tolf års pojke visste hr Brakel af regula di tri att man skall jemföra lika med lika, och antingen måste nu Aftonbladet vara dummare än en tolf ärs pojke, eller ock tror det hela svenska folket vara så dumt. Talaren slutade med att begära återremiss. Hr D. G. Bl!dt ansåg frågan om hufvudstaden bör befästas redan afgiord vid sednaste riksdagen, att den svenska krigsbudgeten utgjorde en större pro-1: