EEE När hvar tar sin, så tar jag min, Jag min jänta —— Och Pehr sin jänta, Och bonden får sin ko igen, och slipper väntals Och hvad således helt naturligt måste brista i karakterernas djup, i handlingens spännande förvecklingar, det har skalden mer än tillräckligt ersatt genom en poetisk färgrikedom, genom en uttryckets prakt, sådana som de knappast mera förekomma i hans fulikomligaste skapelser. Engelsmännen bruka nämna Midsomtnarnattsdrömishen . liksom vi tyskar, första delen af. Faust, då utländningen vill sätta deras språks musikaliska välljud ifråga. Jag vill icke upptaga tiden med anförande af de herrliga prof pålvarm och lefnadsfull poesi, hvaraf detta verk öfverflödar, — de låta bäst njuta sig i sammanhang med det hela. Det säkra är att kanske icke i något af sina verk den store skalden uppmanar ett för rena intryck öppet sinne till herrligare och mera sannt poetiska njutningar, än i den underfulla saga; som han så riktigt betecknat med det allt sägande namnet: ZEn midsommarnattsdröm.