EN FÖRNÄM RYSK DAM, AP B. 4. VONLIARLIARSKL) ÖFVERSÄTTNING AF K—G. Stanna ett ögonblick, Thimotheus, sade ryttmästaren med låg röst i det han fästade linan med den vidbundna säcken vid en af slädans sidor och kastade den på snön. Hvad skall detta betyda? frågade NathaLia. Denna tomma säck är det som narrar vargarne, ty under det jag, medan säcken släpar på marken, har den lilla grisen, hvilken jag håller under fötterna, att skrika, närma sig vargarne, som inbilla sig att han liggeri säcken. ; Men jag hoppas att den lillafstackarn icke blir utkastad åt dem. Nej, nej. Ni skall få se honom i morgon lika kry som nu. Vill ni nu hafva uppmärsamheten noga fästad åt högra sidan, så skall jag titta åt venster, och om ni får se vilddjurens ögon blänka, så gif mig ett tecken, men utan att säga ett ord.n Hvad det är roligt! hviskade grefvinnan, med en ton som, emot hennes vilja, förrådde bra nog mycken förskräckelse. Snart skall det bli ännu roligare,, svarade ryttmästaren med låg röst. Man for nu ned uti en djup dal, beväxt med granskog. Hästarne gingo i skridt; säcken slingrade sig efter på en tjugo fots af-stånd och hoppade upp i luft:n emellanåt, då den fastnade vid buskarna. ) Be A. B. pris 74—76, 78—85.