att skolväsendet skall kunna höja sig till samma ståndpunkt, som det i flera andra länder redan innehar. Denna det pedagogiska studiets och folkskolans låga ståndpunkt i Sverge härrör hufvudsakligast deraf, att skolväsendet icke har någon egen, af pedagogiskt bildade personer sammansatt öfverstyrelse. Detta inses och erkännes icke blott af alla verkliga pedagoger, utan äfven af många andra, hvilka intressera sig för skolväsendet. Man har dock tills dato utan frsmgång försökt att få skolan -emanciperad från presterskapets öfverhöghet; och förrän denna grundreform blir genomförd, anser man sig icke kunna hoppas någon. väsendtlig förbättring i skolväsendet. Det var derföre hvarje skolans och bildningens vän i Sverge, liksom öfverallt i utlandet, med största fröjd och deltagande mottog underrättelsen om hans kejserl. majestäts nådiga stadgande angående en särskild centralstyrelse för folkskolan i Finland. Denna princip anses allmänt så ändamålsoch tidsenlig, så mogen och framtidsdiger, att oräkneliga personer i alla de länder, jag besökt, med verklig förtjusning lyckönskat Finland, som åtminstone i detta afseende kommer att stå framom månget annat land. Hvad folkskolan i Sverge vidkommer, visar sig det menliga inflytandet af dess ställande under domkapitlens uppsigt framförallt i den bristfälliga organisationen af lärareseminarierna. Sådana ges det i Sverge 13. Då tvenne akademier hinna bilda ecklesiastika och civila embetsmän för hela landet, är det svårt att finna något giltigt skäl, hvarföre till folkskolelärares bildning skall behöfvas 13 anstalter. Egentliga orsaken är naturligtvis den, att hvarje domkapitel måste hafva ett seminaridm i stiftsstaden under egen styrelse, och sålunda uppstodo dessa 13 så kallade seminarier, hvilka i jemförelse med andra protestantiska länders äro verkliga karrikatyrer af dylika anstalter. Då de knapphändiga anslag, ständerna vid 1842 års riksdag anslogo för folkbildningen, fördelades på 13 seminarier, kunde ej mer än en, högst tvenne lärare vid hvarje anstalt anställas, och då dessa oftast sakna högre pedagogisk bildning och isynnerhet äro obekanta med nyare, naturenligare metoder, blef följden, att seminarierna i Sverge äro ytterst bristfälliga. När nu dertill kom, att kursen vid seminarium bestämdes till halft, högst ett helt år, har man sålunda uppfostrat ett stort antal alldeles ytligt och ensidigt bildade I folkskolelärare, hvilka, såsom fallet är med ytligt bildade personer i allmänhet, ofta äro inbilska och egenkära, samt till följd af sina tryckande ekonomiska omständigheter icke sällan missnöjda med sin ställning. Hvad denna vigtiga punkt vidkommer, vore för oss mycket att lära af svenskarnes misstag, och man kan icke nog allvarligt lägga det enhvar på bjertat, som ömmar för folkets sanna väl, att icke förbise det varnande exempel, Sverge, genom försummelsen att gifva sina folkskolelärare en högre, ändamålsenligare bildning och en bättre betryggad ekonomisk ställning, lemnat. Jag anser mig icke nog ofta kunna fästa uppmärksamheten vid den vigtiga omständigheten, att folkskolans framtida flor beror i hufvudsaken af lärarne, hvilka först och främst böra få en så hög och för ändamålet lämplig bildning som möjligt, och för det andra icke blott anständig, sorgfri utkomst under arbetstiden, utan äfven pension på sin ålderdom, såsom i Danmark, Schweiz och några andra länder är fallet. Ett icke mindre wvarnande. exempel lemnar 088 Sverge genom försummad eller högst bristfällig kontroll öfver folkskolan och dess lärare. En ändamålsenlig, icke småaktig, men dock ytterst noggrann kontroll är det andra hufvudvilkoret för folkskolans framgång. En sådan kontroll kan endast af sakkunniga och pedagogiskt bildade personer ordnas och genomföras. Då kontrollen i Sverge skall föras af domkapitlet och presterskapet, hvilka sakna de till uppfyllande af detta vigtiga kall nödiga egenskaperna, så blir kontrollen derefter, och lärarne sakna både den uppsigt, den uppmuntran och lyftning, de i sin ofta svåra ställning behöfva. Tvärtom klagar man allmänt, att presterna med en viss ringaktning se ned på skollärarne; att föräldrar äro obilliga i sina fordringar o. m. d., så att det blir för lärarne svårt att upprätthålla ordhing och lydnad ibland barnen. Från andra sidan beskylla presterna lärarne för uppstudsighet o. s. v. — Om ock härvidlag hvartdera partiet har fel, så ligger dock hufvudfelet i systemet, hvilket nödvändigt måste medföra en söndring och splittring, som är ytterst skadlig för folkskolan och semhället. Ehuru den svenska folkskolan i allmänhet är långt ifrån någon mönsterskola, finnas dock enskilda skolor med. bättre tendens, nemligen de, i hvilka man infört handarbete och praktiska sysselsättningar. Likväl gäller om dessa handarbeten hvad ofvanföre blifvit yttradt, att de äro dels mekaniska, af finansiella skäl införda, dels alltför bandtverkseller skråmässiga. Allrabäst är folkskolan ordnad i Göteborg efter aflidne grefve Rudenskölds metod. Staden är indelad i 13 skoldistrikter med 75 rotar. Hvarje distrikt och rote har sin uppsyningsman, som är skyldig att föra noggrann förtec ning öfver alla barn, hvilka äro inom skolåren. I staden finnas 5 folkskolor med tvenne lärare och 18 roteskolor med en lärarinna i hvarje skola. Öfver det hela vakar en skolinspektor, som är medlem i skolstyrelsen. Organisationen är ganska ändamålsenlig, men metoden vid undervisningen påminner om pedagogikens låga ståndpunkt i Sverge och om nödvändigheten att skaffa en bildningsanstalt för duglig lärarepersonal. Från Göteborg reste jag den 27 December öfver till Köpenhamn. 7 fr ol hen 1 TG fö VA LAN, VA a Fa At fade LA TE bg 7 MA ft ot pr fn ör frn ÅA PR el Yo!