der underlättade en sjelfförgudningsprocess, hvars fenomener äro allt: annat än uppbyggliga, Tidskrift för Hemmet. Tillegnad den svenska qvinnan. 1 Årgången, I, 2, 3 häftena. I en tid sådan som vår, då nästan hvarje dag bringar ett nytt kunskapsämne fram på den stora litterära och vetenskapliga arenan, då från alla möjliga håll ting och bilder tränga sig fram och göra anspråk på uppmärksamhet, är det ej att förvåna sig öfver om em stor del af den läsande allmänheten, häpen och villrådig vid valet emellan så oerhörda massor, bufvudsakligen inskränker sig till bladen, och om den feminina delen at denna allmänhet, efter ett: samvetsgrannt genomgående af feuilletonerna, men härafingalunda mättad, ser sig om efter en ytterligare likartad själaspis från de häftade romanernas väl försedda skafferi. Nu företer sig emellertid bärvid den obehagliga omständigheten, att sistnämnda andliga spis i de flesta fall icke innehåller något verkligt närande ämne, utan vanligen qvarlemnar efter smältandet, hvilket för öfrigt försiggår alldeles samtidigt med slukandet, en mycket stor tomhet. Så uppstår, sedan läslusten blifvit väckt, ofta ett behof af en sundare köst; men huru tillfredsställa ett sådant behof, hvar finna en ledning midtibland all denna förvirrande mångfald, som vi nyss sökt antyda? För mannen, ifall han vill våga sig ut några steg utöfver tidningscirkelw — hvilken i förbigående sagdt åtminstone kan ge honom ett begrepp om den politiska verldens fenomer, under det lånbiblioteket endast har inbillade verldar att bjuda på — stå alltid till buds en mängd mer eller mindre väl redigerade vetenskapliga eller litterära tidskrifter, der han finner samlade resultaterna af tidens rastlösa framåtsträfvande. För qvinnan deremot äro ännuåtminstone till följd af hennes uppfostran dessa tidskrifter, äfven de mera lättfattliga bland dessa, föga lämpliga, och detta icke blott emedan hon vanligen saknar den grund af bildning: de förutsätta, utan ock derföre att hennes smak genom en förslappande läsning blifvit bortvänd från det mera allvarliga och gedigna. Bristen på metodisk kunskap kan och bör genom uppfostran fyllas; smakens missriktningar åter måste afhjelpas och förekommas genom att medelst en sund och bildande lektyr vända sinnet emot det sanna och sköna, väcka håg för sjelfständigt arbete åt samma håll och sålunda efterhand höja den ståndpunkt, från hvilken den läsande betraktar sig sjelf och verlden. Det är i sådant syfte som den väl redigerade och förtjenstfulla tidskrift, vi här anmäla, blifvit utgifven, och den afser verkligen att — såsom det brukar heta i bokhandelsstilen — fylla ett länge kändt behof? inom vår litteratur. Sjelfva anordnirgen af denna tidskrift är gjord med mycken urskilning, de deruti intagna uppsatserna äro omsorgsfullt valda, och öfver det hela är utbredd denna ädla harmoniska anda, denna nätthet i anordning, som enast förråder qvinnans hand, qvinnans takt. Be hittills utkomna häftena börja alla med en fortlöpande, förträffligt skrifven artikel om qvinnan. Derpå följa, under rubriken Vår lektyr?, goda anvisningar vid valet af läsning. Dessa båda artikelserier utgöra tidskriftens hufvudtema och utgöra, om man så får uttrycka sig, dess picce de resistance. För öfrigt finner mån här karakteristiker ur Macaulays Essays, biografiska skizzer, naturhistoriska notiser, smärre noveller m. m., äfvensom ett par humoristiska stycken, hvaruti red. söker med skämtets vapen sjelf afväpna recensenterna. De fyllnadsstycken, innehållande anekdoter, infall och annat blandadt?, under rubri: ken ?Vår portfölj?, synas. oss oftå vara af alltför klen och underhaltig beskaffenhet, för att stå i harmoni med tidskriftens öfriga innekbåll. : Man finner sålunda blott af en flyktig blick fe programmet det ganska rika och omvexande i denna periodiska skrift. Men för att kunna göra sig. ett begtepp om det förtjenstfulla och angenäma innehållet, fordras att uppmärksamt genomläsa hela samligen, hvaraf mycket ingalunda skulle förlora på att läsas mer än en gång. Det är till en sådan förädlande och uppfriskande lektyr vi härmed lifligt uppmana vårt lands läsarinnor, på samma gång vi uttrycka vår aktningsfulla erkänsla för den redaktion, hvars medlemmar, icke åtnöjande sig med att sjelfva vara hvad: man kallar bildade qvinnor, här söktoch lyckats att vara hvad ännu bättre är — bildande. Rom förr och nu. Tredje häftet. Westerås 1860. Den skrift, hvars tredje, genom utgifvarens sjukdom fördröjda häfte här lerbnas i allrärkteng hiättfor. osfine orm halens ten oc