STOCKHOLM den 14 April. Posttidningen innehåller i går afton följande meddelande: I anledning af hr justitiestatsministerns anhållan, att K. M:t oehagade utsätta tid för sammanträde af svenskt och norskt statsråd, deruti rikets ständers skrifvelse af den 2 in-. nevarande månad, angående Sverges och Norges ömsesidiga förhållanden, kunde föredragas, har K. M:t i svenskt statsråd den 7 dennes, Jemte tillkännagifvande, att K. M:t i nörskt statsråd den 4 i denna månad vägrat sanktion å Storthingets beslut om ändring i 12 och 14 SS af Norges grundlag, förklarat, att då således rikets ständers skrifvelse, såvidt den innefattade en anhållan om uppskof med pröfning af Storthingets nämnde beslut, icke erfordrade någon åtgärd, samt de ämnen samma. skrifvelse i öfrigt afsåge icke för ögonblicket fordrade handläggning, funne K. M:t, som ansåge ändamålet bättre främjas genom ett uppskof, ej skäl att då bestämma tiden för skrifvelsens föredragning i sammansatt statsråd, men ville derom framdeles förordna.. Ehuru denna korta, utan tvifvel från justitiedepartementet lemnade upplysning endast resumerar den förklaring H. M.konungen inför svenska statsrådet afgifvit om den närvarande tidpunktens olämplighet till företagande af revisionsfrågan, så konstaterar densamma dock flera märkliga omständigheter. Man eriar nemligen, tvärt emot hvad vissa tiduingar uppgifvit, att svenska ständernas skrifvelse icke varit föredragen före ståthållarefrågans behandling i norskt statsråd, hvilken egde rum den 4 dennes, då deremot svenska statsrådet först tre dagar sednare fick underrättelse att ärendet redan vore afgjordt och att sålunda hvarje begäran om ett uppskof med dess pröfning numera komme för sent. Man erfar äfven, att H. M:t ansett det ändamål, som afsåges med de återstående framställningarne i ständernas skrifvelse, bäst befrämjas genom ett uppskof, och att H. M. framdeles, när den lämpliga tidpunkten vore kommen, ville förordna7 om ärendets föredragning i sammansatt statsråd. Vi, som i unionens intresse ifrat för en revision af föreningsfördraget, måste på det högsta beklaga, att man lyckats så förderfva den saken, att den -måst åtminstone för: tillfället helt och hållet undanskjutas. Man skulle kunna ha någon anledning att frukta, att dessa samma ministrar, som visat så mycken värma och ifver, då det gällt ett blott på papperet qvar stående ståthållareskap, deremot skola vara helt: lugna vid ett uppskof med revisionsfrågan; man skulle åtminstone vara ursäktad, om man befarade något sådant, då man erinrar sig, huru svenska regeringen förut uti sexton års tid UpPppskjutit denna fråga och undanhållit allmänheten och den offentliga diskussionen det förslag till reviderad riksakt, som redan 1844 var utarbetadt. fHr—A AL cs