Sedan ryttmästaren efter middagen dragit sig. undan till sitt rum, lät Nathalia kalla till sig förvaltaren. Säg mig,, sade hon, har man icke anskaffat mattor, tapeter och möbler för lusthuset i parken ?, Jo, nådig fru, det är mer än ett år sedan alla dessa saker anlände hit från Petersburg. Det fägnar mig. Hvar finnas de? Uti vagnslidret, der de insattes då vi togo emot dem. Kan jag få se dem ?, På ögonblicket om ers höga nåd så önskar Förvaltaren tog nycklårne, och grefvinnan följde honom till Vagnslidret. Samma afton samlades flera kärror i parken och foro, tungt lastade; derifrån, den ena efter den. andra. ; Dagen derefter var grefvinnan utomordentKgt glad: För att bibehålla henne vid dett: lyckliga lynne, på!:ann Petter alla slags sin: rika upptåg. Han uppförde en ispyramid trädgården, föranstaltade en rapphönsjagt oci, en kälkåkning på dammen. Men så snart attonen kom och han återigen kom upp i salongen, var han alldeles bortbytt och visst. icke hvad han skulle roa sin älskvärda vär dinna med. Nathalia sökte då att förströ honom på bästa sätt: än läste hon bögt för honom, än spelade hon kort med -chonom. Tvenrne veckor hade sålunda förflutit, då Petter, som likväl icke kunde lemna sin egen dom helt och hållet åt dess öde, bedröfvad uppsteg uti en släda och tog med s knad afsked af :grefvinnan. Han hade småningon kommit derhän, att han endast lefde genon och för henne. Han erinrade sig icke mer det förflutna och tänkte icke på det tillkommande. Grawskoj var hans verld och det enda målet :för alla hans tankar. å han var borta derifrån, egde han ms i